Utpressning

Originalkommentar 2020-02-13: Sett ljudversionen. Efter den snygga, men stumma inledningen så är det 10-15 minuter med lite för mycket slapstick för min smak, men det börjar bli riktigt bra efter det. Nattvandringsscenen genom London med de animerade neonskyltarna är fantastisk, och de lyckas riktigt bra med spänningen under butiksscenen och den påföljande frukosten. Den tappar lite mot slutet igen, men en stark trea är det ändå. Blandningen av stumma scener och tal funkar riktigt bra för det mesta, dock med ett par påtagliga undantag. Uppdatering 2021-10-14: Efter att ha sett stumversionen är det kanske läge för att höja till en 4:a ändå, då det ändå gått över ett år mellan dem kan jag inte svära på hur mycket som faktiskt skiljer de två versionerna åt, men kändes i alla fall som att kamera- och klippningsarbetet fick en större roll i att sätta stämningen i scenerna, och det gjordes otroligt bra, saker som hur personerna står i fysiskt underläge/överläge i bildkompositionen kanske också var där i ljudversionen, men antar att ljudet kan ha distraherat mig från det då. Finns ändå liksom inget som man känner saknas i den stumma versionen, trots att den ändå är ganska sparsmakad när det kommer till mellantexter.

Kanske inte Hitchcocks bästa men ändå väldigt bra.

I sin helhet är Blackmail kanske inte den första Hitchcock filmen som visar den typiska filmen utav honom, det får gå till stumfilmen The Lodger. Men Blackmail har fler saker vi kan associerar med som vi kommer bli bekanta med senare. En handling som har en viss spänning i sig där kvinnan spelar i centrum utav det hela, som för övrigt också är blond. Undertoner av svart komedi, och en film som experimenterar med ljudet själv. Detta är nog den första officiella klassiska Hitchcock filmen som de flesta pratar om, och med goda anledningar.

En tidig Hitchcock som är lite av ett skolexempel i att göra film. Scenerna matchar varandra bra och man forceras fram i den enkla men samtidigt engagerade storyn. Sedan bjöds det på ovanligt mycket slapstick som antagligen låg i tiden, exempelvis en scen där herr Hitchcock själv blir utsatt för ett pojkstreck på ett tåg. Väl värd en fyra.

Filmens styrka ligger, för mig, inte i själva utpressningsdelen utan i de känslomässiga uttryck av skuld och rädsla som karaktären Alice känner p.g.a. vad hon har gjort. Hitchcock tillsammans med skådespelerskan Anny Ondra lyckas tillsammans göra detta väldigt trovärdigt och väldigt engagerande och starkt. Jag uppskattar också filmens slut. Det jag saknar med filmen är nog att den inte känns så fyllig som historia. Utpressningsdelen känns också lite väl tunn och snabb. 3+

Finns en del bra visuella grepp här med fina skuggor och en en hel del snygga kameraplaceringar. Han lyckas bygga fin spänning med hjälp av kameran och med den nya ljudteknologin. Däremot tycker jag storyn har stora brister. Det är inte så värst intressant och väldigt märkligt upplagt. Jag gillade Alices möte med målaren och sedan när Frank kommer in i bilden efter det, men sedan blir det massa plot ihoptryckt till något mindre bra. Det är väldigt tungrott och ganska förutsägbart och känns det ändå lite långsamt. Håller också med tidigare kommentatorer om att skådespelet skär sig med med ljudet. Annars godkända skådespelarinsatser. Så njaaa. Mer historiskt viktig än en bra film enligt mig. 39/100

Nä, det gick inget vidare den här gången heller. Tyvärr måste jag säga att denna, en av Hitchcocks tidigare klassiker och hans första ljudfilm, är bland det absolut svagaste han gjort. Rätt bra story på papperet som lägger sympatin hos en tjej som mördar en man som försöker våldta henne och hennes strävan att inte bli arresterad, vilket känns rätt fräscht för att vara 20-tal. Men det märks att de var väldigt vana vid att göra stumfilm och vissa scener har inget inspelat ljud utan bara musik, vilket skär sig rejält mot resten. Dessutom är den dramaturgiskt dåligt uppbyggd och det känns nästan som att filmens egentliga story inte börjar förrens det är 20 minuter kvar och sedan går det så snabbt att det inte hinner bli spännande. Har en del riktigt bra scener som visar Hitchocks sanna briljans, men som helhet är det en trög och inte särskilt bra film. Har svårt att förstå att denna fortfarande räknas som en av hans mer klassiska verk. En omtitt som kändes viktig men som tyvärr inte gjorde mycket skillnad.

En annan kommentar nämner att Alice är dubbad med en annan skådespelares röst för att hennes var för dålig. Besynnerligt tycker jag, då jag störde mig en hel del på hennes högst barnsliga tal. Men i övrigt mycket bra, vissa väldigt snygga scener och välskriven intrig. Samtidigt är den väldigt stumfilmig på ett sätt som jag har lite svårt för, när det då inte rör sig om en stumfilm. Överspelet blir väldigt påtagligt när dialog också förekommer.

Inget vidare...

Bra grejer. Jag gillar mest scenen med jakten genom biblioteket upp på taket. Klassiskt.