BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
The Two Popes
Året är 2012. Frustrerad av kyrkans vägval ber den argentinske kardinalen Bergoglio (Pryce) påve Benedikt XVI (Hopkins) att få lämna sin post. Påven väljer istället att kalla kardinalen till sig, väl medveten om att Bergoglio är en av hans mest skoningslösa kritiker. Nu påbörjas ett sällsamt samtal innanför Vatikanens väggar, präglat av skuldkänslor och förlåtelse, tradition och framåtskridande. Den inåtvände påven och kardinalen som ännu inte vet att han kommer att bli hans efterträdare söker tillsammans efter en gemensam väg som miljontals människor världen runt ska kunna följa. Under diskussionerna konfronteras dessa sinsemellan mycket olika män med sitt förflutna.

Originaltitel | The Two Popes |
Regissör | Fernando Meirelles |
Manus | Anthony McCarten |
Genre | Drama, Komedi, Biografi |
Skådespelare | Jonathan Pryce, Anthony Hopkins, Juan Minujín, Sidney Cole, Thomas D Williams, Federico Torre, Pablo Trimarchi, Juan Miguel Arias, Lisandro Fiks |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 269 |
Filmnummer | 136210 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Strålande skådespelare men det räcker inte. Religion är dessutom för mig en absurditet Är smått förfasad över det faktum att folk faktiskt ser upp till religionens högsta herrar.
Fernando Meirelles The Two Popes från 2019 är ett riktigt hiskeligt melodrama (även om Anthony Hopkins medverkan är en liten ljuspunkt); filmen framstår bara som en förljugen reklamfilm för den nuvarande påven. Betyg 1.
Pryce och Hopkins är bra men lite tråkig och det känns som Vatikanstaten beställt denna film efter alla skandaler.
Cynisk som jag är så tror jag att påve Franciskus är en livslång karriärist och att hans kollaboration med den argentinska militärjuntan är mer allvarlig än vad filmen här vill göra gällande. Det är en välspelad och välproducerad film, om huvudsyftet inte var att upplyfta Francis och hans majoritetspolitiska floskler så hade jag säkert gillat den. För den som vill se lite djupare (och visuellt skarpare) påvedrama, se Paolo Sorrentinos The Young/New Pope.
Det är så mycket här som liksom inte lyckas fånga mig då jag inte tror på gud och tycker hela grejen med katolicism är absurd. Filmen tar upp en del av dess skandaler men jag tycker den gör det på för snällt sätt och jag får aldrig någon känsla av att det verkligen är så här det var eller att det är så här personerna är. En hel del intressanta saker som tas upp ändå och den är allmänt välgjord och välspelad, där jag tycker Pryce verkligen skiner. Men ganska tråkig och räcker inte till mer än en slät tvåa ändå.
Lättsam och oerhört välspelad om än aningen seg emellanåt.
Ett fantastiskt drama mellan två gamla gubbar. Pryce och Hopkins dansar långsamt och utdraget, och det är vackert att se. Jag blir nästan religiös, inbiten ateist som jag är! Det Enda jag egentligen stör mig på, är att framförallt Bergoglio/Franciskus framställs som en sån rakt igenom god och fantastisk hedersknyffel. Filmen lyfter lite på locket kri g pedofili, nazism och medlöperi, men det blir aldrig kritiskt. Men gulligt, det blir det. En gullig film, helt enkelt. Och rolig, välspelad och engagerande.
Jag gillar att den är ganska lättsam, men det är klart att det nog egentligen blir för lättsamt när ämnet och bakgrunden är den skandalen som är. Knappast realistisk. Men, det jag mest ser i filmen är samtalen mellan de två männen, och det är oerhört bra. Kunde inte bry mig mindre om flashbacksen, hade gärna sett dom skippade, urtråkigt.
Inte dålig, men ack då seg... Ser gärna mer av Pryce, angenäm bekantskap.
Välspelat av båda påvegestaltare, inte minst är det superbt att casta Pryce som Franciskus då de båda är lika till utseendet. Hela filmen hänger på samspelet mellan de två påvarna, i övrigt blir filmen lite för grund. Många skeenden hade kunnat berättas om djupare. Det var lite för många saker som bara skrapades på där man som tittare förväntades känna till bakgrunden (skandaler under Benedictus tid framför allt). Sammantaget en helt okej feel-good-film.