BETYG
2
av 5
2
av 5
Walking on Sunshine
Efter en kort men intensiv förälskelse har Maddie bestämt sig för att gifta sig med sin underbara italienska pojkvän Raf. Till bröllopet bjuder hon självklart sin syster Taylor. Vad Maddie inte vet är att Raf är Taylors semesterflört från ett par år tillbaka, och hennes livs stora kärlek.

Originaltitel | Walking on Sunshine |
Regissör | Max Giwa, Dania Pasquini |
Manus | Joshua St Johnston |
Genre | Komedi, Musikal, Romantik, 2010-tal |
Skådespelare | Hannah Arterton, Annabel Scholey, Giulio Berruti (II), Greg Wise, Katy Brand, Leona Lewis, Danny Kirrane, Giulio Corso, Tiziana Schiavarelli |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 151 |
Filmnummer | 111730 |
Recensioner
Jag har sett en del ostiga filmer i mina dagar men något mögligare än Walking on Sunshine får man leta efter. Det skulle kunna bli en kultfilm - något som folk drar på för skojs skull i festsam... Läs mer »
Kommentarer
Oj, så dålig var den väl inte? Jag har inget minne av att den retade mig men jag minns inte heller att de sjöng!! Jag äger tydligen filmen så jag får väl plocka fram den för att se om det ändå inte kan vara en etta.
Musikal med meningslös handling, kassa skådespelare och en hel del 80-tals pop. Även om vissa låtar kändes igen så är det här inte nå vidare som film.
Asylum-version av Mamma Mia känns som en klockren beskrivning. Danskoreografin och sådär är rätt charmig ibland, men funkar inte alls till musiken. Och dom sjunger SÅ dåligt. Och då menar jag inte charmigt dåligt som Brosnan i Mamma Mia, jag menar dåligt-dåligt. Och musiken spelas dåligt också, känns som något cover band som spelar i nån liten SD-håla för fulla 55+are. Otroligt dålig. Och då gillar jag ändå konceptet!
Alltså F Y F A N vad dåligt.
Lite larvig, men absolut genomgående bra gjord. Gillar man musikal-genren och 80-tals musik så är man fast! Feelgood rulle.
Wow! Känns som Asylum tänkte gjort en crappy vision av Mamma Mia!
klassiska låtar, lite som ett shownummer i diggiloo-turnen. Men bra fart rätt igenom, aldrig trist, vackra människor och ett sött par (framförallt mannen) med bra kemi. Helt ok som tidsfördriv.
Fruktansvärt. Man lockas av tanken att hälla syra i ögonen och öronen för att slippa skiten.
Sämsta filmen jag har sett sedan I am Number 4. Och det säger ganska mycket.
Sångnumren är under all kritik och skådespelare är så djävulskt genomusla. I slutet kräks man av all ruttenhet.