Thriller – en grym film

Filmen som skulle inspirera självaste Quentin Tarantino tillhör en av Sveriges våldsammaste filmer som dessutom blev totalförbjuden under en tid. Till och med så regissören Bo Arne Vibenius valde att använda annat namn för att han visste att filmen på många sätt var väldigt annorlunda än andra filmer på den tiden. Christina Lindberg som mest är känd att ta av sig kläderna fick här spela en mycket mer djupare roll som hon gör mycket bra. Även Heinz Hopf spelar en mycket bra skurkroll. Sedan känns alla andra roller mest som statistroller som fyller ut rollistan. Filmens handling är väldigt stark då den ger en bild av hur verkligheten kan se ut men den tar också upp en hämndhistoria i typisk Tarantino stil som han sedan skulle använda sig av. Musiken är lite obehaglig att lyssna på då den skapar en traumatisk upplevelse som också är syftet. Slowmotion scenerna var väldigt nytt på denna tid och helheten känns väldigt billig, men det ska också vara roligt och underhållande och man får inte ta filmen för seriöst. Utan man ska bara luta sig tillbaka och njuta av denna numera kultförklarade film som skulle vara en förespråkare för liknande filmer som skulle komma senare i filmhistorien. Inget Svenskt mästerverk men dock ändå en mycket underhållande och stark film om hämnd.

Premissen är obehaglig förstås men stora delar av filmen är helt enkelt skittråkig. Sen blir det lite dålig porr. Sen blir det hämnd i slowmotion, och FEM MINUTER misshandel av några stackars helt oskyldiga poliser, också i slowmotion. Knepet att göra Christina Lindberg stum är antagligen positiv för upplevelsen av hennes skådistalang men gör också att större delen av filmen är helt tyst vilket ökar tristessen. Hopfs hallick spelas som en något mer våldsam Vanheden, vilket inte ger den riktigt rätta känslan. Notera scenen när en snubbe blir "skjuten i huvudet" och slangen med "blod" tydligt syns bakom honom! :-D Och tösens dubbelpipiga hagelgevär behöver inte laddas om, utom när det ser coolt ut. Nej, kass film, och inte ens speciellt sleazy. En film som bara innehåller trettio minuter faktisk handling och idag bara intressant som en del av en Tarantino-kanon. En del maffiga kalkoninslag i slutet (var kom hästen ifrån? och hinken? vem selade hästen? vad gör de på Öland) höjer humöret och den får väl en tvåa for the lulz då, men det är den egentligen inte värd.

Konceptet är bra, likaså upptakten till hämnden, filmens stil och vissa av ljudeffekterna. Själva hämnden i sig är däremot lite av ett antiklimax och all action i ultrarapid förstår jag mig inte på. De grafiskt inzoomade sexscenerna tillförde heller inget.

En bra och väldigt välgjord film med Christina Lindberg i sitt fulla esse!

En i sanning ”grym film”! Trafikskola, jaktlicens & kampsportsträning fostrar flicka till formidabel dödsmaskin. Hyperstiliserat våld i uberultrarapid & grisigt snusk (X-rated versionen). Sjuttiotalet var ett märkligt årtionde.

Efter att ha sett originalklippningen med svenskt tal o ocensurerad lyfte den extremt. Bra!!

På vilken planet och i vilket universum är Thriller en "feministisk" film?

I beskrivningen står det: "även klassad som den första av de våldsamma feministfilmerna" Vad är detta för struntprat egentligen? Året innan kom t ex filmen Coffy, skulle den på något vis vara så mycket mindre våldsam? Dessutom betydligt mer feministisk än Thriller, enligt min mening. Båda filmerna är hur som helst förstklassiga mästerverk som ligger mig varmt om hjärtat. Eller för att inte tala om de japanska mästerverken "Female Demon Ohyaku" (1968) och "Quick-draw Okatsu" (1969)!

Sval som ett lik.

Fullt förståeligt varför denna svenska exploitation-rullen blivit en kultfavorit. Den är dock inte speciellt bra, men det är ju inte direkt ett krav för att bli en kultrulle. Fylld med groteskt och ibland nästan komiskt övervåld, enormt darriga produktionsvärden, bitvis renodlad porr, gott om naket, droger, skitdåligt skådespeleri, vapen och allt detta utspelar sig i tidigt 70tals-Sverige dessutom. Helt absurd film.