Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avBunger


The House That Jack Built2021-03-04
Väldigt obehagliga våldsscener ihopknutna av ett oerhört tankeväckande tema. Men slutet blir för övertydligt och inverkar negativt på upplevelsen.
 
Brev från en död man2021-01-15
Så deppig vet jag inte om jag tyckte att den var, slutet kommer ju ändå med någon slags tillförsikt. I övrigt extremt välgjord ned i varenda detalj. Snyggt, säkert och genomtänkt. Jag gillar att den lyckas vara existentiell och tung utan att vare sig bli högtravande eller skitnödigt svår. Kanske hade jag velat komma lite närmare karaktärerna för att den skulle nå ända fram.
 
Botgöring2020-12-19
Filmen lyfter ett mycket intressant ämne, där fokus framförallt ligger på hur vi hanterar tidigare generationers omoraliska handlingar, snarare än handlingarna i sig. Man kan förstå att censuren inte uppskattade filmen, men det är att göra den en otjänst att endast se den ur sovjetiskt perspektiv. Utförandet har dock sina brister. Det är fullt av satir och metaforer som kräver sitt sammanhang. Mycket blir outtalat och gör att det emellanåt blir långtråkigt. Formmässigt är intrycket blandat. Regin är okej, men fotot är trist och färgerna blaskiga. De lätt surrealistiska drömepisoder är emellertid häftiga. Filmens stora styrka är annars Avtandil Makharadze som är fullkomligt suverän.
 
Mannen med filmkameran2020-12-18
Det här är inte helt lätt att betygsätta då det bygger mer på intryck än handling. Det blir framförallt ett spännande tidsdokument av både samhället och den samtida filmen. Det är ett frenetiskt tempo, fullt med lekfullhet och upptäckarglädje. Vilket är kul men också gör en lite matt. Samtidigt är det galet kompetent och välgjort. Inte minst klippningen är otrolig. Sammanfattningsvis är det en underhållande om än något ojämn resa.
 
Ballad om en soldat2020-12-17
Förvisso en något konventionell men ändå oerhört vacker och gripande film. Med oändligt sorgliga nedslag i ett krigshärjat Sovjetunionen presenteras karaktärer och berättelser som känns genuina och levande. Fotot, regin och musiken är lysande och bidrar till den känslosamma stämningen.
 
Garasch2020-12-16
Alla som varit aktiva i någon slags förening kan känna igen sig. Konflikter, relationer och status i en underhållande härva. Karaktärerna är överdrivna stereotyper, men skådespelarna får det att fungera, även om det blir en del överspel som skaver. Efterhand tappar den lite fart, vilket är synd då det är en både välgjord och intressant film.
 
Ivan Vasilyevich menyayet professiyu2020-12-15
Av de jag har sett så är det här definitivt Gajdajs starkaste, det säger dock inte så mycket. I grunden finns här en schysst tidesresefilm upplagd för kul händelser och förvecklingar, men det utnyttjas inte riktigt. Det blir långdraget och aldrig särskilt roligt, vilket är problem när det är en komedi och inte mycket mer. Handlingen är ändå relativt stringent, det finns karaktärer som till viss del utvecklas och som jag har ett intresse av att följa. Sammantaget blir det dock provocerande många missade chanser, och i slutändan är det endast en ganska stark 2:a.
 
Jorden2020-12-14
Den är genomgående ganska hoppig och uppbruten rent filmiskt. Det gör att det ibland blir lite svårt att hänga med, vem är vem och vad vill de? Det gör dock inte så mycket eftersom det efterhand etableras en tydlig grundkonflikt som löper konsekvent genom filmen, driver handlingen framåt och skapar en intensiv stämning. Något ojämn, men snygg och spännande, inte minst “från ax till limpa”-delen är en höjdpunkt! Att den skulle vara politiskt tvetydig har jag svårt att förstå, kulakerna framstår som svin och kolchosen är den ljusa framtiden.
 
Watch Out for the Automobile2020-12-14
Musiken, fotot och av och till handlingen inger en skön 60-talskänsla som påminner lite om Rosa Pantern. Men filmen vill vara både film noir, thriller och komedi, samtidigt som den vill förmedla ett budskap, och allt som oftast blir det varken hackat eller malet. Det blir varken särskilt spännande eller särskilt kul. Jag har svårt att känna något för karaktärerna, och det gör handlingen tämligen ointressant. Vissa scener är dock utmärkta, inte minst biljakten är fenomenalt snyggt gjord, och även riktigt festlig.
 
