BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
The Wife
Joan Castleman har offrat fyrtio år av sitt liv, sin talang, sina drömmar och ambitioner för att ge sitt stöd åt sin karismatiske man Joe och hans succéartade litterära karriär. Hon har ignorerat hans otrohet och ursäkter på grund av hans konst. De har byggt ett äktenskap på ojämlika grunder, och Jane har nu nått bristningsgränsen för vad hon klarar av.
| Originaltitel | The Wife |
| Regissör | Björn Runge |
| Manus | Jane Anderson |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Glenn Close, Jonathan Pryce, Max Irons, Christian Slater, Harry Lloyd, Annie Starke, Elizabeth McGovern, Alix Wilton Regan, Johan Widerberg, Karin Franz Körlof, Richard Cordery, Jan Mybrand, Anna Azcárate, Peter Forbes, Fredric Gildea, Suzanne Bertish |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 379 |
| Filmnummer | 126918 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En stark 3:a. Intressant med miljöer från den så uppmärksamma nobelutmärkelsen. Filmen håller hög klass och Glenn i synnerhet. Dock är filmen ganska dyster, man önskade på något vis lite återgäldning.
Jag tyckte om det här mest för att det var balanserat, och att svaren inte skrevs på näsan.Genom Glen Close byggs det sakta upp en frustration som kändes väldigt äkta och i sin tur fick den något uppblåsta Jonathan Pryce att krympa, båda behövde varandra, men kanske också förgjorde varandra. Nobelmiljön kändes också intressant att få en inblick i, och kanske mindre glamorös efteråt. Men framför allt ett fenomenalt bra skådespel av de två, då främst av Close. Så en fyra blir det.
Trevligt med en film i Nobel-miljö med tillhörande litteratursnack. Det är också en mer nyanserad historia än vad jag kanske hade befarat. Jonathan Pryces karaktär är förvisso lite av en karikatyr på en kulturman, men ändå på ett sätt som känns trovärdigt och mänskligt. Spelet mellan de två huvudpersonerna är dessutom övertygande. Men annars är produktionen lite stel, och det finns mycket som känns lite underutvecklat, inte minst kring Closes karaktär och varför hon har hamnat i den här situationen. Å andra sidan är jag glad att vi inte får några enkla svar, då är oklarhet att föredra
Gripande och en realistisk beskrivning av hur det skulle kunna ha varit. Personerna blir inte riktigt några personligheter och som sagts, ett kammarspel instämmer tillsammanssittaochtittaren i. Hur hade The wife 2 utvecklats med ett annat slut?
Jag såg ingen siffra på GT-indexet*.
* GT-index, Greta Thunberg-index. Kom precis på det. Hur miljökompenserad (eller liknande) som filmen är. Har inte frågat om lov att använda initialerna och inte funderat ut hur det ska se ut. (Se https://filmivast.se/checklistor-miljo/).
Bra twist, men den fångade mig aldrig och håller inte hela vägen. "Kammarspel" var det någon annan som kommenterade, vilket är en bra summering.
Frågan är om Glenn Close någonsin har varit bättre, och Jonathan Pryce är inte mycket sämre han. Men filmen är rätt så trist, och av de fem Runge jag har sett så är denna den minst bra. Men visst har den sina poänger och visst är skådespelet grymt (men det har jag ju redan sagt). (7+/15)
Stabilt hantverk med bra skådespelarinsatser, men den riktiga nerven uteblir och det hela mynnar inte ut i något som stannar kvar hos en någon längre stund.
Kul att se en film med både svenska och engelsktalande skådisar. Kul också att se Stockholm ur deras ögon. Ploten blir lite för bra för att vara sann. Tycker inte att slutet håller.
Något simpel historia, men den har dykt upp i tankarna en del efteråt, vilket är ganska förvånande. Den lämnade mer att fundera över efter att jag lämnat salongen än den påverkade mig i stunden. Stark trea.
Utsökt kammarspel om rollspel mellan man o kvinna där Glenn Close kanske får en Oscarsnominering till? Gammaldags fint hantverk av Runge o oväntat en "Mr Robot"- Slater i biroll. Stabil Fyra.
