You Were Never Really Here

Lite lik vissa netflixfilmer i strukturen: hyr in en väldigt duktig skådis, fokusera helt på honom genom hela filmen, låt manuset gå riiiktigt långsamt och försök få det att funka med mystik. Här fungerar det ungefär som vanligt, dvs ganska dåligt, även om Joaquin är en toppklasskådis och filmen är snyggare än brukligt. En mycket otillfredsställande och rent ut sagt korkad film till slut.

2.5. Undrar för övrigt, liksom GroundhogDave, om den där tanden. Anyway. Som en svagare, lite oklar Speed of sound möter Drive.

En konstnärlig film om en man med en våldsam bakgrund och ett våldsamt yrke, jag förstår att kritikerkåren gillar det här. Våldet finns till stor del i periferin och filmen utspelar sig till stor del i Joaquins huvud, han är uppenbarligen en man som inte mår så jävla bra och det kan man ju uppskatta, det blir aldrig glättigt utan det är en ganska mörk och hemsk historia det här. På ett sätt påminner det lite om Nicholas Cages transformation i Pig även om Phoenix kanske varit närmare de här rollerna förut. Jag är med på tåget men man känner också att Joes stumhet smittar av sig lite så jag får stanna vid en ganska stark 2a. Kul med nånting nytt i genren ändå.

En film helt utan glädjeämnen och det blir för mycket fokus på destruktivt anslag i en ständig nedåtgående spiral. Men vissa spänningsmoment finns där. Betyget blir en stark 2;a, 2+

Så förvånad. Men denna var seg och ointressant.

Kan någon förklara varför tanden dras ut?

Svag trea. Lite väl inspirerat av Taxi Driver men annars gör Joaqin ett jättebra jobb och tolkningen av trauma fungerar väldigt bra. Blev lite sugen på att läsa romanen som filmatiserats.

Fantastisk regi och foto. Inget skriva på näsan. Lugnt och eftertänksamt. Oerhört porträtt av trauma.

Jag gillar mycket med den här filmen. Skådespeleriet, narrativet, fotot och framförallt soundtracket som var magiskt bra. Klippningen var lite mystisk, som att den ville för mycket ibland, men ibland var den å andra sidan väldigt bra. Själva ramhandlingen som inte var jätte-stark hade också lite för suddigt fokus kan jag personligen tycka. Sen blev jag lite nyfiken på slut-scenen. Kändes lite som man kunde läsa in en blinkning till Sopranos i det.

Fantastisk skådespeleri och riktigt snyggt foto och kameraarbete men vilken ointressant och smått tråkig handling, en handling som hade kunnat berättas på 20 min och en handling som vi alla sett en miljon gånger tidigare, skulle nästan kunna beskriva detta som en konstnärlig version av man on fire...så tyvärr inget jag rekommenderar men om man verkligen diggar Joaquin Phoenix som skådis (som jag gör) så är den klart värd att se, för han gör en av sina bästa roller någonsin. Jag ger betyget en svag 3:a, precis så att det passerar 2:an, så jag får säga Helt okej film tack vare Phoenix.