BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Min pappa Toni Erdmann
Winfried bestämmer sig för att tina upp sin frostiga relation med dottern Ines genom att överraska henne med ett spontanbesök. Men Ines har fullt upp med att sy ihop ett komplext affärsprojekt, så att ta hand om sin skojfriske far är inte något hon prioriterar. Winfried tänker dock inte ge sig utan kamp och infiltrerar dotterns liv i rollen som den excentriske livsstilscoachen Toni Erdmann. Ett beslut som kommer att få oanade följder.
Originaltitel | Toni Erdmann |
Regissör | Maren Ade |
Manus | Maren Ade |
Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
Skådespelare | Sandra Hüller, Peter Simonischek, Michael Wittenborn, Thomas Loibl, Trystan Pütter, Ingrid Bisu, Hadewych Minis, Lucy Russell, Victoria Cocias, Alexandru Papadopol, Victoria Malektorovych, Ingrid Burkhard, Jürg Löw, Ruth Reinecke, Vlad Ivanov |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 840 |
Filmnummer | 122190 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Skruvat, javisst, mycket skruvat till och med. Men jag tycker det är en i grunden mångbottnad film som rör sig mellan olika genre. Här finns svart, synisk humor, allvarligt stämd familjedrama, tydlig feministisk vinkel med svårigheterna med att vara kvinna i en mansdominerad affärsvärld, hierarkidominans där Ines assistent i sin tur är underlägset kuvad av sin chef. Och som ett tunt skynke över alltihop finns tramshumorn med ett tydligt sorgset anslag. Totalt sett är den ganska ojämn, det är höga toppar och djupa dalar och en hel del transportsträcka därtill. För mig blir betyget en stark 3;a, dvs 3+, till sist
Dem flesta känner nog igen sig i denna med att ha en pinsam förälder eller någon annan släkting som vill väldigt mycket men skämmer ut sig, möjligtvis inte i nyktert tillstånd men i berusat... Därför "Toni Erdmann" blivit så uppskattad, men jätte roligt är det här inte utan mer "skämskudde humor" med småfniss här och där. Det bästa är den sista halvtimmen när dottern klär av sig naken och tvingar gästerna att göra detsamma, medans "Toni Erdmann" kommer utklädd till någon form av "Chewbacca" liknande figur, just den scenen är i alla fall ganska så bisarr annars är detta ganska så överskattat, men ska bli spännande och se den amerikanska remaken med bl.a. Jack Nicholson vilket är en comeback för Nicholson's del då han inte gjort en film sedan 2010, har en känsla av att den remaken kan bli riktigt bra och ett värdigt slut på hans karriär.
Fin film.
Det här är en lång (162min) och mycket udda och bisarr film med en pinsam och ofta fånig humor speciellt när den levereras av huvudrollskaraktären Toni Erdmann (Peter Simonischek). Och det är överlag rätt så låg nivå på skådespeleriet. Men det finns ett undantag och det är dottern Ines, en svår karaktär som spelas av Sandra Hüller. Sandra gör rollen som den spända, ångestfyllda och lite förvirrade men ändå järnhårda och orubbliga affärskvinnan med stor brillans. Det är också hon som står för de inslag som har lite höjd på komiken. Jag tänker på hennes beteende vid naken-scenerna i slutet av filmen och vid fram-förandet av sången the greatest love off all i mitten av filmen, stort skådespeleri.
En långtradig film med väldigt lite av strukturerad handling men som sagt mycket originell, därför sevärd.
Betyget kan omöjligt bli lägre än 4 pga av den konstnärliga ambitionen och det lysande skådespeleriet. Filmer med många "cringescener" (Whitney Schnuck) är alltid sevärda. Dock uteblir femman då jag inte riktigt vet om den kommer att stanna kvar. Blev jag berörd? Vad ville filmen säga mig? Tveksam.
Alltså jag vette fan. Annorlunda kan man då lugnt säga att det är. Tycker nog att detta har potential att bli en rätt rolig flams-mys-komedi med moralkaka vilket jag tror många kommer uppfatta detta som vid första anblicken. Det är det inte. Det är ett ganska ångestladdat drama fullt med rejält konstiga situationer. Ungefär 80 minuter var jag med och trivdes men sen urartar det hela en del kan jag säga. Smaken är som baken men är ni ute efter en genuint rolig film så låt er inte luras av omdömena att denna filmen är den roligaste filmen som gjorts (som omdömena verkar kretsa kring) för då är ni lurade. Känns som om jag kanske kommer uppskatta den planerade amerikanska nyinspelningen mer. Hoppas man slipper någon som mastruberar på en bakelse i den iallfall...Den scenen var fucked up!
En minst sagt ovanlig film, modigt att lägga upp en film så här i lugn takt och egentligen väldigt diffust. Vad skulle det hela ta vägen kunde man fundera, vad håller han på med. Ett tag kände jag att det blev lite tjatigt, men efteråt kunde jag inte komma på något som kunde tas bort heller, det blev till slut en helhet. Att spela en sådan roll det kräver sin man och det gjorde Peter Simonischek alldeles naturligt, även Sandra Hüller var en tillgång, att se de båda trava omkring var ett nöje och ibland nästan skämdes man. Mycket var outsagt, men förståeligt, en film som följer med efteråt och det gillar jag.
Den här filmens grundidé är av det slag som man kan göra en riktigt usel komedi av, och jag är inte säker på att jag hade trott på det här ifall jag hade fått läsa manuset på förhand. Men då blev också resultatet något vars like jag aldrig riktigt har sett förut. Jag gillar verkligen att det här är gjort med sådan självklarhet, tydligen har regissören själv sagt att de aldrig såg det som att de spelade in en komedi, och precis så uppfattade jag det när jag såg den. Det är regelbundet roligt, men jag får aldrig känslan av att den försöker vara rolig. Man tappar aldrig bort den mänskliga kärnan i karaktärerna, och man offrar aldrig logiken på humoraltaret. Mest av allt är det en väldigt fascinerande karaktärsstudie där far-och-dotter-relationen är fantastiskt övertygande. Jag gillar hur likheterna mellan de två växer fram och blir gradvis tydligare under filmens gång trots att de vid första anblick är varandras raka motsatser. Bra skådespeleri från de både huvudrollsinnehavarna är det också. Men det finns även något svårdefinierat över hela den här filmen som gör att resan blir så härlig, någon slags frihetskänsla som uppstår när någon bara gör sin egen grej. Vad det än är, så är det här bättre än vad en film om en herre som tycker att löständer är jätteroligt har någon rätt att vara
Rolig och tänkvärd.
Irriterande, pinsam, tråkig, jobbig, för lång, ointressanta karaktärer, misslyckas som drama och som komedi, undviker en etta pga satiren.