Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avJD


Downsizing2019-12-01
Visst, den är som tre filmer som inte hänger ihop, men för att uppskatta dess sanna värde tror jag man ska se den lite distanserat. En faktiskt väldigt smart kommentar till vår schizofrena Black Friday/Fridays for Future-samtid.
 
Ring Mamma!2019-11-25
Flera roliga scener och en huvudperson man gillar, men filmen har ett grundläggande problem i att man inte tror på henne som karaktär och inte heller på de relationer som skildras.
 
Cowboys and Aliens2019-10-25
En sak imponerar trots allt i denna lätt generande 11-åringsfantasi: ljussättningen som ger de där glimtarna i skådespelarnas ögon. Särskilt Craigs Bond-blå.
 
Joker2019-10-12
Phoenix mycket bra. Likaså foto, scenografi och framförallt musiken. Ändå känns den mer som en uppvisning än som en verklig berättelse. Parallellerna med Taxi driver är många men Taxi driver är vid jämförelse en mycket mer på riktigt smärtsam film. Ändå som just uppvisning, stilstudie mycket välgjort.
 
Ad Astra2019-10-05
Det finns tre saker att beundra med denna film. Det vackra sensuella fotot, den genomarbetade scenografin och Brad Pitt som så hängivet och lojalt spelar sin banala och platta huvudroll i denna lika banala historia.
 
Terminator: Genisys2019-10-04
Ganska snurrig och långt ifrån klockren men inte så tokig.
 
Synonyms2019-09-24
Det är mycket svårare att göra bra konstfilm än att göra bra mainstream. Friheten att pröva idéer är så mycket större, även de dåliga idéerna.
 
Yesterday2019-09-24
Rolig idé, mindre lyckad som film. Svag skådespelare i huvudrollen (ett enda ansiktsuttryck), för klyschig kärlekshistoria t o m för en komedi, för outvecklat manus. På ett sätt hör ju denna film till tidsresegenren och det kräver, om det inte är action, ett mer finurligt manus. Dessutom känns fotot tv-mässigt. Fult, utan nyanser.
 
Vincent van Gogh - Vid evighetens port2019-08-20
Till skillnad från flera andra kommentatorer tycker jag att kamera- och bildspråket här fungerar väldigt bra. Man kan skildra konst och konstnärer i film på ett mer återhållet sätt och det kan också bli bra, men här interagerar kameran med miljöer och framförallt människor på ett sätt som man föreställer sig att en målande bildkonstnär också måste göra. Willem Defoe är också helt lysande och blinkningarna i slutet till Scorceses Jesusfilm med samma skådespelare är fina.
 
The Last Days on Mars2019-08-12
Känns lite bättre när den blir sämre, dvs när den genremässigt växlar över från rymdfilm till rymdzombiefilm och man sänker kvalitetskraven, men det hjälper bara temporärt.
 
Ormens ägg2019-08-06
Efter att sent omsider ha sett Babylon Berlin kommer minnet av denna film tillbaka. Lite grann får jag känslan av att den kan ha varit en inspiration till tv-serien. För att vara misslyckad är den också oväntat bra, framförallt kombinationen av foto och scenografi, med en mer rörlig kamera och mer komplex användning av scenografin än vad som brukar känneteckna även Bergmans bättre filmer.
 
Never Look Away2019-04-07
Ett signum för en viss sorts dålig film är långa, ”vackra”, likgiltiga sexscener. De finns där utan någon riktig tanke eller intention, eller känslobotten. I regel är filmen som helhet då behäftad med samma problem.
 
Guardians of the Galaxy2019-03-18
Som Stjärnornas krig med en dos könshormoner. Det blir lite tröttsamt. Man längtar tillbaka till originalets renhet och oskuld. Samtidigt, som ju är fallet med tonåringar, har man överseende och småler någon gång. Groot är den mest försonande pubertetsmetaforen i filmen, med sitt ständiga groteska växande och sin oförmåga att uttrycka sig.
 
