Alla kommentarer avLotso

Pacific Rim: Uprising	2018-03-22
I sin helhet är jag djupt besviken på denna filmen. Som ett stort kaiju fan och älskare av monsterfilmer fanns där inte så mycket njutning att hämta här. Främst på grund av att alla handlingar som leder till slutfighten är riktiga frustrerande bitar. Allt från karaktärer man inte bryr sig om och skådespelare som inte har tillräckligt stark karisma eller kemi mot varandra som skådespelarna i ettan hade. Det de gör med Charlie Days karaktär är ologiskt och tråkigt då han var en av de bättre karaktärerna i första och det enda vi är fast med i denna är Burn Gorman, men han själv kan inte rädda filmen. Mako från första filmen återvänder också, men får inte mycket att göra och försvinner ganska snabbt. Det enda jag kan rekommendera med denna filmen är att se slutstriden när klippet läggs upp på Youtube. Jag vet det låter löjligt att bli så här arg och frustrerad mot en film som är om robotar som fightas mot kaiju monster. Men jag tar det på allvar och personligt och när de fuckar upp det så här mycket tar jag det personligt.
Sheriffen	2018-03-18
I sin helhet är High Noon ett nästintill ett mästerverk, den är där och snuddar men är precis på gränsen. Kanske vid en omtitt. Men det är själva karaktärsstudien filmen väljer att berätta och hur byborna i staden reagerar och behandlar på situationen som Will Kane hamnar i. Skådespelarna är galanta och miljöerna underbara. Grundhandlingen är som taget hur en klassisk western, men utförandet blir mycket mer än så.
Tomb Raider	2018-03-17
I sin helhet lyckas Tomb Raider med att göra en hyfsad underhållande film som fyller i spåren från de andra filmerna. Man ska inte gå in och förvänta sig detta är en djup drama, utan en äventyrlig film vars huvudsyfte är att underhålla. Däremot så kan detta dras ner lite då filmen tar sig lite på stort allvar än vad den ska göra och hade blivit bättre med lite mer humor och lite mer fokus på det orealistiska. Men detta vägs också upp av Alicia Vikander som verkligen är det bästa med filmen. Det märks hon har tagit rollen på allvar och hennes charm och karisma speglas av i Lara Croft vilket är ett stort plus. Actionscenerna överlag är också bra gjorda, men ingen wow känsla. För nybörjare är detta en bra äventyrsfilm som bjuder på spänning, men för den erfarna tittaren har man sett det förr.
Red Sparrow	2018-03-01
I sin helhet önska jag att jag hade mer att säga om Red Sparrow, men faktum är att den inte lämnar något större värdefullt hos tittaren. Mer än det överdrivna våldet och sexet. Som inte riktigt tillför åt filmen, mer än att den ska sticka ut och kännas mer unik. Men om det inte tillför eller förbättrar filmen så ser jag ingen direkt mening med det. Där är skillnad på våld och våld. Karaktärerna är lite tunt skrivna och romansen mellan Jennifer Lawrence och Joel Edgerton är en av de svagare bitarna. Dessvärre spelar det en stor roll till hela filmens helhet, vilket inte är bra. De ryska dialekterna kan ta en ur filmen lite grann men tycker de flesta sköter det helt okej. Även skådespelarna gör bra insatser ifrån sig. Regissören Francis Lawrence vet i vart fall hur man använder en filmkamera då det är fint foto. Men det hjälper inte till denna ganska så tråkiga och generiska spion thriller som är för tok för lång.
Every Day	2018-02-23
I sin helhet är Every Day en ganska så blaskig film överlag. Det är inte dåligt, men det lämnar inget avtryck hos tittaren. Konceptet är bra, men jag känner idén att göra det till en romantisk tonårsfilm är fel riktning. Det blir bara ännu en i mängden utav de typer av filmer då dess budskap förmedlar typ samma sak. Den har en snarlik visuell stil som påminner om många andra i samma genre, vilket också gör att den kommer smälta in mer. Filmen lider också av en del monologer där den förklarar saker, samt man vet hur allting kommer sluta från ett logiskt perspektiv väldigt tidigt in. En meh recension åt en meh film.
