Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avFredzon_M


Labour of Love2019-06-17
Mycket snygg modern stumfilm som tyvärr aldrig når de hösta höjderna. Det blir en lite förutsägbar summering av ett dygn och landar för mycket i en estetisering av vardagslivet. Hade gärna sett att filmskaparen utnyttjade filmens potential att vara empatimaskin hårdare. De två huvudpersonerna förblir två livlösa skal fram till filmens sista scen.
 
Gone Girl2019-06-17
Underhållande och snyggt ihopsatt precis som det brukar se ut med Fincher. Det är en kul lek med äktenskapets fallgropar och med spänningsfilmen som konstruktion men jag undrar om den ändå inte tappar lite på att hålla en satirisk distans. Att Rosamund Pike hyllas så mycket tycker jag är lite att ta i (tycker tvärtemot att Afflecks insats i så fall är bättre). Filmens största problem är att Pikes karaktär (visserligen fullt medvetet) blir en karikatyr. Filmen hade vunnit på att bygga upp en större dubbeltydighet kring hennes karaktär.
 
White Ash2019-06-11
Filmiska förflyttningar, fotoniska flytningar. Paralellvärldar precis utanför perceptionens räckhåll. Ett påverkat seende. Som att vakna upp i mitten av en blackout-fylla och försöka tolka verkligheten. Synfältets periferi flyter ihop med dess centrum. Hjärnan kämpar med att få ihop filmens abstraktioner och skapar ansikten där det inte finns några. En go halvtimme visuell poesi och abstrakt konst.
 
Storm Children: Book One2019-06-11
Samma scen av två pojkar som försöker fiska upp petflaskor ur ett stormavlopp varieras i ett otal vinklar i långa statiska tagningar som skär sig och skapar en desorienterande effekt. Den hafsiga klippningen hackar upp verkligheten och får en att ifrågasätta bildernas geografi. Filmens evighetslånga första timme byts sedan ut mot något intimare när Diaz närmar sig sina subjekt, bland annat med filmhistoriens skakigaste trackingshot. Att Diaz inte ens bemödar sig att klippa bort sina egna hostningar bakom kameran i filmens slutscener kanske ska ses som ett statement, ett långfilmer riktat mot det tillrättalagda. Diaz bär amatörismen som ett adelsmärke. Peter-pan-slutet där den vuxna världen spolats bort i en postapokalyptisk triumf av regelfri barnlek är som fler andra redan konstaterat magnifik.
 
National Gallery2019-06-11
Ämnesvalet gör det snudd på omöjligt för Wiseman att misslyckas i mina ögon. Det är underbart att spendera tre timmar på museum och kolla på tavlor utan att behöva ta sig till London. Filmens huvudlinje som jag ser det är väl ungefär: hur kan och bör museets konst förmedlas till dess olika besökare. Vilka diskurser, angreppssätt och berättelser bör och kan stå i förrummet i tolkningen och inramningen av konsten. Jag tycker i princip varje diskussion är intressant, men mot slutet önskar jag bara att jag i lugn i ro ska få kunna studera en tavla utan att någon förklarar den. Diskursen och berättelserna står till slut lite i vägen för konsten och tittarens fantasi. Filmen avslutas så också med att en poet tolkar en tavla samtidigt som hon ursäktar att ord aldrig kan göra verket rättvisa. Wisemans bästa 10-talsfilm hittills (har kvar att se de som släppts senare än denna).
 
Listen Up Philip2019-06-11
Klart rolig emellanåt med verbala giftpilar och bittra tirader mellan mer eller mindre självupptagna personer. De inledande femton minuterna är rent guld. Gillar att den tar lite oväntade vägar och stannar kvar hos filmens andra karaktärer istället för att fokusera helt på titelpersonen. Tycker också mycket om filmens noir-aktiga jazzsoundtrack och berättarröst.
 
Jauja2019-06-11
Trodde det var något galet med den version jag kollade på, med sin avgränsande ruta med rundade hörn, men den skulle tydligen vara så. Just detta skapar en intressant effekt av distans. Emellanåt är filmens resa en lite väl trög skritt genom ändlösa landskap, men precis innan träsmaken sätter in vänder det och filmen stampar igång i drömlik trav. När det hela var över kände jag mig kallad att omedelbart ta mig upp i sadeln igen för att se om utvalda delar.
 
