Tucker - en man och hans dröm

Bridges spelar Tuckers optimism så hårt, ja rent maniskt, att filmen -- med hjälp av den mystiskt valda musiken -- ofta framstår som någon slags vaudevilleföreställning, och det faller på plats när jag läser på Wikipedia att Coppola ursprungligen tänkte göra en musikal av det hela. Man har tagit sig vissa friheter med Tucker-storyn också genom att helt felaktigt göra styrelseordföranden till en skurk, när Tuckers problem egentligen enbart hade att göra med korrupta politiker i säng med bilindustrin.

Kom ihåg denna från tidiga år. Minns jag diggade den. Sen är ju alltid Bridges samt Chrille-Slater grymma skådisar. Absoulut en film om den Amerikanska drömmen om hur man bygger en smart ide, till verklighet.

Intressant drama där Tucker, som motarbetas redan från ruta ett ändå lyckas hålla sin enorma optimism och dröm vid liv. Mysigt foto och känslan av 40-tal och framåt har de lyckats med. Kläder, frisyrer, musiken och givetvis bilarna känns väldigt autentiska. Första halvan är bäst sen tappar den något men är såpass stark så den landar på en trea.

En bra och verklighetsbaserad film om en man och hans dröm om att bygga den ultimata bilen. Bridges spelar övertygande den oförtröttlige Preston Tucker, som fick de tre stora biltillverkarna att darra i knäna, och som därför inte drog sig för att sprida massvis av lögner om Tucker för att eliminera den nya konkurrenten. En konkurrent vars bil var långt före i utveckling. Kuriosa: av de 51 bilar som trots allt hann att byggas finns fortfarande 47 kvar! Stabil 4:a!

Lite underhållande på sina ställen men för det mesta tråkig. Bridges gör en stabil insats men hade inte så mycket att arbeta med.

Bridges är strålande som den obotlige optimisten Tucker.

Intressant, fast jag inte ens är Bilintresserad. Jeff Bridges är strålande. Men inte mer än helt okey.

3+ iaf

Helt okej rulle utan desto mera väsen över den...

Vill se..