12 stolar2020-12-14
En typisk Gajdaj-film som också är typiskt Gajdaj-rörig. Det är för mycket av allt, samtidigt som handlingen snabbt hamnar någonstans i bakgrunden och sedan tappas bort längs vägen. Framförallt är den för lång, 6 stolar hade räckt mer än väl. Tekniskt är det annars okej, animationerna i mitten är fräcka och det är kul med alla cameos av Gajdajs gamla trotjänare.
 
Lyckan2020-12-13
Vid första anblicken saknas tydlig handling och röd tråd i denna lika komiska som surrealistiska mardröm. Vi kastas tvärt mellan olika scener och vad som verkar vara filmmakarnas infall. Efter lite eftertanke framträder emellertid ett tematiskt innehåll som framförallt bygger på satiriska symboler och metaforer. Även om man inte alltid hänger med så gör det mindre, eftersom det genomgående är både välgjort och riktigt kul.
 
En hunds hjärta2020-12-12
Sovjetisk Frankenstein, men i form av drama snarare än skräck. Det sepiafärgade fotot är ljuvligt, och känslan av 1920-tal påtaglig. Inslagen av körsång och stumfilm på bio är också en höjdpunkter. Dessvärre går det lite på tomgång av och till och vissa scener blir för långdragna. Genom filmen blandas både existentiella och politiska spörsmål hejvilt, och det blir i slutändan lite för otydligt vad det egentligen handlar om.
 
Brilliantovaya ruka2020-12-11
Är det den kulturella skillnaden? Är det de femtio åren som har gått? Eller varför är den här filmen så fullkomligt ointressant och trist? Lite halvdan slapstick, men många gånger inte ens det. Jag gillar skådespelarna som verkligen går in för sina roller, även regin är i grunden kompetent. Själva berättelsen lämnar mig emellertid helt kall, och jag bryr mig inte för fem öre om karaktärerna.
 
Sluzhebnyy roman2020-12-10
En tragikomisk komedi som är mycket mer lågmäld och eftertänksam än sina amerikanska motsvarigheter. Screwball blandas med sovjetisk vardagslunk på ett mycket härligt vis. Trots sin längd och långsamhet är kärlekshistorien för snabb i vändningarna och etableras inte ordentligt. Deppigt också med det klassiska upplägget där kvinnan finner sitt värde både i sina egna och andras ögon först när hon bejakar sin kvinnlighet och attraherar en man. I sin enfald kan man få för sig att Sovjet i högre grad skulle vara befriat från sexistiska tendenser, denna film visar att så inte var fallet.
 
Brudens bortrövande på kaukasiskt sätt2020-12-09
Det halvt om halvt påtvingade uppföljaren till Operation skratt är visserligen långt ifrån någon bra film, men den är ändå resor bättre än sin föregångare. Här finns det ändå ett uns av handling som gör att det går att hålla fokus, för jag bryr mig faktiskt lite om hur det ska gå för Nina och Sjurik. Samtidigt är Gajdajs slapstick även här hopplöst daterad och ofta provocerande intetsägande och finesslös. Tur att filmen inte är längre än vad den är.
 
Operation skratt2020-12-08
Slapstick brukar i allmänhet sällan åldras särskilt väl, detsamma gäller tydligen sovjetisk slapstick. Inte minst när denna inte har någon som helst handling utan endast staplar halvdana gags på varandra i en ändlös räcka. Tre olika berättelser som alla är lika ojämna. Visst finns det skratt, men det är oerhört långt mellan dem. Däremellan finns det absolut ingenting som håller kvar intresset.
 
Storm över Ryssland2020-12-06
Filmen är rejält storslagen och påkostad. Men handlingen i allmänhet, och Alexander Nevskij i synnerhet, är rejält endimensionella och ganska trista. Att det är ren och skär propaganda spelar såklart in, men Eisenstein har tidigare visat att han kan göra både propaganda och intressant film på en och samma gång. Denna gång syns han dock inte till. Behållningen är just storslagenheten samt karaktären Vasili Buslai. Han spelas med energi och glädje av Nikolaj Okhlopkov och blir lite av en comic relief, vilket behövs.
 
Gusarskaja ballada2020-12-05
En härlig om än lite ojämn bagatell. Ofta både rolig och spännande, men ibland också lite småtrist och väl fånig. Genomgående mycket färg och humor, och även om de musikaliska inslagen blandade och gav så störde de aldrig rytmen. Larisa Golubkina är fullkomligt lysande filmen igenom, och gör sig lika bra i såväl de komiska som de actionfyllda delarna. Den pendlar mellan betygen, men helheten blir en stark 3:a.
 
