BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
The Wife
Joan Castleman har offrat fyrtio år av sitt liv, sin talang, sina drömmar och ambitioner för att ge sitt stöd åt sin karismatiske man Joe och hans succéartade litterära karriär. Hon har ignorerat hans otrohet och ursäkter på grund av hans konst. De har byggt ett äktenskap på ojämlika grunder, och Jane har nu nått bristningsgränsen för vad hon klarar av.
| Originaltitel | The Wife |
| Regissör | Björn Runge |
| Manus | Jane Anderson |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Glenn Close, Jonathan Pryce, Max Irons, Christian Slater, Harry Lloyd, Annie Starke, Elizabeth McGovern, Alix Wilton Regan, Johan Widerberg, Karin Franz Körlof, Richard Cordery, Jan Mybrand, Anna Azcárate, Peter Forbes, Fredric Gildea, Suzanne Bertish |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 337 |
| Filmnummer | 126918 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den här typen av biografier (även om just den här filmen tycks vara fiktiv) är sällan intressanta. Det spelar ingen roll om det är välspelat, uppklätt och fint foto, för det är så förutsägbart, irriterande och svårt att hålla intresset uppe i längden. En svag tvåa.
Den var bra
Intensiv och välspelad film med en otrolig Glenn Close som dock när man blickar tillbaka har ett par svagheter. Sonen ser ut att vara i 35-årsålder men uppträder som en bråkig 17-åring. Christian Slater känns malplacerad i filmen när man mest förknippar honom med filmer som t ex Heathers. Dessutom är jag inte helt säker på att jag köper hela konceptet även om man vill göra det. Alla dessa brister vägs dock upp av vassa Close och Pryce (även om hans rollfigur svär lite onödigt mycket vilket känns underligt), samt Glenn Closes vackra dotter Annie Starke. Kul med Stockholmstema även om den verkar ha spelats in i Glasgow.
Fängslande
Mot slutet, när det bir riktigt suddigt vem titeln egentligen anspelar på... Så bra!
För mig kanske bitvis en rätt billig historia, men det är en vacker film och jag har alltid gillat Glenn Close som skådis. Hon klarar av även denna roll mycket väl...
Mycket bra!
En stark 3:a. Intressant med miljöer från den så uppmärksamma nobelutmärkelsen. Filmen håller hög klass och Glenn i synnerhet. Dock är filmen ganska dyster, man önskade på något vis lite återgäldning.
Jag tyckte om det här mest för att det var balanserat, och att svaren inte skrevs på näsan.Genom Glen Close byggs det sakta upp en frustration som kändes väldigt äkta och i sin tur fick den något uppblåsta Jonathan Pryce att krympa, båda behövde varandra, men kanske också förgjorde varandra. Nobelmiljön kändes också intressant att få en inblick i, och kanske mindre glamorös efteråt. Men framför allt ett fenomenalt bra skådespel av de två, då främst av Close. Så en fyra blir det.
Trevligt med en film i Nobel-miljö med tillhörande litteratursnack. Det är också en mer nyanserad historia än vad jag kanske hade befarat. Jonathan Pryces karaktär är förvisso lite av en karikatyr på en kulturman, men ändå på ett sätt som känns trovärdigt och mänskligt. Spelet mellan de två huvudpersonerna är dessutom övertygande. Men annars är produktionen lite stel, och det finns mycket som känns lite underutvecklat, inte minst kring Closes karaktär och varför hon har hamnat i den här situationen. Å andra sidan är jag glad att vi inte får några enkla svar, då är oklarhet att föredra
