Alla kommentarer avFul_fisk
| Sagan om prinsessan Kaguya | 2025-01-17 |
| Makalöst vacker animation, och känns episk och storslagen. Väldigt stämningsfull och stark poetisk sagostämning. Ett konstverk som jag var helt upptagen av. En ganska förbisedd film, faktiskt, minns när den kom men inte att någon såg den. De borde de gjort, för detta är fullkomligt lysande. Missa inte! | |
| Nosferatu | 2025-01-17 |
| Snyggt foto, otäck och läskig, definitivt spännande och stämningsfull. Dock kanske en aning för läskig. Mycket jumpscares och groteska brutaliteter som lite grann tar av värdigheten och elegansen som finns i tidigare versioner. Vampyren var lite väl mycket bara ett köttigt monster för min smak, och blev snabbt ganska tråkig och ointressant. Störde mig också på den stele familjefadern som in i det sista vägrade acceptera vad som höll på att hända, kändes som en kliché. Överlag är detta inte direkt karaktärernas eller skådisarnas film. Utöver sagolike Willem Dafoe tyckte jag alla kändes teatrala och tillgjorda i sina roller, inte minst Depp i alla hennes gråtanfall. Trist final också där den ikoniska biten när vampyren träffas av solstrålen ersatts med en köttigt specialeffektsspektakel. Och så vill jag ifrågasätta kvinnorollen som Eggers försökt lyfta fram som något av ett statement, men visst blir det lite skenheligt när Depps enda makt över vampyren är sexuell. Att kontrollera män genom sex är väl knappast något nytt, den har ju funnits där sedan Lysistrates dagar, så istället för progressivt känns det snarare mest gammeldags och unket när hon går till sängs med vampyren för att rädda dagen. Så, här fanns absolut en hel del negativt att skriva märker jag, men man försöker ju också balansera alla lovord och hyllningar. Överlag tyckte jag filmen var helt okej och en klar uppryckning från osmakliga The Northman. Jag är inte lika såld som somliga andra, framför allt inte på alla lovord till Depp och Skarsgård, men filmen är snygg, spännande och absolut läskig. Men jag lär inte se den igen. Originalet och 79-versionen har jag redan sett flera gånger och lär igen. Den här tillför inte supermycket, mest bara en hygglig skräckrulle. | |
| Robot Dreams | 2025-01-14 |
| Charmig och mysig, fina animationer och härliga miljöer. Väldigt sympatisk film, men kanske lite väl feel goodig. Tyckte också den tappade lite när det blev för mycket drömmar och sådant. Jag vet att det är filmens titel, men det kändes mest som utfyllnad när man egentligen bara ville komma till upplösningen. Slutet som sådant är jag lite kluven till, jag förstår tematiken, men det är kanske heller inte helt upplösningen man vill se. Men ska man alltid kräva exakt vad man vill se? Kanske inte. | |
| Passage | 2025-01-13 |
| Svensk film har i ett par år nu varit bäst när den handlar så lite om Sverige som möjligt. Passage är ännu ett exempel. Fängslande film med bra samspel mellan huvudpersonerna, stämningsfullt storstadsmyller och massvis med närvaro och snygg uppbyggnad i storyn. Finns väl ett par passager (ha!) där de ska bli osams och sådant som mest känns inlagt för att göra filmen längre, och slutet är inte helt hundra, men det är ändå petitesser i helheten. Överlägset den bästa svenska filmen jag sett i år och jag hoppas på guldregn på Guldbagge-galan. Att se denna efter katastrofala Hypnosen som är nominerad i ungefär lika många kategorier är som dag och natt. | |
| Hypnosen | 2025-01-13 |
| Herregud vilken jobbig film! Den ultimata mardrömmen för folk som har svårt för pinsamhetshumor. Här finns fröer till en fullgod satir över säljande och pitchande, men det hela faller mellan stolarna då den aldrig listar ut vem den faktiskt gör satir över. Först känns det som Nordrum är den som missar poängen, när August obekväma beteende tycks gå hem på kursen. Men eftersom August under denna bit beter sig som ett jävla as mot Nordrum och fullkomligt raserar Nordrums karriär och självförtroende med sitt beteende fungerar hon knappast som filmens sanningssägare. Sedan blir hon riktigt otrevlig mot pitchfolket som ändå