BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Walkabout - mannaprovet
En tonårsflicka och hennes lillebror blir efter en tragisk händelse strandsatta i Australiens ödemark. De möter en ung aboriginer, som är ute på sin ”walkabout” - en initationsrit för unga aboriginer, då de får ströva omkring ensamma och överleva i vildmarken. Tillsammans beger sig de tre på en vandring, som ger dem nya erfarenheter i livet. När trevande känslor uppstår mellan de två unga tonåringarna blir kulturkrocken dem emellan alltmer uppenbar.

Originaltitel | Walkabout |
Regissör | Nicolas Roeg |
Manus | Edward Bond |
Genre | Drama, Äventyr, 70-tal |
Skådespelare | John Meillon, Jenny Agutter, David Gulpilil, Luc Roeg |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 452 |
Filmnummer | 8720 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Walkabout är den sista av de klassiska Nicolas Roeg-filmerna som jag hade kvar att uppleva. Med facit i hand kan jag konstatera att Roeg är inte en av mina favoritregissörer. Det är inget större fel med hantverket i Walkabout men jag hade svårt att hålla koncentrationen uppe under speltiden pga av bildspråket och handlingens uppbyggnad. Ibland blev bildspråket övertydligt, speciellt när kontrasten till västerländska civilisationen visades upp i snabba bildsekvenserna. Vi kommer aldrig nära filmens tre huvudkaraktärer och istället blir det en observation av deras handlingar, än en förmedling av deras känslor, som hamnar i centrumet. Det kan vara anledningen till att jag hade svårt att komma in i filmen.
Förhållandet mellan "civilisation" och naturen skildras med fingertoppskänsla vilket även inkluderar relationen mellan ursprungsbefolkning och den vita medelklassen. Med tanke på filmens lösa handling så blir det aldrig tråkigt utan magiskt och filmens tema blir tydligt utan pekpinnar. Filmens nakenhet passar och det verkar som att trådens puritaner aldrig har sett en film från 70-talet tidigare.
Efter en märklig inledning, helt oförklarad av filmskaparen Nicolas Roeg, börjar huvudintrigen. Alltså syskonens vandring i vildmarken.
Under vandringen möter de snart en ung man som är mitt uppe i en aboriginisk ritual för att bli man. Ritualen kallas "walkabout" och innebär sexmånaders ensamhet i vildmarken (detta för att lära sig överlevnad. Jaga, fixa vatten osv.). Kanske deras räddning. Och visst han har stor del i deras överlevnad, men med kommunikationen med syskonen är det mer problematiskt (gäller både ytlig och mer känslomässig kontakt). Med lillebror funkar det dock hyggligt. Men han vill ju närma sig storasyster mer och även om han tar till den värsta och tjusigaste aborigindansen med kroppsmålning och allt funkar det inte. Han blir deprimerad, walkabout är ju ändå hans manlighetsrit. Roeg visar dock med slutscenerna att det visst hade fastnat känslomässiga band till aboriginern hos storasyster.
Många råa och intressanta filmminuter blir det med ödlor, fåglar skorpioner och andra australienska djur och växter.
Om jag ska gnälla lite också så blir det på inkonsekvent utstyrselregi på ett par ställen och bedrövlig stråkmusik på andra.
En äventyrsmatiné som nog passar vissa bättre än andra och som antagligen upplevdes som bättre när den kom. Den är definitivt välproducerad med välfångade djur- och miljöbilder. Gillar man långsamma och händelsefattiga klassiska äventyrsfilmer med ödemark, kulturkrockar och språkförbistringar är den säkert helt rätt. Jag tycker att man får vad man förväntar sig, men samtidigt att det är dåligt med överraskningar. Det som kanske sticker ut mest är hur brittisk den känns, öppenheten till nakenhet och soundtracket, allt från didjeridu (träblåsinstrumentet med det dova ljudet) till skräckfilmmusik.
Inledningen är rätt bra, men sedan blir det utdraget och enformigt. Roegs fäbless för att filma djur i olika situationer (vilket får mig att tänka på Imamuras Narayama) blir lite tröttsam efterhand, och långa nakenbad och inzoomningar på rumpor är inget som höjer betyget i min bok.
Kanske inte av de bättre filmerna, men rätt okej. Verkar inte vara trevligt att vara vilse i ödemarkerna i Australien....
Tycker den börjar ganska bra ändå. Lite styltigt och så men ändå lite intressant. Jag är hyfsat engagerad när vi får följa barnens vandring. Men från att dom träffar aboriginern och framåt så försvinner allt mer av mitt intresse och filmen är mest bara tråkig. Men ändå lite speciell stämning som funkar så tvåan känns ganska klar, även om den är svag.
Fånig och ganska flummig, med dåligt skådespel och en outvecklad handling. Och vackert filmad tycker jag inte den är; visst är miljöerna fina, något man har försökt förstöra så gott man kan genom ett uselt kameraarbete (den skakiga kameran och inklippta stillbilderna i jaktscenerna skar i ögat). Kärleksstoryn är fin på ett sätt, men även den känns rudimentär och outvecklad, likt det mesta i filmen.
Absolut! Och inte. Skitsnygg och tidlös film med imponerande barnskådespel. Men det är ganska mycket som sänker den. Dels är det hurtigheten; att pappan har försökt att döda dem och sedan skjutit sig själv i huvudet är knappt ens en parentes och att det är stekhett i solen och att vatten saknas påverkar inte barnens humör nämnvärt. Dels är det tydligen tvunget att skrika ut kulturskillnaderna, vilka är tydliga utan hysteriska pekpinnar. Avslutningsvis är jag ingen större beundrare av dödande av djur på film, och undrar om det inte i den här filmen sätts någon sorts rekord i den grenen. (6/15)
En väldigt vackert filmad film. Fotot som visar Australiens landsbygd är riktigt fångande. Sen berättelsen om 2 kulturer som krockar är övertygande.