Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avLillaBlåaMus


Jaguaren2020-11-06
Bevarar det surrealistiska och poetiska uttrycket från boken, även om det inte blir lika starkt med rörliga bilder, berättarröst och framförallt bakgrundsmusik (åtminstone för en vuxen publik). Ljuden tillför däremot en dimension. Anna Höglund och Ulf Stark var en synnerligen lyckad kombination, bild och ord är lika betydelsebärande. Liksom i Till vildingarnas land (boken) gjorde förvandlingen och förvildningen (i det fallet även rummets upplösning) ett oerhört intryck på mig som liten. Och dessutom den fina delen om vänskap/kärlek/syskonskap.
 
Snyggingar2020-09-16
Börjar bra, tappar mot slutet. Håller med Emma Engström på P1 (Kulturnytt) om att kameran är mer kommenterande än sexualiserande och att Netflix (ursprungliga) val av affisch förtjänar kritik snarare än själva filmen, där ämnet sätts i ett sammanhang.
 
Jane Eyre2020-09-14
Handlingen följer romanen förhållandevis väl, utöver de partier som utelämnas. Bokens rätt omfattande inledning hos Mrs Reed, där Jane är som mest utsatt och samtidigt utvecklar sin upproriska sida (inte lika tydligt på internatskolan Lowood), saknar jag här som bakgrund och kontrast till hennes vuxna personlighet. Susannah York balanserar väl mellan stramhet och känslighet, även om hon är i fagraste laget (jämfört med hur Jane beskrivs i boken). Problemet – som så ofta med filmatiseringar av böcker som till stor del bygger på inre monolog – är tempot och att fokus oundvikligen hamnar på yttre händelser snarare än karaktärernas inre kamp. Visserligen går det att förmedla mycket via dialog och uttryck, men här känns det som att allt går i ultrarapid (om jag inte hade läst boken hade jag knappast hängt med i svängarna). Framförallt krävs längre speltid (tv-serie) för att göra intrigen och en av världslitteraturens mest betydande karaktärer rättvisa. Man ska pendla mellan hopp och förtvivlan, svära och gråta och inte kunna låta bli att lägga sig i Janes och Mr Rochesters diskussioner. Slutet är också kort och aningen förändrat, men finstämt. Och det var roligt att få en glimt av lilla Adele!
 
I'm Thinking of Ending Things2020-09-11
Alldeles för lång och för pratig för min smak, om än delvis intressant dialog och bitvis spännande. Symbolik, metaforer och undertext i all ära, sista tjugo var en stor besvikelse. Visst gillar jag den lynchiga stämningen, men till skillnad från Kaufman lyckas den gode David alltid hålla spänning och intresse uppe, utan att jag nödvändigtvis begriper så mycket mer (kanske för att Lynch förmedlar mer via bilder än ord). Svag trea.
 
Brusten himmel2020-08-26
Trovärdiga karaktärer och bra spel, inte minst av Susanna Käll i huvudrollen. Stämningsfull och härliga miljöer – hade gärna bott där och då. Eländet finns inombords.
 
The Long Song2020-08-25
Grov. [lägger till minst tio tecken]
 
Never Look Away2020-08-25
Bitvis mycket bra, bl.a. början. Kärlekshistorien berör mig inte. Ellies personlighet ges för lite utrymme.
 
The Tourist2020-08-25
Ett högt fall från "De andras liv" för von Donnersmarck.
 
Little Joe2020-07-26
Börjar bra, obehaget kommer krypande m.h.a. stramt skådespel, foto och musik, men efterhand tappar jag intresset och filmen lämnar mig tämligen oberörd. Därtill står flera störande saker i vägen för den bredare civilisationskritiken som jag uppfattar som filmens egentliga ärende. Växtfysiologiskt och evolutionsbiologiskt är filmen föga trovärdig. De sterila blommorna (Little Joe) är förvisso främst symboler, vars bladlösa stjälkar bidrar till den artificiella estetiken och känslan av livlöshet, i stark kontrast till deras uttalade funktion som lyckobringare. Men även om Hausner inte avser att gå in på (de högst reella) riskerna med genmodifiering så hade hon med fördel kunnat förhålla sig någorlunda vetenskapligt till ämnet (för att jag ska tro på det som händer under filmens gång). Hur bildar växterna kolhydrater utan blad, och utan andra växter att parasitera på (fotosyntes via den gröna stjälken räcker knappast för att upprätthålla den ymniga blomningen)? Varför beter sig växterna på detta viset, när det inte förmår dem att överkomma hindret för fortplantning (i synnerhet utan evolutionens verkningar)? Långt ifrån Hausners mästerverk Miraklet i Lourdes. 5/10.
 