Hjärtat2019-03-01
Det är upplyftande att se en kärleksfilm som faktiskt handlar om kärlek.
 
Vågen2019-02-17
En tsunami av klichéer och hysteriskt överspel.
 
The Favourite2019-02-09
Oerhört stilsäker och briljant i många enskildheter men delarna bildar inte riktigt någon övertygande helhet. Det blir som ett glapp mellan det distanserade svart humoristiska och det djupare allvar filmen också stundtals når fram till.
 
Aniara2019-02-08
Jag har älskat Harry Martinssons fina självbiografiska böcker och den bildrika naturlyriken men haft svårt att hänga med honom ut i rymden. Jag har tyckt ditkeposet Aniara känts stelt och krystat. Filmen är dock överraskande stark, med visuella effekter, musiken, användandet av befintliga interiörer från shoppingmeckor och det kompromisslösa budskapet på styrkesidan, medan det mellanmänskliga dramat är lite tunt. Håller också med om att det är lite väl mycket närbilder. 15-årsgränsen är motiverad för den här filmen kan nog traumatisera unga själar. Inget för dem som är yngre än Greta Thunberg m a o.
 
The Wife2019-01-07
Tyvärr lite för billig i utförandet och framförallt lite för enkel och entydig story för att övertyga helt. Visst är Glenn Close utmärkt, men lite grann känns det som att en del av berömmet hon fått mer handlar om tacksamhet över alla hennes tidigare insatser och entusiasm över att en kvinna över sextio över huvud taget får möjlighet att göra en sådan här roll. Ett litet genidrag att låta Glenn Closes dotter spela hennes roll som ung, hon blir väldigt porträttlik.
 
Den allvarsamma leken2019-01-03
Förbryllande att den här filmen blev så ljumt bemött av kritiken. Skådespeleriet ner till minsta biroll, scenografi och kostym, foto, klippning, ljud och musik, allt samverkar på ett fullödigt sätt i ett verk som är på en gång naturalistiskt, poetiskt och intellektuellt reflekterande. En film som dröjer kvar både i hjärtat och i tanken. En film om människor helt enkelt, bortom alla de klichéer som kärleksfilmer i kostym annars lätt hamnar i. På så vis lever den helt klart upp till den litterära förlagan.
 
Ansikte mot ansikte2018-12-12
Ytligt sett en psykoanalysfilm, men djupare sett en film om själva existensen och själens obotliga ensamhet. Som den felande länken mellan Scener ur ett äktenskap och Exorcisten. Fullkomligt gastkramande. Därtill, när demonerna väl drivits ut, det svartaste, mest förtvivlade "lyckliga" slut jag sett i någon film.
 
Riten2018-12-02
Stenhård. Ek, Thulin och Björnstrand är som tre rockstjärnor i skådespeleri som äntrar scenen och kör. De spelar svart drama med ett tempo och en attityd som i en screwballkomedi. Det är som Norén före Norén. Mest fascinerande är Ek och även Hell. De ser så hårda ut, farliga, men är alldeles mjuka som katter i sitt spel. Anders Ek är en av de bästa. En sån energi och dynamik. Synd att han inte var med i särskilt många fler av Bergmans filmer.
 
Ex Machina2018-11-11
För den som får ångest av att slänga bort tio timmar av sitt liv på Westworld säsong 1 är det här ett minimalistiskt substitut. Samma tema och i stort sett samma historia. Snyggt, men jag har lite svårt för skådespelare (Isaac) som spelar självbelåtna ”dudes” på ett självbelåtet ”dudeigt” sätt. Dessutom lite tröttsamt att androidgenren alltid tycker sig ha carte blanche för att dregla och åter dregla över nakna kvinnokroppar. De är ju bara robotar så full frontal nudity är väl helt ok?
 