välkomnat hennes okonventionella beteende, och man börjar undra om det är August som filmen driver med. Sedan tvingas Nordrum ta till drastiska åtgärder för att få slut på galenskaperna i en väldigt överdriven storyfunktion långt utanför karaktärens ramar. Och så börjar pitch-ledaren visar sina sämsta sidor. Ska man bara ogilla alla? Det verkar till slut som att August ändå är den man ska tycka är vettig. Men hon är ju skvatt galen! Och självisk. Och elak. Finns en del logiska luckor dessutom, som hur hon plötsligt börjar jobba på hotellet men tycks kunna göra precis som hon vill på jobbet utan att någon kräver arbetsplikt av henne utan hon kan gå och rulla ut PA-system utan att någon chef undrar vad hon pysslar med. Slutet är plågsamt jobbigt, och Mandomsprovet-lånet faller platt. Grattis, ni sumpade allt ni jobbat för i åratal till förmån för en korthuggen och senkommen föräldrarevolt. Lycka till med karriären! Fler brister? Ja, det är ju allt annat än roligt, bara oerhört, oerhört jobbigt och svettigt. Kan nog inte påstå att August gör en bra insats också. Nej, det var länge sedan jag såg en riktigt usel svensk film, men här kom den. Blir bottenbetyget, helt klart. Det enda positiva är att jag såg två gamla bekanta i eftertexterna som klättrat upp i rank, varav en av dem jag själv tränat upp i sitt yrke. Alltid något! | |
| Joker: Folie à Deux | 2025-01-08 |
| Onekligen udda och intressant. Jag var aldrig helsåld på första filmen, så jag hade inga direkt stora förväntningar utan var nyfiken på hur pass annorlunda den här skulle vara. Joaquin Phoenix är verkligen väldigt bra här, och lyckas bli ännu mer fängslande här än i den oscarsbelönade rollen han gjorde i ettan. Lady Gaga får dock inte riktigt till det. Hon har varit bra tidigare, men det kanske är lättare för henne att spela hungrig musiker som blir stjärna som i A Star is Born snarare än att spela psykopat, som här. Musikalidén är nog roligare på papperet än i praktiken. Är ju mest ett gäng gamla Broadway-standards som man hört förut, och det är för mycket komprimering och autotune på rösterna för att övergången från dialogen ska fungera utan att ljudbilden helt ändrar karaktär (till det sämre). Filmen är onekligen snygg och påhittig och håller en nyfiken, även ifall den är lite för lång och utdragen. När den når sin slutpunkt känner jag att den hittade en ganska bra väg att gå, men det var lite för spretigt och manuset hade nog behövt trimmas till ytterligare några varv innan de spelade in den. Allt som allt en blandad men onekligen spännande och egensinnig soppa. Jag ger samma betyg som jag gav ettan. | |
| Wallace & Gromit: Hämnden har vingar | 2025-01-05 |
| Wallace och Gromit tickar på underbart, med samma enorma kreativitet som vi skämts bort med i alla år. Förbannat rolig och uppfinningsrik rakt igenom, och med ett värdigt maxat klimax. Så charmigt. Fyraåringen hade jättekul också, han älskar Wallace och Gromit med. Vi är inte riktigt på Fel brallor-nivå kvalitetsmässigt, men åtminstone Nära ögat-nivå, och snäppet över förra långfilmen. Troligen årets bästa animerade långfilm. Kanske film överhuvudtaget. | |
| Vaiana 2 | 2025-01-03 |
| Ganska mycket en upprepning av ettan, men ändå med färgsprakande underhållning i mixen. Visst hade storyn kunnat ta ut svängarna lite mer, men det är ändå klart sevärt om man gillar Disney-äventyr. Lite tråkigt bara att de inte hittar på nya historier utan fortsätter kapitalisera på de gamla. Sångerna är okej, men sätter sig inte direkt, de nya karaktärerna är lite tunna, men det är drag i skutan hela vägen. Min fyraåring såg hela filmen i sin biofåtölj och verkade ha trevligt, men när den var över sade han högt och ljudligt "den var inte så bra". Så jag antar att jag är mer positiv än han i alla fall! :D | |
| Klockorna i S:t Mary | 2025-01-02 |
