BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Tokstollen
Ferdinand är olyckligt gift och dömd till ett odrägligt umgängesliv. En dag lämnar han sin familj för den unga studentskan Marianne som han vill leva ett nytt liv med. I hennes våning finner Ferdinand en knivdödad man och en narkotikasmugglare och därför flyr han med Marianne till Rivieran. Där hamnar de i en gangsterliga och begår en rad brott i en blandning av spex och tragedi, fantasi och dröm.
| Originaltitel | Pierrot le fou |
| Alternativ titel | Crazy Pete, Pierrot Goes Wild |
| Regissör | Jean-Luc Godard |
| Manus | Jean-Luc Godard |
| Genre | Drama, Kriminalare, 60-tal |
| Skådespelare | Jean-Paul Belmondo, Anna Karina, Graziella Galvani, Samuel Fuller |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1339 |
| Filmnummer | 4458 |
Recensioner
Det är många som talar om Godard. Ingen runda bords diskussion om filmens mest framstående uttolkare och förnyare kan anses komplett utan att hans namn nämns. Och själv skräder han inte med ord... Läs mer »
Kommentarer
Jävla Jean-Luc Godard, att man aldrig kan lita på dig! Dina filmer kan vara precis hur bra som helst eller bara jätteflummiga, och ännu mer frustrerande är att kritikernas åsikter om vilka filmer som är bäst är helt i osynk med mina (eller inte helt, då hade man ju åtminstone kunnat läsa ut något sorts mönster så man vet vilka filmer man ska se). Tokstollen har en hel del roliga scener, men jag tröttnade tidigt och kliade mig mest bara på skallen. Jag känner nästan omedelbart att den bör ses om, liksom en del andra Godard-filmer har känts, men i dagsläget ser jag Tokstollen som en frustrerande besvikelse. Men jag ska se om den.
Tillsammans med Till sista andetaget och Leva sitt liv är det här den bästa Godardfilmen jag sett. Den innehåller en hel del minnesvärda och snygga bilder och händelser. Belmondo och Karina är två skådespelare som fängslar med sina utstrålningar, utseenden och attityder. Ändå är jag inte helt säker på att jag kan sätta fyran, då filmen lider av samma problem som alla regissörens filmer. Det är för experimentellt till synes för sakens skull, det är för löst och distanserat. Godard är "anti" så mycket som den konventionella filmen står för, att hans filmer mest blir en samling rebelliska långfingrar istället för något konstnärligt värdefullt i sig. Men här funkar hans stil för det mesta bra och det är en lekfull, vacker film. Bra så.
Lite väl svävande från och till, men jag gillar verkligen hur det är berättat. 60-tals quirky!
Sedd för andra gången och länge trodde jag att jag inbillade mig att filmen var bra vid första titten. Jag är glad över att jag hade fel, filmen är bra och galen. För en gångs skull så kan jag förstå och uppskatta Godards regi, galenskapen och den fläckvisa (och diskreta) poesin. Det är skojigt och snurrigt, för att inte tala om snyggt. Frågan är bara varför Godards andra filmer inte tycks passa mig lika bra som denna, då det här är en solklar fyra. Jean-Pierre Leaud kan skymtas i en scen förresten.
Jag tycker att det är tråkigt att man struntar i att berätta historien för att slänga in en massa konstigt trams istället. Förvisso gillar jag referenserna till författare och konstnärer etc men grundberättelsen drunknar i allt. Kanske var framför allt vissa tagningar för långa, hade filmen varit kort hade den kunnat hålla hela vägen. Nu tappas intresset. Jag sätter en trea, som jag knappt kan stå för. Svag sådan.
Rent absurd, men fängslande.
Har ju varit ett stort Godard-fan sedan man såg "Till sista andetaget" för en massa år sedan. Älskade också denna när jag såg den då (drygt 10 år sedan). Satte en 5:a. Nu, flera år senare, tycker jag nästan att den gränsar till pretentiöst fluff. Det finns idéer - och det har alltid funnits IDÈER hos Godard - men de är ofta så jäkla kackigt utförda. Men ändå, man måste ändå ge honom credit för att våga vara okonventionell, flummigt lekfull och utmanande. Dock så tycker jag inte längre att "Tokstollen" är särskilt god underhållning. Frågan är om hans filmer rent generellt håller för en omtitt med vuxna ögon? Sänker till 3:a.
cyniskt, beskt komiskt o ÅH SÅ vackert!
Allvarligt? Va faaan...Jean Luc: du och jag går helt enkelt inte ihop, jag är inte mogen för dina färgsprakande alster som verkar så lovande men blir så till den milda grad obegripliga. Detta är femte filmen och fortfarande begriper jag inte ett smack...Kommer antagligen se fler och återigen bli förbannad, men jag är envis och en vacker dag kanske jag hittar nyckeln och låser upp Godards filmkonst. Slutet är dock klockrent, men kanske borde Godard själv spelat huvudrollen?
Känns som om att Godard byggde en stor del av sin filmkonst på att göra tvärtemot konventionell film. Stundtals känns det mysigt, ibland är det bara avigt.