The Trip2019-01-19
Två outhärdliga britter åker runt och är sådär spjuveraktigt sarkastiska. Orkade en halvtimme. England, vilket skitland alltså. Synd att Brexit tar sån tid.
 
Boxing Gym2019-01-12
Boxning: en dans byggd på drömmar om hämnd. Några konversationer är intressanta men annars ett repetitivt träningspass till film.
 
Dreaming Film2019-01-12
En saga om livets resa. Om människans sökande efter paradiset. Om de historier vi berättar, uppdiktade som sanna. Stor men samtidigt jordnära film. Intressant att ta del av filmskaparens små besattheter och återkommande teman.
 
Paterson2019-01-04
Skönt med en slice of life-historia utan fokus på naturalism och socialrealism. Istället lyfts små mänskliga besattheter och egenheter fram på ett vardagligt vis (fast upphöjt från verkligheten ett snäpp). Så skönt med en film där man hoppas på att ingenting händer utan allt bara går sin gilla gång. En film som får en att gilla människan igen. Tänker tillbaka på scenen där huvudkaraktären vänder och väger boken från sin favoritpoet i sina händer, ett litet instick så enkelt och vackert att jag blir rörd.
 
Rameau?s Nephew by Diderot (Thanx to Dennis Young) by Wilma Schoen2019-01-03
Inte riktigt värt besväret. Snow snöar in på att film (och språk) inte är en representation av verkligheten utan en produkt av en filmskapares klippning och vill därför i ändlösa variationer visa på detta (och en del annat) genom att separera det vi ser på skärmen från det vi hör. Väldigt sällan är det intressant. Kan ses som världens mest utdragna post-moderna ordvits på temat ljud/bild och tid/rum. Humorn (för inte kan man ta det på fullständigt allvar) funkar riktigt illa på mig. Även om jag gillar ordlekar är det här för mycket nonsens för ofta.
 
Sådan far, sådan son2019-01-02
Välbalanserat drama och fin reflektion över föräldraskap.
 
Kollektivet2019-01-02
Mer Scener ur ett äktenskap light än en skildring av ett kollektiv (är det inte nästan alltid så med "kollektiv"-filmer?). Men det är intressant (och hjärtskärande) att se Trine Dyrholms karaktär trasas sönder på den öppna kärlekens altare. Alla övriga karaktärer i kollektivet blir tyvärr aldrig mer än papperskulisser till filmens triangeldrama.
 
Smultronstället2019-01-02
Sänker till en fyra efter omtitt. Träffar mig inte alls lika mycket i hjärtat som senast. Den är lite smålöjlig och högtravande och flörtar kanske mer än något annat Bergman gjort med Hollywood. Men den är snygg och effektfull.
 
Blade Runner2019-01-02
Såg om efter många år. Förstår verkligen att det är en film som delar tittarna i två läger. Den är rätt trög, handling och skådespeleri är sådär, men å andra sidan bygger den upp en sjujävla stämning. Man har verkligen lyckats bygga upp en mäktig dystopisk fond till historien. Filmens historia slingrar sig med mardrömmens logik över en jordskorpa som de övre samhällsskikten evakuerat. En ångestriden värld som ackompanjeras av ett magnifikt soundtrack. Ett audiovisuellt konstverk med nästan lika perfekt stämning som regissörens föregående film Alien.
 
Psalm III: 'Night of the Meek'2017-11-30
Blackmetalbrusig historieskrivning med der Golem och Frankenstein. Ett kemiskt nedbrutet mörker av ångest och ilska som får mitt hjärta att rusa.
 
Jackie2017-01-29
En trailer uttöjd till 99 minuter. Fokus på ytliga detaljer och manér. En trave trailer-klichéer idisslas genom idiotisk klippning. Rikligt irriterande.
 
Bo Ba Bu2017-01-21
Stäppsploitation med superbra musik. Man måste även gilla satsningen på grymtningar istället för tal. I övrigt inget vidare. Om nån hittar soundtracket, skicka pm.
 