| Här hjälper det kanske om man är troende, och dessutom amerikan. Väldigt gammeldags, men det har ju sin charm också. Trvisam på många sätt och vis, och bra skådespelare rakt igenom. Intrigen är egentligen rätt tunn, konflkten mellan Crosby och Bergman är ju egentligen inte stor nog att lägga grund för en långfilm, men många individuella scener är bra, som boxningsträningen. Gillar också att filmen stannar upp för att verkligen ta sig tid i scener som den. Till de främsta bristerna hör väl den helt meningslösa lögnen som skulle krämas in i sista akten för att skapa lite drama, det kändes bara slappt. Men helheten vinner ändå på sin gammeldags charm och sympatiska rollinsatser. | |
| Det hände i New York | 2024-12-26 |
| Helcharmig. Gwenn är nog den bästa tomten jag sett. Bara sett honom göra biroller i Hitchcock-filmer innan, och trodde inte han hade gjort en sådan här paradroll i karriären. | |
| En underbar jävla jul | 2024-12-26 |
| "Men det här är ju riktigt roligt" hinnar jag tänka. Simpelt upplägg, men ändå ganska täta garv med karaktärer som man känner igen från verkligheten. Robert Gustafsson, Maria Lundqvist gör sina roller bra. Men någonstans halvvägs kommer det stora avslöjandet, och efter det är det bara som att filmen glömmer bort att den är en komedi. Tempot sänks omedelbart, man ska tycka synd om folk, det är sorglig musik och det blir bara såsigt och tröttsamt. Filmen försöker plötsligt få en att verkligen bry sig och önska ett lyckligt slut på det hela, men det blir bara tråkigt. Jävla trist på god potential ändå. Varför sluta göra skämt när det gick så bra? Detta är förresten ett ständigt återkommande problem i svenska mainstream-komedier, insåg jag när jag tittade på denna. Hundtricket, Heartbreak Hotel... listan på filmer som krämer all humor in i de första scenerna för att sedan bli tröttsam såpa kan göras lång. Det enda som saknades för att komplettera denna svenska mainstream är en riktigt ordentlig obekväm sexscen. Skönt att slippa den i alla fall. | |
| Seven Faces of Dr. Lao | 2024-12-26 |
| Här finns ju en del att ifrågasätta, som yellowface på nyckelpersonen i dramat, men filmen är så pass trygg i sin magiska realism att man köper det mesta. Dessutom har den ett stort och varmt hjärta. Den gör sig nog bäst om man ser den som barn, dock. Jag förstår hur somliga kan älska den här, men den vann inte just mig helt över. Härliga effekter, och mysig, men lite väl simpel i story och karaktärer. Men det är min högst personliga kritik, enkelheten är nog en del av charmen, kan jag tänka mig för de som är frälsta. | |
| Logan: The Wolverine | 2024-12-21 |
| Det största kruxet med dessa Marvel-rullar är att man alltid förväntas ha sett alla 17 miljoner filmer som leder upp till just denna, vilket är ett orimligt krav då till och med Django Reinhardt hade kunnat räkna alla av filmerna som är sevärda på sina händer. Här tar det en stund innan man fattar vad det handlar om, men man hänger ändå med hyfsat även om ett par småfrågor återstår på slutet. Jag är osäker på om Logan verkligen bottnar i sina brutalare scener, det är svårt att komma ifrån att det ändå är en serietidningsrulle hur mycket de än försöker. Framför allt familjen som råkar illa ut, det känns onödigt brutalt och lämnar en dålig eftersmak. Men i övrigt ligger fokus på action, och där levererar filmen fullgott. Bra drag och rejäl koreografi med spänning och tryck. Som helhet inte riktigt min typ av film, men absolut välgjord och lagom spännande, och tveklöst bättre än 99% av alla andra Marvel-filmer som gjorts. | |
| Anora | 2024-12-20 |
| Jag ser inte riktigt det där mästerverket i Anora, men visst är det en bra, välgjord och egensinnig film. Skådespelet var starkt och den växte efterhand och blev mer stämningsfull. Kanske skulle den bara varit lite kortare? Möjligt att detta hade gjort filmen mer konventionell och ordinär, men jag tror också många tappar intresset under den första akten i tron om att det bara kommer att vara Pretty Woman med mer partajande och strippande. Det är först efter vändpunkten som filmen börjar blomma ut på allvar. Det blir både sorgset och dråpligt komiskt, och samspelet mellan alla i bilen är top notch! Kul med noll skådisar jag kände igen från något annat, speciellt när alla är så bra (eller jo, jag läste i efterhand att han från Kupé nr 6 var med, men det märkte jag inte då). Kanske är den allra sista biten också en smula utdragen men det känns också som ett sådant slut man alltid kommer att minnas. Som sagt ser jag inte riktigt det där rejäla storverket som filmen hyllats som, men visst är den riktigt bra ändå. | |