Pelle Kanin	2018-02-22
I sin helhet är Peter Rabbit en överraskande film som är betydligt bättre än vad trailern säljer. Där är massvis med god humor i sann brittisk anda att njuta av här. Framför allt så skiner Domhnall Gleeson i de humoristiska bitarna och hans agerande är perfekt. Även kaninerna är bra gjorda både effekterna och skrivet. De hade lätt kunnat bli irriterande och jobbiga, men de blir gulliga och sympatiska. Även röstskådespelarna passar in perfekt och trots de inte existerar på riktigt. Har de ett bra samspel. Dock ahde jag önskat lite mer för Rose Byrne och den tredje akten är inte lika stark som de två första akterna. Dramat var den och nosade på men nådde inte hela vägen. Men allt som allt är detta en underhållande film, som håller högt tempo och nivå på dess humor. Där finns mycket att skratta åt här både för vuxna och små.
Black Panther	2018-02-13
I sin helhet är Black Panther ingen perfekt film. Men där är tillräckligt för att säga det är en av de bättre MCU filmerna. Mycket tack vare den starka regin som Ryan Coogler tar fram och sätter sin egna prägel på filmen. Utan honom tror jag filmen hade varit en mer mellanfilm bland allihop. Vi får även njuta av vackert foto och musik från tidigare medarbetare från Ryan Coogler. Så det märks att han verkligen ville sätta sina fingeravtryck på filmen. Vi får även en fantastisk ensemble cast från alla involverade och Black Panther växer i mina ögon som superhjälte. Skurken är också en av de bättre från MCU. Strukturen blir lite för uppenbar efter ett tag och man kan ungefär lista ut vad som kommer hända. Utan några större överraskningar. Men jag känner att filmen har tillräckligt med andra starka attributioner som skiner igenom. Till alla de som känner att superhjälte filmerna inte har något nytt att erbjuda. Så känns denna lite nyskapande för genren.
Fifty Shades Freed	2018-02-07
I sin helhet är Fifty Shades Freed likadant som de tidigare filmerna. På tre filmer har verken handling eller karaktärer utvecklats på något större plan. Och filmen bara fortsätter att existera utan någon större anledning. Relationen mellan Anastasia och Christian är en av de sämsta på senare år. Jag hoppas innerligt att folk förstår vilken psykopat Christian egentligen är med all sin kontrollbehov och avundsjuka. Skådespelarna känns också som de inte ens vill vara i filmen. Även de erotiska scenerna har aldrig varit erotiska eller sexiga. Då filmen gör allt fel på den fronten. Även folk som håller på med BDSM säger att det är fel porträtt i filmen av hur det är. Men mest av allt så är filmen bara tråkig. Vilket är det sämsta intrycket en film kan lämna hos en i min mening. Om du älskar de två tidigare filmerna, kommer du älska denna. Jag personligen är glad att det är över och kommer inte vilja se Mr. Grey något mer i resten av mitt liv. Tack och hej!
The Death of Stalin	2018-02-06
I sin helhet är The Death of Stalin en underhållande komisk film. Det som jag gillade mest var agerandet de olika skådespelarna hade gentemot varandra. Det är en väldigt bra casting och varje individ skiner. Där är ingen som stjäl showen över den andra heller. Den dramatiska biten som får större vikt mot mitten av filmen blir dock litet nedfall. Jag hade lite svårt för de olika kontrasterna då humorn kan vara Monty Python nivå. Kanske därför Michael Palin är med. Men utöver det är detta en liten gömd förbisedd film från 2017. Som rekommenderas om du inte blir så lätt kränkt.
