BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Vägen mot väster
Det saknas kvinnor på Roy Whitmans farm i California Valley. Därför åker han österut till Chicago för att hitta fruar till sina anställda. Han väljer 150 kvinnor som verkar kunna överleva en månads resa över de stora amerikanska slätterna och Klippiga bergen.
| Originaltitel | Westward the Women |
| Regissör | William A Wellman |
| Manus | Frank Capra, Charles Schnee |
| Genre | 50-tal, Western, Drama |
| Skådespelare | Robert Taylor (I), John McIntire, Renata Vanni, Marilyn Erskine, Denise Darcel, Julie Bishop, Hope Emerson, Lenore Lonergan, Beverly Dennis, Henry Nakamura |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 17 |
| Filmnummer | 30592 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
högt och lågt. ibland åsa-nisse och ibland Meeks cutoff. Intressant som fortsättning/pre-quel till The Wind. Slutet är ju bara för mycket.
Ännu en fascinerande inlaga i sviten feministisk fabel eller misogyn myt. Den pekar verkligen i båda riktningarna men rymmer i vilket fall som helst en ovanlig bredd i de kvinnliga karaktärerna, och det finns en härlig heroism mot alla odds i skildringen. Vissa scener är också fantastiska - som när namnen på de fallna ekar mellan bergväggarna efter indianattacken.
Såg den här på TCM igår, en regnig fredag eftermiddag. Tänkte: åh en gammal hederlig svartvit västern. Kände för att se en svartvit film. Första hälften av filmen var ju underhållande men andra hälften gjorde mig enbart upprörd över den dåtida kvinnosynen som verkar härska över filmer från femtiotalet i allmänhet. Hjälten piskar upp ett fruntimmer ( som han i hemlighet älskar ) med en hästpiska för att hon råkade släppa ut korna, hon rider iväg i full galopp och han jagar efter tills hon rider omkull. Då griper han tag i henne och örfilar upp henne tills hon säger något i stil med "tack, jag behövde det där" sedan bekänner hon sin kärlek till honom och de rider tillsammans tillbaka till lägret. Hon givetvis bakpå hans häst så som en riktig hjälplös kvinna som tacksamt förs tillbaka till verkligheten av sin über-macho cowboy till fästman. Det var det sjukaste jag sett på länge, och det slog mig att det är ganska vanligt att kvinnor åker på stryk i svartvita filmer. Så sjukt!
