BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Zabriskie Point
Studenten Mark råkar vara närvarande vid ett polismord under ett collegeupplopp i Los Angeles. Han betraktas som misstänkt och flyr i ett stulet plan ut i Arizonaöknen. Där möter han Daria.
| Originaltitel | Zabriskie Point |
| Regissör | Michelangelo Antonioni |
| Manus | Michelangelo Antonioni, Franco Rossetti, Sam Shepard, Tonino Guerra, Clare Peploe |
| Genre | Drama, 70-tal |
| Skådespelare | Mark Frechette, Daria Halprin, Paul Fix, G D Spradlin, Bill Garaway, Kathleen Cleaver, Rod Taylor, Bruce Neckels |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 577 |
| Filmnummer | 2662 |
Recensioner
Italienaren Michelangelo Antonioni har regisserat denna psykedeliska film från 1960-talet.
Den handlar om en ung man som tillsammans med en lika ung kvinna söker svar på livets frågor i Arizona-... Läs mer »
Kommentarer
Det enda av intresse är slowmotionscenerna på slutet. I övrigt ett "stick it to the man"-budskap som hade kunnat avverkats på max en kvart, dolt i en misslyckad konstfilm. Daria är dock väldigt grann att titta på, det är en liten tröst, och jag tycker det målade flygplanet är väldigt fint. Mark Frechette var så motkulturell att han sedermera rånade en bank, åkte i fängelse, och där dog bara 27 år gammal när en 70-kilos skivstång föll på hans hals. Stick it to the maaaaaan!
Brukar ha svårt för den psykadeliska eran, men hänförs av stämning, klippning och foto i den här filmen. De båda "skådespelarna" i huvudrollerna är tämligen mediokra, men det stör inte så mycket då de ändå inte babblar sönder filmen. Frechette gick ett tråkigt öde tillmötes åren efter Zabriskie Point.
Filmen öppnar med en nästan dokumentär känsla. Det är en slags gruppdiskussion med studenter. Ett pladder om vem som är mest revolutionär. En dåligt skriven dialog utförd med dåligt skådespeleri. Men visst andas det hela lite sent 60-tal.
Så småningom ändrar filmen form och blir ett konstverk. Ett konstverk som är mycket långt ifrån den ursprungliga dokumentära känslan. Massor av vackra ökenbilder från Death Valley i Kalifornien. I ökensanden rullar ofta huvudkaraktärerna Mark och Daria runt halvnakna, de spelas eländigt av Mark Frechette respektive Daria Halprin.
Det hela slutar med en lika konstnärlig explosion. En smäll som regissör Antonioni måste ha gillat för den upprepades 18 gånger.
Det som håller upp betyget är de vackra bilderna och skön 60-tals stämning.
När jag försökte titta på den här första gången tänkte jag att jag orkar inte se på mer huvudvärksframkallande skrik och skrän om politik som jag gör varje gång jag loggar in på facebook ändå. Jag behöver nånting helt annat. Andra gången jag försökte så insåg jag att resten av filmen var just en flykt ifrån det där, att protagonisten stormar ut efter fem minuter för att han tyckte dom var tråkiga. Skönt.
Åh, mys-film med bästaste Antonioni! Kan verkligen förstå hur irriterade protest-rörelsen kunde uppfattas. Bortskämda slynglar som tror sig ha kommit på något häftigt. Hah.
Inte Antonionis starkaste, men i vanlig ordning fascinerande. Jag kan inte påstå att jag är överens med filmens hippiepolitik, men det är en intressant inblick i den subkulturens tänkande, och det är på många sätt en ovärderlig tidskapsel. Inte helt ofrivilligt heller skulle jag tro, filmen tycks vilja fånga sin samtid, och den bör vara nöjd med att nu lyckas förmedla den till eftervärlden. Den ovanliga raggningsscenen är nog höjdpunkten, men det mesta ute i öknen är bra. Jag tycker dock att filmen är lite svagare innan den tar sig dit, och slutet är faktiskt direkt barnsligt. Men det är ändå en klart sevärd film för den som är intresserad av tidsperioden. Sök dessutom gärna upp intervjun som finns Youtube där Mark Franchett och Daria Halpin gästar Dick Cavett, det är en tidsresa som inte går av för hackor
Den unge, hjältemodige Zabriskie är ute på upptåg med sitt trofasta flygningsplan ovanför den heta öknen. Han landar sitt flygelseplan och träffar på så sätt en qvinna. Ja, det stavades så på den tiden. Medan de förenar sig i älskog mitt på ljusa dagen letar snutpolisen efter honom för han dödade en polis men han är oskyldig till motsatsen är bevisad. Helt klart en femma.
Under en tid som filmer som Easy rider, Bonnie and Clyde och Badlands gjordes i USA åkte Michelangelo Antonioni dit för att spela in denna konstnärliga betraktelse över det amerikanska samhället och resultatet blev den bästa film jag hittills sett av honom. En riktig pärla som alla fans av ovannämnda filmer bör upptäcka! Riktigt flummigt på sina håll, men samtidigt fängslande, stämningsfullt, vackert och kraftfullt. Grymt soundtrack med bland annat specialskrivna Pink floyd-låtar med. Mycket bra!
Lite Easy Rider över denna, fast mer revolution, mer djup, snyggare foto och mycket tråkigare. Ett estetiskt snyggt tidsdokument och sömnpiller. (5/15)
Jag tror att Zabriskie Point kan vara en influens för nittiotalets våg med filmer av Altman och Tarantino med interconnecting stories. Jag tycker det känns som en ganska rolig skildring av den tidens absoluta antikapitalism. En dröm om frihet (utflykten med planet) som till slut får anpassa sig till verkligheten. Profetisk. Stabil trea