Sunset Boulevard	2018-02-05
I sin helhet är Sunset Boulevard en film helt i min smak som gör allt för att jag ska älska den. Den har en handling jag är väldigt svag för och berättas otroligt väl. Den har också viktiga poäng den tar upp om framgång och nederlag. Som jag anser är en stor vikt också inom filmvärlden och Hollywood framför allt. Hur folk behandlas i deras liv efter en storhet. Vilket jag älskar filmen för. Den är otorligt vackert filmad också. Med sin film-noir stil som känns passande. Vi får också fantastiska insatser från alla skådespelarna. Speciellt Gloria Swanson som jag tyckte var helt fantastisk, med två ikoniska filmrepliker. Trots att den är gjord 1950 är berättelsen relevant också i dagens ögon och på den fronten känns den lika aktuell då som nu.
Winchester - House of Ghosts	2018-02-02
I sin helhet är Winchester en skräckfilm som hade potential att vara en bra och unik skräckfilm. Idén att göra en homage till 60-talets spökfilmer och göra lite kul med genren. Genom att utspela sig i ett verklig lustigt hus hade kunnat vara något. Men istället blir det bara kliché efter kliché, utan någon som helst unikhet i sig. De billiga jump-scaren hjälper heller inte filmen. Visst Helen Mirren är bra och Jason Clarke likaså. Även kul att Sarah Snook fick en roll i filmen. Men det hjälper inte på långa vägar när filmen är som den är. Synd på ett vinnande koncept annars.
Lady Bird	2018-01-22
I sin helhet är Lady Bird en fenomenal film som lever upp till dess rykte. Den hade lätt kunnat bli en klyschig high-school film. Med en berättarröst i bakgrunden och upplyftande låtar. Men den gör inget sådant. Den grundar sig i verkligheten, men känns aldrig tråkig. Den förgylls av vardaglig humor, med otroligt starka karaktärer. Dialoger som är välskrivna. Skådespelet mellan Saoirse Ronan och Laurie Metcalf är något av de mest realistiska jag sett inom samspel. Där är så mycket att glädjas av i Lady Bird, och mycket är till Greta Gerwigs förtjänst.
Phantom Thread	2018-01-22
I sin helhet är Phantom Threads en av 2017års bästa filmer, och med sin simpla premies. Blir det en lyckad film om både romans och drama. Att säga den är välgjord med en bra regissör med en fantastisk insats från en legend, säger sig själv. Den greppa tag om mig i ett tidigt skede, och jag var fast där och då. Det känns som en rättvis film för Daniel Day-Lewis att ha som sin sista film. För ingen kan säga fuck lika elegant som han.
Darkest Hour	2018-01-22
I sin helhet är Darkest Hour en film vars bästa aspekt är Gary Oldman som Winston Churchill. Han säljer verkligen rollen, och försvinner helt. Regin av Joe Wright är stabil och jag uppskattar en del av kameraarbetet i filmen. Men tyvärr blir scenerna där de sitter i mörka rökiga rum, något långsamma och tråkiga. Dialogerna är inte tillräckligt skarpt skrivna för att hålla mitt intresse. Det är den biten, som filmen fallerar mest på tycker jag. Det är en fin karaktärsfilm som säkert kommer visas i skolor runt om i landet. Men utöver en minnesvärd insats från Gary Oldman. Ser jag inte mycket att komma ihåg denna filmen för.
Den of Thieves	2018-01-22
I sin helhet är Den of Thieves en smått överraskning. Den haltar lite längs vägen. Genom att bygga upp karaktärerna, och skapa en dynamik mellan vissa personer. Problemet här blir att scenerna är för få, så man får aldrig det filmen är ute efter. Med en speltid på 140 minuter, blir det lite långt också. Men överlag är där bra saker med filmen. Skådespelarna är hyfsade. Tredje akten är filmens största styrka. Man märker att de som är involverade ändå vill göra en bra film, och de är nästan där. Det är nära på. Men där är också saker längs vägen som stoppar dem. Men en sak är säker, filmen är betydligt bättre än vad man tror.
