Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avJD


Grinchen - Julen är stulen2021-11-28
En mardröm före jul.
 
No Time to Die2021-11-06
Jag tycker till skillnad från många andra detta är en värdig avslutning på Bond. Framförallt känns det som en intelligent film. Den lyckas på en gång ta sig själv på lagom lite allvar, med galen Wallace&Gromit-action och ganska osentimentala intrigavslut, och ge utrymme för självreflektion. När man sett den förstår man på mer än ett plan varför Bond inte har någon framtid och samtidigt lämnar man med känslan av att det var kul så länge det varade.
 
The Killing of a Sacred Deer2021-10-24
Kubrick möter Haneke på ett operationsbord. Det är egentligen ett klassiskt thriller-tema, bara i lite annan tappning. Det handlar om skuld. På en gång diffus och oändlig skuld som inte kan sonas annat än genom ännu mer skuld. Farrell och Kidman är perfekta i rollerna. Och filmens dialog och spelstil hade inte kunnat vara realistiska, då hade filmen med sina speciella premisser tvärtom blivit mindre effektiv och övertygande.
 
Pistvakt2021-10-05
Såg om den nu efter Tomas Norströms bortgång. Sorgligt underskattad film. Estetiskt är det en mycket genomtänkt teater-film som lyckas vara både avskalat absurdistiskt drama och vidfilm à la western på en gång.
 
Dune2021-10-01
Mäktig ja, visuellt och inte minst ljudmässigt och musikaliskt. Bra rollsättning, effektiv gestaltning i filmens början av hot och paranoia. Men det svåraste med att filma romanen är nog att den på en gång är storslagen opera och intimt kammarspel. Operan funkar här, kammarspelet trycks till stor del bort av körer och basuner. Något som också drar ner helhetsintrycket är att filmen inte har något riktigt slut. Även om fortsättning följer hade den vunnit på ett tydligare slut av del ett. En del av besvikelsen vissa uttryckt kommer nog därifrån.
 
Bläckfisken och jag2021-09-18
Djupt fascinerande. Och fascinerande i sig att något för människan så främmande kan bli något att lära sig av och spegla sig i. Att han som filmat är desto blekare, inte någon snygg karismatisk äventyrare utan en lite blyg nörd, gör bara filmen mer gripande och levande.
 
Jag är Ingrid2021-09-06
Allt annat än konventionell om man ser till hur dokumentärer om Hollywoodstjärnor annars brukar vara upplagda. Djupt gripande utan att någonsin bli sentimental. Om man undrar varför hon blev en så stor stjärna behöver man bara se den första provfilmningen från Hollywood: man kan inte sluta titta på henne. Enda skönhetsfläcken är Eva Dahlgren-sången på slutet, när filmen på ett djupt pinsamt sätt förvandlas till Guldbaggegala.
 
Our Kind of Traitor2021-09-03
I den här typen av nedtonat ”realistiskt” spiondrama betyder trovärdighet allt och däri brister filmen på flera sätt. Inte främst i att handlingen tänjer på gränserna, det kan man köpa om allt annat sitter. Men det gör det inte. Skarsgård må vara trovärdig som karaktär men inte som ryss. Och McGregor och Harris funkar inte alls som par. Men det är ändå spännande, en lagom lågmäld ton i berättandet och fin musik.
 
The Martian2021-09-02
Hyfsat underhållande. Men det är onekligen ironiskt att inte någon annan filmgenre berättar så mycket genom förklarande dialog som just science fiction. Ni är i rymden för tusan. Kan ingenting få vara lite mystiskt och gåtfullt? Tänk så mycket mer spännande det blivit om inte Damon snackat så mycket utan bara haft verkstad.
 
The Wall2021-08-29
Inte på långt när så stark som filmupplevelse som romanen är som läsupplevelse. Den känns tv-mässing både i fotot och i en del andra estetiska val. Den för romanen centrala och väldigt spännande skildringen av huvudpersonens kamp för sin fysiska överlevnad, hur hon skaffar mat och hur både lidandet och njutningen kretsar kring föda och kampen för att slippa svälta, är förvånansvärt nedtonad här. Den fysiska kampen för överlevnad och de filosofiska reflektionerna hänger ihop i romanen. Enbart det filosofiska blir inte lika intressant. Nu ska man inte döma en film enbart efter hur ”väl” den gestaltar den litterära förlagan. Film har sina egna premisser. Men det är just som att man här inte riktigt vågat göra något eget självständigt av historien utan på ett plan, särskilt genom berättarrösten, håller sig mycket nära romanen. Då blir jämförelsen ofrånkomlig. Men djuren är alla väldigt bra. Regissören har haft tålamod och kunnigt folk i den delen.
 
