BETYG
2.2
av 5
2.2
av 5
Träfracken
Vivi Sander är en attraktiv kvinna som lever i hårt tempo. Ur stånd att betala sina spelskulder uppsöker hon sin syster Astrid på fädernegården i syfte att framtvinga försä- ljning och skifte. Fadern, som är sjuk, bor kvar på gården. Astrid motsätter sig att han skulle placeras på ett hem och Vivi lämnar dem i vredesmod utan att ha kunnat genomdriva sina vilja. På vägen råkar hon ut för en olycka.
| Originaltitel | Träfracken |
| Regissör | Lars-Magnus Lindgren |
| Manus | Lars-Magnus Lindgren |
| Genre | 60-tal, Thriller |
| Skådespelare | Gunnar Björnstrand, Elsa Prawitz, Catrin Westerlund, Ulla Sjöblom, Heinz Hopf, Margaretha Krook, Essy Persson, Allan Edwall, Åke Fridell, Gösta Prüzelius, Hjördis Petterson, Bert-Åke Varg, Elsa Textorius, Peter Lindgren, Björn Berglund, Christina Carlwind |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 53 |
| Filmnummer | 43149 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Behållningen är spottingen av gamla fina namn som Åke Fridell, Catrin Westerlund, Margareta Krook, Ulla Sjöblom, Rederiet-Gösta, Allan Edwall, Heinz Hopf, Gunnar Björnstrand med flera och mera i snöslasken, samt den Nintendoliknande orgelmusiken. Men aldrig har väl så mycken talang slösats bort och sänkts i mull.
Väldigt stollpig och knepig film med skum musik och speciell handling. Dom sadistiska inslagen är uppfrächande. Samt Gunnar Björstrand. Vilken gudomlig skådespelare! Annars riktigt torrt.
Likkistechocker & kadaverspekulation! Sadomasochistisk sexualitet i dödens medicinalskugga. Svenska sjukhuskorridorer & tryckt stämning.
En till del ganska kufisk och lätt-spekulativ historia som irrar omkring utan att hitta ngt engagerande spår..
Den svarta humorn och det fina svartvita fotot av Tony Forsberg tillhör filmens styrkor tillsammans med Allan Edwall i en skruvad roll. Svag trea.
Jag kommer nog aldrig riktigt att orka se klart den, men Edwall är fantastisk i det jag har sett. Som vanligt.... Så titta på den, för att se honom!
Instämmer fullständigt med Ondskapt...
Egentligen en etta, men orgelmusiken är så galen och filmen är så fruktansvärt underlig att man måste beundra den på något stört vis.
Mycket, mycket tråkig, men roligt att se Catrin Westerlund & Ulla Sjöblom.
Jag skulle inte kunna återberätta filmen ens om mitt liv hängde på det. Handlade den ens om något? Varför är det så många kända namn bland skådisarna? Varför gjordes ens filmen?