Maze Runner: The Death Cure	2018-01-20
I sin helhet är Maze Runner: The Death Cure en film som springer på sina sista ben. Tyvärr alldeles för sent. Jag hatade inte filmen, där är aspekter som jag uppskattar. Men ibland är det lättare att fokusera på det negativa. Som tyvärr är den övervägande delen med just denna filmen. En enorm plot-hole i mina ögon mot slutet, och överlag en historia jag inte är särskilt engagerad i. Men vad som lyckas veva upp filmen från total plask. Är talangfulla skådespelare som gör bra insatser ifrån sig. Samt en regissör som vet hur man hanterar dessa typer av filmer. Det är ändå två starka element som ändå gör, att Maze Runner filmerna kanske inte är de bästa YA filmerna. Men är långt ifrån de sämsta.
The Post	2018-01-20
I sin helhet är The Post en välgjord dramafilm, med starka insatser från både regi och skådespelare. Meryl Streep och Tom Hanks är otroligt bra i filmen med en fin Bob Odenkirk som en stark supporter. Det märks att det är ett brinnande ämne Spielberg vil ta upp, som käns relevant i dessa tider. Tyvärr lider filmens första halva. Då den lägger mindre fokus på journalisternas arbete med de hemliga dokumenten. Och mer på diverse karaktärer. Vilekt gör den lite rörig. Men när andra halvan väl kickar in är det en nonstop underhållande reporterfilm. Inget av Spielbergs bästa, och jag hade hoppats på lite mer.
All the Money in the World	2018-01-20
I sin helhet är All the Money in the World en otroligt välgjord och stark film. Starka insatser från alla skådespelarna, framför allt Michelle Williams. Jag hade inte blivit förvånad om Christopher Plummer blir nominerad för en biroll heller (ironiskt nog). Trots en lång speltid, känns den aldrig lång och håller ett spännande tempo nästan genom hela filmen. Jag var sällan uttråkad och var investerad i både historien och karaktärerna. En viss berättarröst och färgskala drar ner lite på filmen. Men överlag är detta en av de större överraskningarna för mig 2017. Med tanke på vad filmen är mer känd för, hoppas jag folk kan tänka bort allt det och ser den.
Coco	2018-01-20
I sin helhet är Coco en snyggt animerad Pixar film, som återgår till dess rötter. Det är helt klart den bästa Pixar filmen sedan Inside Out. Filmen har ett bra budskap åt barn, där familjen spelar en viktig roll. Animationen är toppklass, och musiken härlig att lyssna på. Den gör aldrig narr eller hån av den mexikanska kulturen, utan hyllar den. Tyvärr lider den lite mot tredje akten, där den gör twist skurken. Men kan man förbise det, är där mycket att glädjas av i Coco. Ta fram gitarren och sjung med, till denna underbara film.
The Commuter	2018-01-10
I sin helhet är The Commuter en film som håller ett visst underhållningsvärde. Man vet på ett ungefär vad för film det är, när man går och ser den. Den är löjlig på sina ställen, och den ska inte tas på allvar. Men jag tycker att Jaume Collet-Serra regi, håller en högre klass än filmen själv. Vilket gör att hans simpla filmer, får en viss högre standard än de andra filmerna i samma genre. Han vet hur man hanterar spänning och action. Idén att vara fast på ett pendeltåg är en simpel men bra idé. Filmen förlorar en dock handlingsmässigt, när det kommer till varför allt detta händer. För tok för invecklat för filmens eget bästa. Men som en undanflykt från den tråkiga vardagen, kan en tur med pendeltåget bli en spännande undanflykt.