Candyman2021-08-29
Många enskilda kvaliteter, men filmens två trådar, den politiska och skräckhistorien, tvinnas inte riktigt ihop på något övertygande sätt och slutet känns ansträngt. Scenen på skoltoaletten måste vara inspirerad av slutscenen i Låt den rätte komma in.
 
Bang!2021-08-15
En allmän reflektion: Det är omöjligt att inte tycka om Håkan Serner. Han räddar på sätt och vis filmen från att bli bara en serie på en gång övertydliga och osmälta idéer. Directors cut är kortare jämfört med originalet, möjligen är det till filmens fördel. En mer personlig reflektion: en mans rädsla för kvinnor och att bilda familj är ett dött tema om inte något annat bryter in och på allvar utmanar det.
 
Den store Gatsby2021-07-09
Den försöker få till ett magiskt flöde på samma sätt som i Citizen Kane (som i sin tur möjligen lånade en del stoff från romanen) och lyckas faktiskt över förväntan i vissa sekvenser.
 
Catch Me If You Can2021-07-09
Det är inte Tom Hanks fel men han förkroppsligar ändå det som gör den här filmen så kass: dess såsiga, självbelåtna, platta, övertydliga sentimentalitet och dess förljugna hyllning av den amerikanska drömmen. Allt i filmen, berättelsen som helhet, enskilda scener, karaktärer, visas fram som färdiga paket utan något för åskådaren att själv reflektera över. Den enda, även hon paketerad, men som på något sätt ändå lyckas göra något eget, subtilt och undflyende i filmen, Amy Adams, städas symptomatiskt nog snabbt bort.
 
Charter2021-07-03
Det första som slår en är att detta är en filmisk berättelse, inte som så ofta annars, särskilt i genren drama, en filmad berättelse. Fotot, bildkompositioner, scenografi, klippning, musik, allt det är omsorgsfullt gjort, med en filmisk gestaltning som utgångspunkt. I denna helhet får dialogen stå tillbaka, vilket är ovanligt för den specifika genren skilsmässodrama och väldigt befriande, och även den information man får om karaktärerna blir därmed knapphändig. Men även om personregin och skådespeleri är lika precisa som de filmiska uttrycksmedlen är det egentligen inte heller karaktärerna som sådana som står i centrum utan mer situationerna, relationerna, i närmast arketypisk mening. Mor, barn, kärlek, lojalitet, förlust, svek, förlåtelse, försoning. Som berättelse hotar filmen några gånger att tappa greppet men återvinner det snart igen, och lägger med stor precision scen till scen, botten till botten i ett gripande drama som stannar i minnet länge efteråt.
 
Den 12:e mannen2021-05-16
Apropå western är den här filmen mer ”print the legend” än något annat. Det spelar egentligen ingen roll hur nära sanningen det yttre skeendet ligger (Gestapochefen nosar runt efter vår hjälte på en höskulle men blir distraherad när han tappar sin hakkorsknapp?). Filmspråket är likväl legendens språk. Det gör inte filmen mer spännande utan tvärtom att den blir ganska klichéartad, trist och ointressant.
 
Life2021-05-01
Man får väl anta att en uppföljare, om möjligt ännu mer meningslös, får heta Death.
 
Snowden2021-04-16
Varken som sagoberättare eller föreläsare har Stone någonsin kunnat beskyllas för att vara subtil. Men både sagor och föreläsningar kan ju vara ganska underhållande. Och det är onekligen ett viktigt stycke samtidshistoria.
 
The Tale2021-04-13
En av de mest djupt störande filmer jag sett. Jag uppfattar de självreflexiva greppen som en metod för att orka berätta, vilket ju är filmens tema, men också för att ge åskådaren lite andrum. Även den lite mer konventionella kringhistorien med Laura Dern (som för ”balansens” skull självklart måste ha en både sexig och genomhyvens pojkvän) tjänar som ett slags stötskydd mot återblickarna. Som inte blir mindre drabbande för det. Vissa scener går nästan inte att se. Det är en otrolig prestation av samtliga inblandade. I sista scenerna med Laura Dern ger hon också flickan hon en gång var upprättelse på ett oförglömligt sätt.
 