| Coraline och spegelns hemlighet | 2024-12-20 |
| Det tillhör nog att man älskar den här Nightmare Before Christmas-estetiken, vilket jag aldrig riktigt gjort. Det är välgjort och rätt bra, men jag blev aldrig förälskad. Som med Nightmare Before Christmas, faktiskt. Förstår att somliga älskar detta, men jag är försiktigt positiv. | |
| Köttets lust | 2024-12-18 |
| Riktigt fin och lågmäld historia där Art Garfunkel och Jack Nicholson spelar två collage-kamrater vars relationshistorik vi får följa medan åren går. Rätt dyster och hopplös, men också rätt fin och varm på sina håll. Håller dock inte riktigt ihop hela vägen för att bli riktigt speciell, men den är något stort på spåren ibland. 2024: Omtitt och dags att höja till en fyra. En film som jag tänkt mycket på sedan jag såg den första gången. | |
| Coup de chance | 2024-12-17 |
| En i raden av dialogdrivna kriminal-intriger med lustiga vändningar från Woody Allen. Vi har sett det förut och det är välgjort även denna gång, men ganska lättviktigt och lättglömt. Helt okej, med snyggt foto, men i det stora hela en axelryckning i den långa karriären som nu kanske nått vägs ände. | |
| Black Hawk Down | 2024-12-16 |
| Både bra och dålig, och jag förstår hur somliga älskar och somliga hatar. Man kan spåra bristerna tidigt, när man efter all förklarande text ändå inte känner man inte fått någon som helst inblick i vad konflikten i Somalia verkligen gick ut på, och när man efter allt häng på militärbasen fortfarande inte har koll på en endaste karaktär, trots flera kända ansikten i rollistan. Filmen är väldigt kaosig och stökig, vilket ju på sätt och vis är bra då det fångar paniken i kriget, men samtidigt blir det också rätt oengagerande när man har noll koll på de tiotusen olika karaktärerna filmen hela tiden hoppar mellan, alla klädda i samma uniform och oftast med hjälm och smuts i fejset. Och så pangas det hit och dit, man vet inte var man är, allt man vet är att somalierna faller som flugor till marken... På slutet får vi veta att tusen somalier och 19 amerikaner dog, varpå samtliga jänkare listas vid namn. Men de tusen - tusen! - somalierna förväntas vi skita i... Det lämnade ingen god eftersmak, och trots filmens styrkor är bristerna alltför dominanta för godkänt betyg. | |
| The Gorilla | 2024-12-16 |
| Lite småkul, om än mer för Bela Lugosi och Patsy Kelly som spelar tjänstefolket än för bröderna Ritz som de fumliga detektiverna. Ingen bra film direkt kanske, men med en kort, rak och enkel story som är lätt att följa plus ett par skratt så går den ändå ner okej utan tuggmotstånd. | |
| Mamma | 2024-12-11 |
| Trodde det skulle vara en dokumentär, men det var ju något helt annat. Spännande upplägg på en film, och hinner både med ett personligt människoporträtt och en hel del kul meta-grejer. Ändå har filmen väldigt svårt att greppa mig. Kanske når filmen inte hela vägen fram gällande karaktärernas känslor, känns som att alla reaktioner är forcerade och tillgjorda, speciellt när det sker stora utbrott med stora gester. Jag tycker inte illa om filmen, men jag tappade intresset för den efterhand. Klarar godkänt tack vare ambitionen, men det är på håret. | |
| Raka spåret till Chicago | 2024-12-10 |
| Typisk 80-tals-komedi med Steve Martin och John Candy som omaka par på bisarr resa där det mesta går åt helvete. John Hughes första film som inte handlar om tonåringar, och även ifall detta kanske inte är lika bra som Breakfast club eller Födelsedagen så gillar jag det absolut! Standardmässigt, men främst framåt slutet blev det riktigt många skratt och jag höjer nästan till en fyra. Pluspoäng för Michael McKean och Kevin Bacons småroller, och att Martins hus är Ensam hemma-huset. Mysigt och kul!