Min lycka2020-07-11
Vad som är rätt och fel i det här fallet tycker jag är självklart.
 
Uppe på Vallmokullen2020-07-04
Vacker, vemodig, upplyftande. Fantastiska miljöer med himmelska höjder och havet som väntar på hamnarnas väldiga fartyg. Trots sparsam bakgrundsinformation är karaktärerna, särskilt huvudpersonen Umi, lätta att känna med. Sen tycker jag det är synd att man väljer den vanliga, enkla utvägen (men okej om man valt att vara trogen förlagan). Att slutet är lite förutsägbart gör inte så mycket i en sån här film. Någon djupare uppgörelse med enfaldiga normer och regler förväntar jag mig inte heller. Men jag anser att det moraliska dilemma som Umi och Shu ställs inför är mer intressant än de faktiska omständigheterna som så småningom uppdagas. Filmen hade kunnat lämna ett än djupare avtryck om den slutat tidigare och lämnat tittaren i viss ovisshet men i visshet om Umis bergfasta beslut. Heder åt henne.
 
Hans och Greta2020-06-13
Historien skiljer sig ganska mycket från sagan. Att modern (här verkar hon vara barnens riktiga mor, vilket i och för sig stämmer överens med originalet) är hård men inte hjärtlös när allt kommer omkring kan jag köpa. Visserligen orsakar hon indirekt att Hans och Greta hamnar vilse i skogen, men sagans effektiva inledning med kiselstenarna osv är utbytt mot en ganska omständlig tur till marknaden i byn, varpå Hans klantar till det rejält. Barnen är (till en början) obekymrade och tanklösa och föräldrarna framstår inte som några fattiglappar. De bor rätt fint, har t o m en åsna och verkar inte precis utsvultna, även om det är tomt i skafferierna. Tonen är betydligt glättigare än i sagan. De sporadiska inslagen av sång- och dansnummer fungerar ändå någorlunda, särskilt när Greta gör ett bedårande litet uppträdande för Hans i skogen. Där, liksom i ett par andra scener (inkl. den allra första, när de vaknar i sin säng och Hans drömt att de var en prins och en prinsessa), förstår man hur mycket de tycker om varandra. Samspelet mellan dem är enligt mig filmens behållning, därav betyget. (Att Hans säger ”Don’t be a baby” till Greta när hon inte vill följa med in i den förtrollade skogen är bara att glömma, det skulle han förstås aldrig göra ”på riktigt”. F.ö. är han långt ifrån pojkboksschablonen, som inte leker med flickor.) Och häxan … som barn hade jag säkert blivit rädd, men ännu räddare med mer mystik och mörker (som i scenen där vinden viner och skogen talar) som kontrast till ljuset (Hans och Gretas list och framför allt deras kärleksfulla relation). Hade gärna sett en rysk version av denna sagornas saga!
 
Dear White People2020-06-10
Ja, Tessa T var bra och Sam var den karaktär jag fäste mig vid, även för att hon fick lite mer djup än de flesta allt eftersom. Förstod inte systemet med olika skolor, boenden och matställen på samma plats. Vilken mardröm att hamna där.
 
Kalle Stropp och Grodan Boll på svindlande äventyr2020-06-01
Denna gjorde starkt intryck på mig som liten. Handlingen minns jag knappt, däremot Kalle, Grodan och Plåt-Niklas. Deras utseenden och röster. Såg den i farmor och farfars teve-hörna i Borås, en julafton i början av 90-talet, om jag minns rätt. Farfar, som väl inte hade så mycket humor annars, tyckte liksom jag och min bror att detta var väldigt roligt. Kanske hade han sett originalversionen.
 
The Shower2020-05-30
Den sista scenen går inte ihop. Dessutom tycker jag att "det riktiga slutet" var onödigt. Det hade räckt med flytten, om det ska va på det viset. F.ö. bra.
 