Barry Lyndon2016-12-04
En film som ingen verkar gilla men ändå smäller på med fyror och femmor pga "kubrick" och "vacker". Trots att vi får följa Barry under tre timmar får man ingen som helst känsla av vad det är för person. En tom pappersfigur precis som filmens övriga karaktärer. Utöver en mild ironi och ett påkostat yttre har den här filmen ingenting. Ett tomt vackert skal utan tillstymmelse till hjärta eller själ. Ett filmuniversum av otroligt intetsägande karaktärer och intriger. Ännu en film som försöker eftersträva det klassiska måleriet och misslyckas totalt. Visst är kompositionerna ofta lika genomtänkta som hos de klassiska målarna och ljuset fantastiskt, men det rör en aldrig i själen. Inte ens giganter som Greenaway eller Kubrick lyckas att föra över känslan av måleriet till filmduken utan att det känns platt. Eftersom det rent estetiska ändå finns där, föranleder det mig till att tänka att det är filmmediet i sig som är impotent. Filmmediet förlorar i styrka när det efterapar stillbilder, vare sig det är målade eller fotograferade. Den enskilda bildens laddning och kraft är så fruktansvärt mycket större än de rörliga bildernas. När Kubrick då halvhjärtat duttar igenom ett nervlöst narrativ i en förevändning att få leka klassisk konstnär tappar jag intresset. Må så vara att jag såg filmen på en liten datorskärm istället för på stor duk. Kanske ändrar uppfattning om jag någon gång ser den i större format.
 
The Witches' Sabbath2016-07-08
Saknar idéer och manus för en hel film men jag gillar den sömlösa dansen mellan olika lager av nutid, dåtid och dröm.
 
Burst City2016-07-08
En två timmar lång migränattack. I teorin gillar jag det, i praktiken var det en plåga att ta sig igenom. Kompromisslöst och punkigt men alltför hysteriskt.
 
Cosmopolis2016-07-06
Litterär på ett bra sätt. Dialogerna är text snarare än tal och det hjälper till att skapa rätt stämning och vagga in en i det artificiella när filmen dyker ner i kapitalismens sammanflätning med teknologi, psykologi och tro. På samma gång obehaglig, rolig och intressant.
 
Med berått mod2016-07-06
Spänningen håller hela vägen och jag älskar de dunkla hollywood-by-night-miljöerna och den hänsynslösa Jane. Når aldrig några svindlande höjder men kan ändå inte låta bli att gilla det tillräckligt för en fyra.
 
A Woman's Revenge2016-07-04
Klaustrofobisk teater med inåtvända monologer av bergmanskt snitt snarare än dialoger. Hade nog passat bättre som just teater, nu känns det livlöst, styltigt och begränsat trots två fina skådespelerskor. Även om jag inte riktigt köper det lyckas filmen upprätthålla mitt intresse.
 
Two Years At Sea2016-07-04
Estetiskt tilltalande men alldeles för utdraget för min smak. Rivers är mest intresserad av att skriva med ljus och filmens materialitet, jag är mest intresserad av gubben i skogen. Speltiden kändes som minst den dubbla.
 
Mountains May Depart2016-02-07
En asiatisk arthouse-regissör som bryter sig ur den traditionella mallen och bara kör. Zhange skippar subtiliteten, naturalismen och distansen och bara dyker huvudstupa in i en känslomaxad globaliseringstriptyk. Jia fegar inte heller för att ösa på med massa känslomättad och melankolisk musik på ett närmast populistiskt vis och jag älskar det. Den tredje delen är visserligen klumpig men jag väljer att se det som att det passar konceptuellt. Man skulle kunna kasta invektiv på Jia (sell-out! reaktionär! övertydligt! banaliteter!) men jag är alldeles för upptagen av att njuta i fulla drag.
 
Paths of the Soul2016-02-07
En fin och harmlös film som fungerar som ett resesubstitut. Den som letar efter spirituell djupgång eller en gnutta politik blir nog besviken. Ändå inspirerande att följa deras färd.
 
Cemetery of Splendour2016-02-07
Varje gång jag ser en film av denne drömvandrare till regissör önskar jag att jag kunde ligga kvar och sova i biografen. Ingen annan filmskapare tar ner pulsen på det här viset. Ljudmattorna av insikter och vind tillsammans med den obarmhärtiga lojheten sussar en in i en dvala och det är omöjligt att hålla ögonen öppna hela filmen. Väck mig när nästa film börjar.
 
A Distant Episode2016-02-01
Snygg hommage till Cuadecuc, Vampir.
 

Nästa sida »