En söndag på landet2021-04-03
Det är en märkvärdig prestation att kunna skildra ganska banala (om än välbeställda) människor med banala eller till och med misslyckade liv och drömmar på detta sätt, utan att ta ställning, utan att det blir vare sig föraktfullt eller ömkande. Suverän balans mellan den ständigt vandrande kameran, scenerierna och en väl avvägd, precis rätt använd berättarröst.
 
Världsrymden anfaller2021-03-21
Fascinerande yxig och ojämn ifråga om nästan varje stilistisk parameter. Det får stundtals en starkt distanserande effekt. Det är bara Donald Sutherland som håller stilen konsekvent. Tills han också ballar ur och slukar hela filmen.
 
Blind2021-03-14
Lite som många kortfilmer kan vara. En filmisk idé som ska utforskas. Men vad vill de egentligen berätta och varför? Och det är kanske orättvist att fara ut mot just den här filmen av alla dessa festivalturnerande konstfilmer, men är man inte lite trött på moderna människor som inte kan kommunicera? Det kändes nytt när Bergman och Antonioni fördjupade sig i temat runt 1960.
 
Shelley2021-03-14
Genom att undvika direkt övernaturliga inslag och uppenbara digitala effekter och istället förlita sig på scenografi, foto och ljud lyckas filmen till viss del utforska det högst verkliga temat om hur nya liv invaderar kroppar och hotar mänskliga relationer. Men sen slarvas det tyvärr bort genom ett alltför fragmentariskt berättande.
 
Andra sidan2021-03-02
Att kritisera en skräckfilm för att man har sett allt i den förr är lika meningsfullt som att säga att man har hört en saga förr. Det är genomförandet som avgör filmens kvalitet. I den här håller foto, ljus, ljud, musik och skådespeleri av Dilan Gwyn och Eddie Eriksson Dominguez toppklass. Regin är mycket omsorgsfull om detaljer. Det blir en väl fungerande helhet. Fram till de sista scenerna då filmen förvisso tappar en del och man får känslan av ”var det bara det här”. Det är då man blir varse att bakgrundshistorien och karaktärerna hade behövt fördjupas. Men den som bara ser klyschor i den här filmen har missat det mycket fina hantverket.
 
Malcolm & Marie2021-02-05
Snyggt fotat, snygg musik och habila skådespelarinsatser men trots allt lite ointressant historia och pretentiös, överlastad dialog.
 
Merry Christmas, Mr. Lawrence2021-01-31
En vän kallar den här filmen Merry Lawrence Mr Christmas, vilket är rätt träffande för den hänger inte ihop.
 
Orca2021-01-22
Om man tänker ”Colin Nutley” så är det ändå lite mer sofistikerat. Flertalet skådespelare är också av kalibern ”levererar alltid, även med tunt manus”. Rheborg överraskar särskilt.
 
Själen2021-01-16
Lite banalt budskap om att livets mening är att leva det. Men det gestaltas så oerhört snyggt vilket blir ett budskap i sig: Filmens mening är att vara film. Jag köper det.
 
Spring Uje spring2021-01-09
Bra regi, rolig dialog, alla är bra i sina roller, även de som spelar sig själva. Uje B är dock lite av iakttagande statist i filmen om honom själv, vilket verkar vara en avsiktlig gestaltning, kopplad till sjukdomen och känslan av alienation. Det är ett grepp som funkar bara så långt. När det ska bränna till mot slutet händer det inte. Likväl en fin historia, rak, enkel, okonstlad och lekfull.
 
En sensation2020-12-20
Den är väl fortfarande filmhistoriens mest vördade film, med all rätt, för den har så mycket och har absolut inte heller förlorat aktualitet som kommentar till vår tid, men man glömmer lätt att filmens största tillgång är dess magi. På den skalan, känslan av magi och överväldigande ”fullhet” i varje bildruta, är det bara Disneys mest klassiska verk Snövit och Pinocchio som kan tävla med den här filmen.
 

Nästa sida »