BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Yi yi - Ensam tillsammans
Olycklige NJ har problem med både jobbet och sina närmaste. Ljuset i mörket är den återupptagna kontakten med ungdomens stora kärlek. Nu undrar NJ varför livet aldrig blir som man tänkt sig.
| Originaltitel | Yi yi |
| Alternativ titel | Yi yi: A One and a Two |
| Regissör | Edward Yang |
| Manus | Edward Yang |
| Genre | 2000-tal, Drama |
| Skådespelare | Wu Nien-jen, Elaine Yin, Kelly Lee, Jonathan Chang, Chen Hsi-Sheng, Ko Su-yun, Issei Ogata |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 295 |
| Filmnummer | 7075 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En trivsam film medan den varade, vilket den ju gjorde ganska länge, men som inte direkt känns minnesvärd efteråt. Några karaktärer lyckades fånga mitt engagemang, men jag hade också svårt att hålla reda på alla, och det känns väl som att det inte riktigt fanns utrymme för att ge alla så mycket personlighet som hade behövts. Lillungen var annars min favoritkaraktär, och det tillhör kanske inte vanligheterna. Svag trea
Den andra mastodont av Edward Yang jag ger mig på, och då uppskattade jag verkligen inte A Brighter Summer Day. Inledningsvis imponerade denna verkligen, och så länge filmen höll sig vid bröllopet (som jag då trodde hela filmen skulle handla om) var jag med. Sedan fortsatte den vidare, tempot skönk och jag irrade snabbt bort mig bland karaktärer och relationer och allt möjligt. Tappade intresset, blev uttråkad, sömntåget rullade in, stängde av. Fortsatte några dagar senare, men kom ihåg väldigt lite av vad som hade hänt. Det hade inte fastnat. Däremot så kom jag in i atmosfären igen, och framåt slutet undrade jag ifall jag inte gått miste om något. Kanske var filmen bättre än jag först tänkte. Men det är ju så dags då... hade filmen inte varit så kopiöst lång och långsam kanske jag hade givit den fler chanser i framtiden. Nu är det tveksamt om så kommer ske. Min skepsis till Yang består, även om jag kan beundra hans vackra bilder som få fint fångar storstadens atmosfär runt figurerna.
Golvad. Detta är ren magi.
Det är väldigt givande att ånyo (drygt 7 år senare) se om Edward Yangs lysande familjedrama Yi yi - Ensam tillsammans; filmen vinner på att ses mer än en gång.
Fin.
Nu är det väl mig som det är fel på, men jag finner nästan inget tilltalande i denna överlånga och tomma film. Dess karaktärsutveckling är hyfsad, men i övrigt är filmen bara bitvis sevärd då den försöker ta för många vägar på en och samma gång samtidigt som den knappt lyckas knyta ihop något av det den börjar med. Slutet kan väl beröra, men känns klichéfyllt och Hollywood-aktigt.
Det är sällan man ser dylika mänskliga berättelser komma österifrån. Imponerande att man kan berätta en så storslagen historia med så enkla medel: En äldre generation kommer till insikt om det futila med att ångra det som varit samtidigt som yngre generationer upplever den tid som vi i medelåldern tror oss ha slösat bort. Fotot är också fantastiskt med långa scener filmade genom fönster utan att kameran rör sig.
Oerhört vacker och fascinerande familjeskildring som överträffar mycket inom samma genre. Längden är ibland lite mördande och vissa passager är lite svagare, men det vägs upp av att resten av scenerna är oerhört bra iscensatta. Musiken är vacker och skådespelarna väldigt trovärdiga. Dessutom så gör karaktärerna bra val (vilket är alltför sällsynt) och manuset dyker aldrig in på typiska gator. Hade gärna fått en lite tätare kontakt med karaktärerna dock. Betyg 8.2
Översteg mina skyhöga förväntningar. Till en början, merparten av speltiden, är den så otroligt meta-filmiskt snyggt, där både bild och innehåll ständigt påminner om hur filmen och ögats förmåga att stänga ute information. Speglarna är förstås en del i detta. Den obrutna tagningen, likaså. När Yang-yangs far finner sonens fotografier i slutet, är det inte bara ett av de sorgligaste filmögonblicken jag varit med om på länge - det stödjer ytterligare hur filmens tema speglas i bilderna. Men "Yi Yi" är samtidigt till form och innehåll en mer amerikansk film än exempelvis de Hou hsiao-hsien gjort och det gör att så småningom blir "dregel över bilder" mer "gripen av folk som är ledsna". Fast det är ju bara bra för det ger bilderna större innehåll... Men ändå lite fult, kanske. Inte lika proffsigt som Tsai och Hou, men ändå bättre än det mesta dessa två gjort. För övrigt är den, till skillnad från andra 3-timmar-eller-mer-filmer jag sett, ovanligt kompakt och rent utsagt aldrig tråkig utan tvärtom alltid synnerligt intressant!
Motsvarade inte mina förväntningar. Det är en bra film absolut, dock är tempot för lågt i kombination med att handlingen inte är tillräckligt intressant för att hålla uppe intresset rakt igenom.