Önsketrädet2020-12-03
Delvis en ganska kul film, sprängfylld med eller mindre fascinerande karaktärer, som lever sina mer eller mindre vanliga liv. Filmen handlar om så mycket mer än bara det olyckligt förälskade paret Marita och Gedia, även om det är om dem vi bryr oss mest. Abuladze lyckas balansera det poetiska med en berättelse som känns angelägen och engagerande. Problemet med att jobba med så många berättelser och karaktärer är dock att vissa blir mer fängslande och intresseväckande än andra, och att helhetsintrycket till syvende och sist blir lite för splittrat.
 
Bönen2020-12-02
Det är verkligen filmad lyrik, med allt vad det innebär av symbolik, antydningar och otydligheter. Det poetiska är också både filmens styrka och stora svaghet. Å ena sidan är storyn så pass enkel att metaforerna kring liv och död behövs för att göra det intressant. Å andra sidan blir det så jäkla pretentiöst och obegripligt ibland att jag helt tappar fokus. Sedan vet jag inte om jag tycker att vare sig musik eller foto är något direkt utöver det vanliga.
 
20 000 rubel för Tjapajeffs huvud2020-11-30
Enkel story, där framförallt första halvan, som har formen av ett drama i militärmiljö, är mest intressant. Inte minst samspelet mellan den bångstyrige hjälten Tjapejeff och den lite coolare kommissarien Furmanov. Kopplingen till folket och partiet ligger nära till hands, men utan att det blir övertydligt. Propagandan tar dock överhanden i det mer actionbetonade (och ändå något för långsamma) slutet. Även om det inte är något konstnärligt mästerverk så skiner det sovjetiska filmhantverket igenom av och till i galet snygga närbilder och kompositioner. Mest minnesvärd är nog ändå scenen där den vita armén kommer marscherande i raka led under dödskalleflagg, vilket kommenteras “De marscherar vackert” och någon svarar “Aristokrater”. Kul!
 
Starkare än döden2020-11-29
Underbart foto och en sjujäkla regi, även ljud, musik och skådespeleri är av yppersta klass. Jag kan förstå att den sovjetiska censuren hade sina tvivel på grund av de religiösa motiven, då Sotnikov tydligt framställs som en kristusfigur. Detta gör dessvärre också att han blir en ganska tom karaktär, och den förlusten av mänsklighet är det enda som drar ned betyget en aning. En stark fyra men en film som behöver ses om, och mycket väl kan höjas ett snäpp då.
 
De tappra 132020-11-04
Det märks att den bygger på en amerikansk förlaga, men framförallt fotot har stundtals sovjetiska kvalitéer. Spännande och välgjord, om än något platt i slutändan.
 
Stockholm -752020-09-30
Intressant personlig ingång till den historiska händelsen. Det blir dock lite för mycket personligt och för lite historisk händelse.
 
Sanningen2020-09-30
Extremt snyggt och spännande, även om rättegångsscenerna med fördel kunde ha fått stå än mer i fokus. Framförallt är det intressant hur moral står i centrum, snarare än själva mordet, vilket belyser de generationsklyftor som bör varit aktuella i det samtida Frankrike.
 
Turist2020-09-25
Lika skitbra och skitjobbigt som brukligt med Östlund. Jag gillar att han utvecklar filmens tydliga premiss med mer fördjupade frågeställningar om manlighet och genusnormer.
 
Peterloo2020-09-19
En fruktansvärd händelse, som skildras i all sin hemskhet. Samtidigt blir förspelet alldeles för långt, med alltför många, och långa, tal. Det hade även varit intressant med något mer fokus på efterspelet.
 
Om någonting annat2020-09-19
Riktigt snyggt och välgjort, inte minst akrobatikscenerna. Jag är inte helt hundra på hur allt är tänkt att hänga ihop, men det är egentligen inget som helst problem.
 
Big Eyes2020-09-17
Skynda skynda, inte stanna upp och låta några verkliga känslor framträda. Alla karaktärer blir ytliga karikatyrer, men visst, någonstans i grunden finns det väl någon typ av hantverk. Rättegångsscenen är ju kul, men passar överhuvudtaget inte in.
 
Återkomsten2020-09-16
Regi, foto och skådespeleri är naturligtvis i yppersta klass, men även bortsett från det så finns där en berättelse som inte riktigt vill lämna mig.
 

Nästa sida »