Lawrence av Arabien	2018-01-09
I sin helhet är Lawrence of Arabia en film som lever upp till sin titel, storslagen. Även ifall jag har mina problem med den. Främst att Alec Guiness spelar en arab, som tar mig ur filmen. Men också att vissa sidokaraktärer inte tillför så mycket till Lawrence karaktär. De får heller inget större djup för mig som tittare. Vilket tyvärr gör att de dramatiska scenerna som involverar några av dessa karaktärerna, blir jag inte så känslosam. Kemin mellan Peter OToole och Omar Sharif väldigt bra. De båda gör väldigt bra insatser. Kul med Claude Rains också. Jag beundrar nästan allt annat med filmen. Framför allt det tekniska som i mina ögon är ett mästerverk. Men filmen som helhet, kan jag tyvärr inte påstå är ett mästerverk. I alla fall inte för mig, och så är det ibland med dessa klassikerna.
Molly's Game	2018-01-09
I sin helhet är Mollys Game en underhållande skarp film. Jag gillar att filmen finner sympati hos Molly, då det känns som det rätta här. Hon gjorde en olaglig sak. Men saken hon blev häktad för, var inte den saken. Jessica Chastain gör ett bra jobb i huvudrollen, och får bra support av både Idris Elba och Kevin Costner. Aaron Sorkin gör också ett stabilt jobb första gången som regissör. Fast det märks att han i första hand är manusförfattare. Ibland kan tonen svaja lite, samt vissa scener saktar ner lite grann. Men överlag är det ett skarpt tempo och snabba dialoger som gäller. Även redigeringen hjälper mycket här. Vilket resulterar i att det blir en underhållande film som lyckas leverera en stabil film inom genren.
Insidious: The Last Key	2018-01-06
I sin helhet är där inte så mycket nytt till denna Insidious filmen, som det är till de andra. Men det är heller inte fy skam hela vägen. Vad som lyfter filmen är Lin Shaye, som tillför en viss värdighet med sitt skådespel. Där är också ett par skräckelement som fungerar och är effektfulla. Men samtidigt är den inklämda humorn ganska så svajig, och det personliga Elise måste bemötta. Känns aldrig så personligt för tittaren. Den sticker heller inte ut och smälter lite in i de andra filmerna. Vilket gör att det kan bli svårt att skilja de åt. Men med tanke på att vi är inne i fjärde serien i en skräckserie 2018, och det inte är dåligt. Då finns det hopp.
Pitch Perfect 3	2018-01-06
I sin helhet är Pitch Perfect 3 nästan löjlig i sin absurdhet. Till en början håller den ungefär samma stil som de tidigare filmerna, fast charmen och gnistan saknas. Men man är med filmen, fram tills tredje akten. Då hela filmen får en sidohandling med John Lithgow som Fat Amys pappa. Där en kidnappning, och action och slagsmål hamnar i centrum. Det är nästan som att se en parodi, och något som inte alls passar ihop med de andra två filmerna. Det bara visar att idén till en tredje film aldrig riktigt var där. För om detta är resultatet, skulle filmen ha stannat vid manusbordet och aldrig blivit gjord.
Wind River	2018-01-05
I sin helhet är Wind River en spännande thriller som är mycket mer än ditt klassiska och typiska mordmysterium. När filmen bara fokuserar på utredningen är den som svagast, då den inte skiljer sig åt från andra thriller filmer. Men det är aldrig huvudfokuset. Filmen blir så mycket mer, om rasskillnader och ett folks förtryck mot andra. Samtidigt som den är en persons sätt att hantera en incident i hans liv, vars mordutredningen påminner honom om det förflutna. Alla skådespelarna gör fantastiskt ifrån sig, och dessa sakerna gör att filmen skiljer sig åt. Från de andra typiska deckare/thriller filmer där en mordutredning pågår. Wind River är en jordnära film som berättar en historia om våldtäkt och hur det kan reflektera försvinnande personer hos indianer. Tillsammans med ett skarpt manus, blir detta en av årets vassare filmer, och en som sticker ut i sin egna genre.
