BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Wiener-Dog
Livet som hund är inte alltid det lättaste. Särskilt inte för Wiener-Dog, en tax som verkar ha ovanligt svårt att hitta en beständig husse eller matte. På en odysséartad resa förs den från hem till hem, ägare till ägare. Men det är inte alltid lätt att vara människa heller, och ingen av alla de udda figurer som stöter på Weiner-Dog lämnas oberörd av sin lilla hundkompis.
| Originaltitel | Wiener-Dog |
| Regissör | Todd Solondz |
| Manus | Todd Solondz |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Keaton Nigel Cooke, Tracy Letts, Julie Delpy, Greta Gerwig, Kieran Culkin, Danny DeVito, Sharon Washington, Ellen Burstyn, Zosia Mamet, Michael James Shaw, Connor Long, Bridget Brown, Charlie Tahan, Kett Turton, Trey Gerrald, Clara Mamet, Katherine Reis |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 204 |
| Filmnummer | 120067 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Todd Solondz formkurva pekar tyvärr inte uppåt och Welcome to the Dollhouse samt Happiness förblir hans starkaste/bästa filmer. Med det sagt är Wiener-Dog inte ointressant men filmens struktur där fyra separata historier löst kopplas samman är inte dess fördel (man får mer en kortfilmskänsla). Bäst är troligtvis den inledande historien där Solondz är i sitt esse och får till en twistad familjedynamik. Ledmotivet är även glatt och trallvänligt. Avslutningen är dock väl platt (i dubbel bemärkelse).
Ganska bra men ger känslan av typisk amerikansk indiefilm.
Stor svart komik som får andra hälften av filmen att lyfta.
Märkligt berättad, och i detta fall var det inte något bra. Kom aldrig samman till någon film, bitarna spretade för mycket och det som var märkligt för sakens skulöl lyckades aldrig skapa så mycket spänning som jag tror det var tänkt. delen med Danny DeVito var bäst, men också den del som minst kändes som den hörde hemma i filmen
Mycket svag trea men det är några fantastiska låtar och det är liksom aldrig ointressant även om det varierar kraftigt. DeVito är fantastisk i sin roll och bär upp väldigt mycket.
Den här filmen har ingen handling och är skittråkig och meningslös.
Äkta Sol fast ovanligt tramsig. Men den har sina stunder, gillar första delen.
Det finns säkert ngt stort med Todds filmskapande men om så, så går det mig helt förbi. Filmen gav mig absolut ingenting förutom en kvarvarande känsla av tristess och en gnutta ångest. Kanske det som var meningen?
Det är åtminstone aldrig ointressant när Todd Solondz gör film, och hans säreget miserabla stil känns alltid lite uppfriskande. Här känns den röda tråden dock lite sladdrig, och känslan är att Solondz tyckte att det var dags att göra en film till, så han filmade helt enkelt det han hade. Resultatet höll mig iaf engagerad hela vägen, och det är ändå ganska kul att hans svartsynthet stundtals närmast slår över i självparodi. Jag kunde t.ex. inte låta bli att skratta åt den "kontroversiella" sekvensen i slutet. att det är så överdrivet och att det är just Solondz gör att det blir komiskt sett i denna kontext. Men han är alltså inte i högform på något sätt här, och det känns som att han nog inte har någon fantastisk film kvar i sig, men kan han fortsätta slänga ur sig filmer på den här nivån lite då och då, så är jag ändå hyfsat nöjd med det
Hunden är söt, filmen pannkaksplatt.
