Utpressning

Som en kommentar på jcoke88:s kommentar tidigare så är denna scen lyft direkt från boken, och är inte tänkt att visa någon attraktivitet hos Marlowe eller så, utan att visa på att "jäntan" inte är riktigt mentalt frisk. Det fungerar visserligen inte alls här i filmen år 2025 men ändå, på 40-talet var detta antagligen upprörande frivolitet. Om man jämför denna med boken och efterföljaren från 1978 med Robert Mitchum så återger denna bokens hårdhet mycket bättre, även om 40-talscensuren gör det ännu svårare att begripa vad som händer (inga homosexuella män, inga nakna flickor i sängen, den pornografiske fotografen är bara antydd). Däremot har man tagit sig en del friheter med handlingen -- speciellt upplösningen som är helt ändrad (Mitchum-versionen är mer trogen boken) och där Carmens mentala status helt plötsligt blir poänglös. En bra noir ändå, med en Bogart som är som klippt och skuren för att spela Marlowe, men där det nog krävs en två-tre läsningar av boken innan för att hänga med i den välkänt snåriga intrigen. Om man klarar av att tolka intrigen är det en svag fyra men ändock en fyra -- mest tack vare Bogart.

Gillar den rejält första halvtimmen eller så. Sedan blir det lite väl invecklad så att det nästan känns som en parodi på noir-genren. Fin balansgång det där. Out of the Past tycker jag håller sig på rätt sida, även om den också rör till det lite väl mycket för sitt eget bästa.

Tonen sätts i första scenen där en främmande ung jänta kastar sig i famnen på Bogart och säger "you're cute". Ungefär lika löjlig rakt igenom.

Överlag sanslöst seg med relations drama, dialog mellan Bogart & Bacall. Filmen fastar och utvecklas inte.

Jag har inte sett mycket från 40-talet men det här var ändå det bästa hittills. Bogart är elegant och rapp i käften, en sorts gammaldags filmhjälte som hellre snackar ner sina motståndare men som heller inte drar sig för att klappa till nån när det behövs. Allt kvinnfolk faller som furor för honom och det är nånstans en del av charmen med det här. Manuset är riktigt vasst trots att det förmodligen inte riktigt hänger ihop, att ta in en nobelprisförfattare ger ändå viss effekt i kvalitén på dialogen. Det här är klassisk Hollywood på den tiden det ännu inte hade hunnit bli ett skällsord och jag är definitivt sugen på att se mer av Bogart, Bacall och Hawks. Det blir en 4a.

Den är okej. Humorn överraskar, ibland riktigt underhållande och ibland mer fånig. Lite kvinnofylla och annat som man inte är så bortskämd med i 40-talsfilmer. Nästan lite kriminalfars över den, om man kan säga så.

Jag gillar Bogart och hade gärna satt högre betyg på den här filmen men storyn var otroligt snårig och det blev mest en massa namedropping och rantande hit och dit. Tyvärr.

Rapp dialog och Bogart är toppen men jag fastnar inte alls för handlingen.

Stämningsfull och mycket cool gammal noirfilm som är känd för att vara komplicerad och rörig, men tyckte att jag trots det (och trots att det var en trött måndagskväll när jag såg den) hängde med hyfsat. Många snygga bilder och en riktigt tät stämning från början till slut.

Alla oneliners blir lite väl tröttsamma efter ett tag och man börjar liksom sluta o glädjas och den berömda invecklade handligen gör ju inte saken lättare (tror dock att jag hängde med hyfsat om vem som gjorde vad och vad alla hette) och inte heller så snyggt filmad heller om man ska jämföra med min favorit "Den tredje mannen" (som dessutom har en begriplig och mer spännande intrig). Men summa sumarum rätt underhållande men verkar vara rikligt överskattad.