Charlotte Löwensköld2020-05-20
Trots nära fem timmars speltid (den förlängda tv-versionen) räcker tiden inte till för att nå romanernas djup (osv.)
 
Charlotte Löwensköld2020-05-20
Trots nära fem timmars speltid (den förlängda tv-versionen) räcker tiden inte till för nå romanernas djup. Det går heller inte att begära. Synd att boktrilogins första korta del, Löwensköldska ringen, inte ingick. Kul att återse Lars Green från Hem till byn (dessutom är Bengt Bratt manusförfattare) som den misantropiske Karl-Artur och Rederiet-Reidar (Gösta Prüzelius) i en biroll. Anna Svärd hade jag föreställt mig lite annorlunda. Inte för att jag kan klaga på Arja Saijonmaas insats, men som dalkulla ... Brukspatron Sven Wollter däremot! Och Christina Stenius Thea Sundler är lika obehaglig som i böckerna. Klarast lyser emellertid Ingrid Janbell i rollen som den oförglömliga Charlotte Löwensköld.
 
Kattresan2020-05-16
Gör Arosenius bok rättvisa (även om den är en klockren femma), inte det minsta tillrättalagd. Bra inläsning av Krook. När jag läste boken var jag räddast för Lillan och tyckte så synd om katten ...
 
Sorry We Missed You2020-05-08
Den fria marknaden. Vårdtagarna tar hand om personalen.
 
Bella och Gustav - om en liten vecka2020-04-30
Instämmer!
 
Musikbussen2020-04-29
Tråkig bakgrund. Citronerna var inte ens gula. Texten är behållningen.
 
Linnéa i målarens trädgård2020-04-28
Läste boken som liten och fascinerades tidigt av Monets målningar, inte minst vallmoängen som vi hade en stor affisch av hemma. Men mest störde jag mig på att huvudpersonen inte såg ut som den riktiga Linnéa, min första och bästa vän. Nu när jag nu ser filmen, typ trettio år senare, tycker jag att det är ett smått fantastiskt porträtt i all sin enkelhet. Är svag för den här sortens animation, som gör skäl för sitt namn. Och Monet håller stilen.
 
De dansande andarnas skog2020-04-25
Men de gör ju det, ställer bara till med besvär, skogsbolagen.
 
Hateship Loveship2020-04-22
Något i Munros (som alltid) briljanta novell går förlorat på duken. Karaktärsdjup? Särskilt slutna karaktärer, som Johanna, är nog lättare att lära känna i bokform, genom deras tankar. Lika fullt behövs de i film. Oförutsägbarheten i Munros berättarteknik, präglad av tvära kast, blir också vagare här. Vinsten är mindre, även om filmen behåller stilen och stämningen. Önskar ändå fler Munro-filmatiseringar. Kul att återse JJL.
 
Superbia2020-04-22
Människorna, som påminner om Dalis målningar, agerar framför vackra bakgrunder. Könsrollsparodin går fram, men hänger inte med i handlingen utan att läsa filmens beskrivning. Potential för mer.
 
Tomboy2020-04-20
Inser att slutet kan tolkas på ett mindre fördelaktigt sätt.
 
Valla villekulla2020-04-20
Ett slag, flera slag ...
 
Valla villekulla2020-04-20
Men det kanske lämpar sig mer för en annan slags film.
 
Valla villekulla2020-04-20
Petréns härjade Pippi och Larssons tilltuffade Annika funkar bättre än den nervöse Tommy. Inte så mycket för hans nya karaktärsdrag, men att han skulle haft känslor för Pippi tycker jag är fantasilöst. Inget i böckerna tyder på det (relevant, även om det är en mockumentär), och det tillför inget. Ska man nödvändigtvis peta in kärlek i Pippi Långstrump borde det göras på ett intressantare och modigare sätt. Jag varken kan eller vill föreställa mig Pippi som föremål för simpel kärlek. För mig är hon den som ifrågasätter förutfattade meningar och står upp för andras rätt. Hon befriade Tommy och Annika från småborgerlighetens bojor. Där hade man kunnat ta vid.
 
Tomboy2020-04-17
Lagom tempo för att bygga upp och hålla liv i spänningen. Intressanta karaktärer, fantastiskt spel. Föredömligt kort, även om jag gärna hade velat följa fortsättningen.
 

Nästa sida »