BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Working Girl
Tess är en ambitiös sekreterare som är fast besluten att göra karriär inom New Yorks finansvärld. Men hon får den listiga Katharine - som dessutom är hennes chef - emot sig.
| Originaltitel | Working Girl |
| Alternativ titel | Working Girl - med huvudet på skaft! |
| Regissör | Mike Nichols |
| Manus | Kevin Wade |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 80-tal |
| Skådespelare | Melanie Griffith, Harrison Ford, Sigourney Weaver, Joan Cusack, Alec Baldwin, Philip Bosco, Nora Dunn, Oliver Platt, James Lally, Kevin Spacey, Robert Easton, Olympia Dukakis, Amy Aquino, Jeffrey Nordling, Elizabeth Whitcraft, Timothy Carhart |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2610 |
| Filmnummer | 747 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det är alltid svårt att värja sig mot filmer som börjar med smattrande reverb-trummor till en helikopterbild över Manhattan med de två tornen intakta. Vet inte hur många 80-tals-filmer som börjar på det viset men det känns som att det är hur många som helst! Älskar tidsandan i den här filmen, inte bara stilmässigt utan även djupdyket i yuppie-eran, hierarkin och drömmen om att ta sig uppåt i näringskedjan. Griffith fångar denna strävan perfekt i sin rolltolkning, och det tekniska - framför allt kostymerna - är av toppklass. Intrigen går inte i en riktning jag riktigt älskar och det blir ganska melodramatiskt under den andra halvan. Och så förstår jag inte riktigt varför Baldwins karaktär är sådan genomröv. Hade han varit lite sympatisk hade man ju haft betydligt större förståelse för varför hon tvekar lite på att klippa banden till sitt gamla liv. I slutändan landar det inte i något himlastormande och varför filmen fick en oscarsnominering för bästa film det urstarka året 1988 begriper jag inte alls, men visst är det en trevlig 80-tals-feelgood-rulle värd sin titt!
Väldigt trevligt och en fröjd för ögat, rätt småtöntigt också förstås. Melanie Griffith är förtjusande, likaså Harrison Ford, New York-miljöerna och 80-talsmodet. Jag hörde talas om filmen i en universitetskurs om kläder, kropp, mode och identitet som jag gick. Filmen ingick i en powerpoint om "power dressing",
Väl daterad för att funka särskilt väl för mig. Hade nog tjänat på att vara roligare också.
80-tal i New York är ju inte så fel. Kvalitativa skådespelare gör detta till en underhållande show trots att vissa sekvenser inte känns jättefräscha.
Det är 80-talet och de grymma New York-miljöerna som räddar och håller ihop den här rätt tama dramakomedin. Men visst finns det någon komisk poäng här o där och det är ändå svårt att tycka illa om den.
Ingen waow film men Harrison Ford är ju awesome! Han känns inte så överdriven som han känns i dagens filmer. Back in the 80's så hade han lite stil. Det här är ju också en film som blir bättre i efterhand då man börjar tänka på den. Lustigt det där med vissa filmer.
Märks även att det är en 80 tals film, inte bara på kläderna utan även sättet att vara på.
Blir en stark trea ifrån mig.
Klart underhållande och roligt med kläder och frisyrer eftersom man själv såg ut så på den tiden, axelvaddar jisses! Melanie G är ju lysande och även de andra får klart godkänt av mig.
En väldigt daterad feelgood-film.
En av mina chick flick-favvisar, så mycket härligt 80-tal (kolla väninnan Joan Cusacks ögonmejk!) och så Harrison Ford på det!
Jag har alltid haft lite svårt för skådespelerskan Melanie Griffith men här är hon underbart bra. Helt klart den bästa prestation från henne som man kan ta del av. Harrison Ford och Sigourney Weaver är två favoritskådespelare och det förändras inte här. Annars osar ju denna film 80-tal vilket inte fungerar till fullo hos mig. En helt OK film vare sig mer eller mindre.
