BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
TV-feber
"TV-feber" är en berättelse från tiden när televisionen kom till Sverige. Edvin är ungkarl och bor hemma hos sin mamma Hanna i en liten by i Värmland. Kommunen ska anlägga en ny väg och den ska dras precis där deras hus ligger. En dag kommer ett stort paket med posten. Det är en tv-apparat direkt från USA. Edvin bestämmer sig snabbt för att starta en tv-kanal och blandar snart in hela byn i sina sändningar. Men det dröjer inte länge förrän Hanna inser televisionens kraft och hon börjar sakta men säkert ta upp kampen med de lokala makthavarna för att hindra vägbygget.
| Originaltitel | TV-feber |
| Regissör | Kjell-Åke Andersson |
| Manus | Ulf Malmros, Vasa |
| Genre | Komedi, Drama, Kortfilm, 2000-tal |
| Skådespelare | Eva Fritjofson, Erik Johansson (II), Göran Ragnerstam, Lotta Tejle, Jacob Ericksson, Michael Segerström |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 79 |
| Filmnummer | 79314 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Rolig kortfilm om tv-apparaten.
Rolig berättelse
Härlig stämning och sköna typer.Nog tänker man på Molin allt.
Den är fantastisk i början men blir tyvärr lite tjatig och överdriven mot slutet. Faller från en stark fyra till en svag fyra.
(rek.3) Visst ser man många likheter med en Lars Molin-film men till trots är det en bit kvar. Det är charmigt och underhållande, och tänk om man fick uppleva Göran Ragnerstam i Lars Molins regi, rysningar.
Helt okej underhållning, men inget man minns några dagar efteråt. mer än Mor Hanna. Kanske. Irriterande roller brukar etsa sig fast en stund.
Den börjar så himla bra och den är så himla mysig i början men halvvägs börjar jag vrida på mig.
En helt klart charmig historia, men den tappar styrsel lite mot slutet. Jag kan tycka att allting går till överdrift och jag börjar faktiskt irritera mig stundtals på de utsvävningar man tillåter sig göra. Ändå är det med väldigt mycket värme och glimten i ögat man gör det. Skådespeleriet håller hög nivå vilket även manus gör. Nog kan man ha sämre förebild när man ska göra film än Lars Molin, men trots bra skådespeleri, välskrivet manus och rolig historia är det en bit kvar till Molin-nivå.
