Zuper-Zebran

Riktig bra ända från början till slutet! Spännande, rolig och gullig film. Zebran är bara för underbar och söt!!

Den här filmen var långt under förväntan! Den hade kunnat bli riktigt rolig och underhållande men istället är den bara seg och tråkig!

lär barnen att se i vitt och svart på ett beklämmande otrevligt sätt. Det här är moralisk sörja av det värre slaget, med etiska och könsbaserade stereotyper som lämnar en unken doft efter sig. När zebran blir misshandlad av ett gäng hästar ville jag bara stänga av. Skydda era barn från den här filmen.

Vilken casting! I registret finns allt mellan Dustin Hoffman till Snoop Dogg där den senare antagligen var hög som ett hus under hela inspelningen. Med tanke på att rapstjärnan hade typ tre meningar med i filmen lär han bränt av dem på en förmiddag, cashat in och spenderat resten av dagen tillsammans med Lucy, diamantbruden, bland molnen. Här finns det mesta som gör en crazy djurfilm bra; jailbait, milfs, söta moralkakor och faktiskt något så annorlunda som en läxa i tolerans inför etnicitet. På det sättet fungerar Racing Stripes som heligt vigvatten och frätande syra mot foliehattar och fördomsfullhet. Den största behållningen var helt klart den rädda och aggressiva pelikanen som visade motorcykeln vem som var boss. ”You’re a spitter, huh?!”

Nåt så ovanligt som en djurfilm med hög lägstanivå. Visst får vi några övertydliga moralkakor även här, men dessa blir snarare komiska än smetiga, och de skämt som misslyckas är trots allt inte värre än att man kan låta dem passera. Det är ju ändå alltid kul med filmer som målar upp en egen liten värld åt djuren, och det är just det rika djurgalleriet som man kommer minnas mest härifrån, i synnerhet pelikanen vars svinande oförklarligt kan få mopeder att sprängas i luften. Kul också att många kända namn väljer att låna ut sina röster, det är klart uppskattat att de gör vad de kan för att skänka genren den kredibilitet den förtjänar. God harmlös underhållning är det, så nog förtjänar filmen sin trea allt

Jag har en känsla av att Zuperzebrans budget slår de flesta andra rullar i djurfilmsgenren på fingrarna. Att det är påkostat betyder självfallet inte att det automatiskt blir bra, men det finns saker som pengar faktiskt kan köpa. Exempelvis så har man verkligen lyckats med att få de talande djuren att se naturliga ut. Vem minns inte hur illa det såg ut när man försökte sig på detta i Karate Dog från 2004, något som bidrog starkt till att stjälpa den filmen. Här köper jag talet utan att knussla och faktum är att det faktiskt bidrar till många goda skratt. Jag tänker främst på maffapelikanen, som bl a blir blåst av en moped i en minnesvärd scen. Bruce Greenwood är ett säkert val i genren, han gjorde ju som bekant en gedigen farsaroll i Firehouse Dog från 2007. Flugorna drar möjligtvis ett pruttskämt för mycket, men det kan jag ta då de utöver det bidrar med en relevant filosfisk fråga; huruvida zebran är vit med svarta ränder, eller svart med vita ränder. Jag blir alltid lika glad i själen när jag delar ut en trea till en film i denna fina genre.

En högprofilfilm i djurfilmsgenren, det är man inte bortskämd med. Vi får dessutom en ordentlig läxa i tolerans och medhästighet, att göra narr av någon för att inte har alla färger där han ska är naturligtvis inte helt ok, intressant dock att det är den svarta hästen som kastar första stenen, nu vet jag inte så mycket om regissören men jag vill inte gärna tro att han gör ett politiskt ställningstagande med detta. Det känns i övrigt som en ganska djup film som behandlar alltifrån det prekära i att vara på rymmen från maffian till att vara rädd för grindar. Med en så bred ambition gäller det också att man kan leverera och det gör sannerligen den här rullen. När zebrajäveln i slutet kutar så lövbusken syns är det nästan så att man kan tro att det är en tår som rinner ner för kinden, den initierade vet dock bättre. Med alla skratt som bjuds kan det inte gärna bli lägre än en 3a.

Talande djur blir väl aldrig mer än en tvåa, men hade jag haft barn hade jag nog gärna slagit mig ned med denna film en eftermiddag.

Vilken otroligt löjlig film. Visst, det är en barnfilm och då ska det ju vara lättsmält, fjamsigt och tramsigt. Men näh. Jag gillade den inte.

Jag kollade på den här precis efter att jag hade opererat bort halsmandlarna, jag mådde illa, hade feber och var skit hungrig + att jag hade fått massa morfin!