Downsizing	2018-01-05
I sin helhet är Downsizing en underhållande och upplyftande film om många saker. Allt från miljön, samhället och överbefolkningen. Så gör Alexander Payne en lyckad komisk satir på det hela. Han behandlar det inte som fantasi, utan som verklighet. Tyvärr så blir det småbitar av det hela, och det blir ingen fullständig slutkommentar på det stora hela. Det liksom bara slutar utan att det känns som man fått hela måltiden. Trots sin långa längd på 135 minuter. Även Paul var inte så värst intressant huvudperson att följa. Men tack vare rika sidokaraktärer (speciellt Christoph Waltz och Ngoc Lan Tran). Så lyfts filmen av dessa, som hjälper föra filmen framåt. Även effekterna är trovärdiga, och det visuella är vackert det med. Trots sin brist i berättandet som helhet, lyckas ändå Downsizing få fram ett budskap. Det är en av de mer intressanta filmerna från detta året. Även ifall den inte riktigt når enda vägen fullt ut.
Ted - För kärlekens skull	2018-01-04
I sin helhet är Ted För kärlekens skull en välgjord svensk film, som verkligen levererade. Jag är svår smält för svenska filmer. Då det oftast är samma sak hela tiden. Men Ted är en film jag såg fram emot. Då jag är bekant med musiken och personen den handlar om. Filmen gjorde mig inte besviken. Adam Pålsson gör sin bästa insats i sin karriär hittills. Peter Viitanen som Kenneth får lika mycket andrum som Ted. Regin är stabil och välgjord. Enda nackdelen är att den kan förhasta sig igenom vissa händelser och saker. Så som relationen mellan Ted och Ann kändes väldigt förhastad. Men filmen lämnar en stark känsla hos en. Som både värme och sorger. Det är svårt att inte bli lite tårögd mot slutet av filmen.
Borta med vinden	2018-01-04
I sin helhet är Borta med vinden en tidlös klassiker som jag sent kommer glömma bort. Det är lätt att med sådana här klassiska filmer, när man ser de för första gången att de inte håller. Men lyckligtvis är detta en av de som verkligen levererar. Det är en simpel historia som är väl berättad, och håller en investerad trots sina fyra timmar. Karaktärerna är också välskrivna, jag gillar speciellt Scarlett. Som verkligen är en person folk kan se upp till idag. Även ifall hon inte är fläckfri och gör fula saker. Men det är den romantiska biten som jag verkligen uppskattar. De är inte klyschigt någonstans, och slutar inte som man tror sig veta. Den är och nosar på femman i betyg. Men det är också en väldigt lång film som gör att omtitten inte blir lika ofta. Därför blir det en väldigt stark fyra, som kan ändras i framtiden.
Wonderstruck	2018-01-04
I sin helhet försöker jag förstå mig på vad poängen med Wonderstruck är. Inget av större intryck inträffar. Och man väntar ivrigt på slutresultatet mellan dessa två historier. Men det blir ett äkta antiklimax, som gör att filmen bara känns poänglös. Vad är meningen med filmen, vad vill den ha sagt. Visst är tekniken något man kan uppskatta. Samt Millicent Simmonds skådespel som Rose. Men när ingenting av större intryck spelar någon roll. Så ser detta som en ganska meningslös film som inte uppnår någonting. Behöver jag läsa boken för att fatta, eller har jag missat något helt och hållet?
Klappjakten	2017-12-25
I sin helhet är Jingle all the Way en äkta guilty-pleasure för mig. Både som julfilm och vanlig film. Jag är mycket väl medveten om att det inte är en bra film. Tusan budskapet är också ganska så tamt och inget vidare för barn. Karaktärerna är inte så välskrivna, och skådespelet hackigt. Men jag kan inte hjälpa det. Jag finner nöje i att se denna filmen varje år. Mycket tack vare de minnesvärda citaten vi får från Arnold Schwarzenegger. Samt situationerna filmen sätter honom i. Mitt i allt knas och uppenbara strukturering, så finner barnet inom mig en härlig underhållande julfilm.

« Föregående sida Nästa sida »