2024: Andra omtitten nu, och dags att höja till den där fyran till sist! | |
| The Best Man | 2024-12-09 |
| Ännu en utstark 60-tals-film jag aldrig tidigare hört talas om. Täta politiska diskussioner med moraliskt tema som ekar starkt i vår nutid. Lysande skådespelare och elegant hantverk. Bara kanonbra från början till slut! | |
| Crash | 2024-12-09 |
| Är det här verkligen den Crash som jag flera gånger hört kallas mästerverk? Jisses vilken smörja. Nog för att filmen är helt crazy och sinnessjuk på alla möjliga sätt och vis, men vad fan är det tänkt att man ska få ut av det hela? Den är ju mest bara skittråkig att kolla på. Det snygga fotot och den snygga gitarrmusiken är det enda som räddar upp detta skräp från inte bara bottenbetyget, utan också ett komplett avfärdande som enbart ren och skär mjukporr. | |
| Zingo | 2024-12-09 |
| Börjar sådär, men tar sig efterhand, mycket tack vare birollsuppsättningen. Att Thomas Hellberg skulle vara såhär rolig är en överraskning t ex, och ständigt förbannade Tommy Andersson lockar till många garv med. Knappast en överdrivet välgjord film, men den har tillräckligt många garv för att gå hem! | |
| Mitt hem är Copacabana | 2024-12-09 |
| Vackert och känslosamt på ett väldigt fint sätt. Var lite orolig att det mest bara skulle vara vardagliga situationer för pojkarna utan att det hände så mycket, men här fanns gott om utrymme till utveckling inom berättelsen. Mycket bra film av Sucksdorff, och barnen lämnar ett starkt avtryck. | |
| Kullen | 2024-12-03 |
| Ännu en suverän 1965-film jag aldrig hört talas om förut! En riktig Lumet-pärla, som bjuder på både ett fantastiskt kammarspel med utmärkta skådespelare och ett virtuost bildspråk. Vissa scener är vansinnigt snygga och stämningssättande. Men det är såklart det intensiva dramat som är i fokus. En fantastisk detalj är att det knappt känns som att filmen gör några tidshopp. Visst att en utspelar sig över flera dagar, men det känns ändå som att scenerna hela tiden hakar i varandra utan att man hoppar över annat än lite sovtid. Gillar också hur filmen I början känns närmast satirisk med struttiga gapande brittiska militärer närbesläktade med John Cleese, men hur den efterhand blir allt grisigare och tvingar en bemöta hur sadistiska dessa löjeväckande figurer faktiskt kan bli. | |
| Cincinnati Kid | 2024-12-02 |
| Så länge vi är med McQueen och Robinson vid pokerbordet är filmen fullkomligt lysande. Tyvärr är detta bara halva filmen och det läggs tid på en massa annat skröfs som bara sänker helheten. Etablera McQueen, Robinson och Maldens pressade sits och kom till pokerbordet en kvart in och stanna där resten av filmen, så blir det nog bättre. Framför allt dramat med damerna känns väldigt dammigt och ofräscht, och gör mest bara McQueen mer osympatisk. Synd att det blev som det blev, men filmen är ändå klart sevärd för allt som är grymt med den, och fyran ligger trots allt näst på tur högst upp i leken efter att filmen spelat ut sitt briljanta avslutskort. | |
| Nick - akta dig för arbete | 2024-12-02 |
| Härligt jordnära New York-stämning med en oväntat mångbottnad insikt kring frågan om frihet kontra arbete. Stämningsfull och udda mix av humor och melankoli på ett sätt som fick mig att tänka mycket på Frank Capra. Filmen nosar uppe på fyran flera gånger, men faller tillbaka lite på den teatrala biten som inte riktigt översatts till filmspråk. Allt är så utspelat på något sätt, och skådespelarna gör det bra, men ibland kanske dialogens alla utsvävningar skulle tagit det lite piano. Ändå en riktigt bra film som tar sig en stark trea och lämnar ett minne av positivitet. | |
| Samlaren | 2024-12-01 |
| Obehabligt och spännande kammarspel med nästan bara två figurer, vilket gör det hela så intensivt. Lysande spelat framför allt av Stamp, och genomgående fängslande. En kanonfilm. Varför har jag aldrig hört talas om denna förut? | |
| Barnjungfrun | 2024-12-01 |
| En thriller som verkligen utgår ifrån karaktärerna och därmed känns mer mångbottnad och psykologisk än genren vanligtivs tillåter. Riktigt spännande och utmärkt uppbyggnad, med barnets trassliga psykologi i centrum. Intrigens största brist är att den mest bara kan gå i en riktning, vilket tar lite udden av mysteriet, och själva slutet är nog den svagaste pusselbiten. Men inte så att det förstör, detta är fortfarande en riktigt stark film som man verkligen inte bör missa. Bonuspoäng för den snofsiga och okänsliga farsan, höll på att skratta ihjäl mig när han kränkt efter att alla lämnat matbordet grymtade att han skulle gå och äta på sin herrklubb istället. Vilken patriark! | |
Nästa sida »