Beröringen2018-11-07
Visst har filmen en del brister. Bibi Anderssons engelska är inte en av dem men Elliott Gould känns onekligen lite vilsen i sin roll. Men bristerna väger ändå rätt lätt mot de stora förtjänsterna. Precis som i sina bästa filmer skildrar Bergman här förhållanden mellan människor med en oöverträffad precision och känslighet och ett oerhört driv och flöde i bildberättandet. Det är förälskelsen som vardaglig tragedi. Kärleksfilm för vuxna.
 
Aelita2018-11-02
Milt vansinnig blandning av romantisk komedi, svartsjukemelodram, buskis, Sovjetpropaganda och futuristisk science fiction. Det har sagts att filmen speglar förvirringen i Sovjet efter Lenins död. Revolutionen är bara en dröm och allt ett skämt.
 
En passion2018-10-31
Bland Bergmans många skildringar av människor oförmögna att nå varandra är den här den mest skoningslösa. Det enda hoppet i filmen finns hos skådespelarna, i de korta scener där de går ut ur sina roller (och in i rollerna som sig själva) och ”fritt” kommenterar dem.
 
A Star Is Born2018-10-30
Bradley Cooper har ett äkta gott hjärta, det ser man i hans ögon. Och det är det som tilltalar mest med den här filmen, att den trots det den skildrar aldrig blir varken cynisk eller falskt sentimental. Den är varm och kärleksfull. Dessutom är det så skönt att se manlig alkoholmarinerad destruktivitet som inte måste ta sig uttryck i kvinnomisshandel (även om han inte är så snäll när han får tag på gräddbakelsen).
 
Get Out2018-10-30
Även om man ser den som bara en harmlös skräckkomedi (vilket i praktiken är omöjligt) är den mycket bra, effektivt berättad, välskriven dialog och utmärkta skådespelarinsatser. Men det är framförallt som politisk kommentar till samtiden som den är helt genialisk. Den grundläggande förutsättningen för intrigen som avslöjas i slutet kan i förstone tyckas ologisk - varför skulle vita som inte värderar svarta högre än man gjorde under slaveriets tid vilja ”beblanda” sig med svarta på det sättet? - men är i själva verket det mest genialiska av allt i filmen, här finns en mycket rik och fruktbar symbolik som öppnar för många tolkningar, även sådana som kanske sträcker sig bortom upphovsmannens intentioner.
 
A Cure for Wellness2018-10-27
Tänk vad skönt när man har harvat några år i Hollywoodfabriken att få åka till Schweiz och få göra en sån där europeiskt konstnärlig film med utstuderade bildvinklar, oförklarlig mystik, sanatorierekvisita, europeiska karaktärsskådespelare i små meningslösa biroller, badkar med ålar och nakna bröst där man får visa vårtorna! Och så kommer någon gnällspik på Filmtipset och avfärdar alltsammans som ”värsta sortens filmskolebanaliteter”. Man blir ledsen.
 
Skammen2018-10-24
Det här är inte en krigsskildring i första hand utan en skildring av ett förhållande. Bergman undersöker dynamiken i en kärleksrelation, både normaliteten och de extremer den rymmer eller potentiellt rymmer. Kriget blir en perfekt katalysator och fond för det mänskliga dramat. Sen är filmen i och för sig OCKSÅ en bra krigsskildring. Den röriga, ofokuserade handlingen och de totalt oesteticerade krigsscenerna förstärker bara realismen och känslan av att Bergman, utan patos, får fram essensen av vad krig är: meningslöst barbari.
 
A.I.2018-10-21
Visst kan man tycka den är för lång, att den är som tre filmer som inte riktigt hänger ihop, att den är för sentimental och så vidare, men jag tycker den är djupt gripande. Den känns som en av Spielbergs mest innerliga och ärliga filmer. Slutet är oerhört vackert. Och när jag ser om den 17 år senare ter sig filmen otäckt aktuell på mer än ett sätt.
 

Nästa sida »