Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avNickCharles


I hetaste laget2007-12-17
"Some Like It Hot" är en sån där film som man kan visa kompisar, och trots att de inte har någon som helst koll på filmer innan 90-, eller kanske 80-talet så finner de att de dryga 120 minuterna i detta mästerverk från 1959 är inget annat än en ren njutning. Och jag skulle bli tvungen att få sitta här och skriva i en timme för att få ner alla mina positiva känslor till den här filmen. Jag kan erkänna att jag enbart för den här filmens skull bott på det jättepampiga hotellet "Hotel del Coronado" vid San Diegos kust, där filmen till stora delar spelats in, och haft en helt magisk upplevelse. Så en mer mysigare, romantisk, sofistikerad, och underbart rolig film får man leta efter. Jag kan till andra fanatiker av "Some Like It Hot" varmt rekommendera Preston Sturges verk: "The Palm Beach Story", helt annan handling. Men man kan se rätt tydligt att Billy Wilder studerat den filmen innan han gjorde sin.
 
Dårarnas paradis2007-12-09
Den här filmen är faktiskt en av mina favoriter. På grund av Preston Sturges på sin tid, råa och nyskapande berättarteknik så fungerar humorn idag ovanligt bra. Och man kan faktiskt garva åt det mesta som sägs. När jag först såg slutet av filmen sa jag för mig själv "Nej, nej, nej!!". Men snabbt insåg jag hur genialiskt det egentligen var. Sturges drev ofta med filmens regler och tyckte att en film inte alls behöver sluta realistisk bara för att den har varit det tidigare. Rudy Vallee är strålande som den blåsta miljonären, och man kan inget annat än gilla honom, när filmen börjar närma sitt slut. Hur ska det här gå för den stackaren?, tänker man, och precis i samma ögonblick kommer Sturges med svaret. Tillsamans med "The Lady Eve" anser jag den här som Sturges bästa.
 
Kapten Blod2007-12-09
Errol Flynn startar sin hollywoodkarriär mycket lovande med vad jag anser är hans bästa film (Errol ansåg själv att Captain Blood var en av de få bra filmer han gjort). Och hur bra och söt är inte Olivia De Havilland? Captain Blood är ett fantastiskt manus, gripande och ändå ganska realistiskt. Till skillnad från nyare piratfilmer som Pirates of the Caribbean, där den onda besättningen plötsligt förvandlas till skelett (kom igen?!). Errol Flynn är mycket övertygande som Dr. Blood, och en annan skådis som skulle kunna överlista hans rolltolkning tål att tänkas på. Det kanske låter lite kliché att jag också ska kommentera den fantastiska musiken av Erich Wolfgang Korngold, men den är verkligen trollbindande. Och likaså regin från Michael Curtiz. Vilket snyggt jobb med skuggor! Gillar man tempot i äldre filmer och vill ha en schysst och trovärdig pirathistoria är Captain Blood en given vinnare.
 
Godfrey ordnar allt2007-12-09
En till storfilm från William Powells sida. Nominerad till sex Oscar men förlorade tyvär dessa, fick däremot ett stort erkännande och är idag än av den mest välkända och omtyckta filmen inom genren "Screwball-Comedy". Kanske var filmen mer intressant när den kom ut än vad den är idag, men budskapet med att taskiga levnadsförhållanden inte måste ha med kompetens att göra, känns lika aktuellt idag. William Powell är som vanligt klippt och skuren som butlern som förändrar allas liv. Lika så är Carole Lombard, som den vilsne tjejen som fastnar direkt för Powells charm. Väldigt fina miljöer och snygg regi av Gregory La Cava. Ett tips för er som köper filmen på dvd, kan jag rekomendera amerikanska utgåvan från "Key DVD". Den inkluderar även en verision i färg. Jag älskar det svart-vita fotot. Men just till inomhusmiljön i den här filmen passar den färgade verisionen in perfekt. Man kommer inte nämare 30-talet en såhär! Obs filmen får 4.5
 
Situationens herre2007-12-09
William Powell och Myrna Loy gjorde inte bara Thin Man-filmer. Situationens Herre (Libeled Lady) är ett kraftprov i stor komedi. Att en sån komplicerad komplott kan bli ett så enkelt och charmigt manus tycker jag är unikt för sitt ursprungsår. 30-talsfilmer har en tendens att någonstans i filmen sakta ner för att kunna hålla den rätt så vanliga 1 och en halvtimmesprincipen. Så är alltså inte fallet i Situationens Herre, där de dryga 100 minuterna istället känns alldeles för kort om tid. Mycket tack vare Loy och Powell, men även Spencer Tracy och Jean Harlow som gör en av deras bästa filmer. Kul det, med tankte på att filmen nästan varit bortglömd de senaste 60 åren och visats alldeles för lite på tv.
 
Riddarfalken från Malta2007-12-09
Det finns ett par filmer som jag alltid nämner när folk frågar efter mina favoritfilmer, och Riddarfalken från Malta är utan undantag en av dessa. Som vanligt med dessa noirfilmerna är inte handlingen det viktigaste. När man på 40 och 50-talet gjode en noirfilm så ville man åt en speciell känsla. En känsla som speglade det mörka samhället under- och efter krigstiden. Varför Riddarfalken från Malta ofta nämns som en av de bästa noirfilmerna är för att filmen fångar känslan allra bäst. Jag har full förståelse för folk som inte tycker att filmen alls är bra. Uppskattar man inte konsten i filmen kan den verka torr. Det är trots allt ett väldigt tankespritt manus och det gällar att hänga med i handlingen. Men är man van med dess genre så är Riddarfalken från Malta den ultimata filmen med Humphrey Bogart som den hårdkokte detektiven Sam Spade, som försöker reda ut mystiska sammanträffanden där allt verkar leda åt samma håll, eller rättare sagt: Åt samma svarta falk.
 
Gäckande skuggan kommer tillbaka2007-12-09
Här lyckas man igen. Här tar man vinnande ingredienser från de tidigare filmerna och blandar ihop det till något helt nytt. Fortfarande de fräcka dialogerna mellan William Powell och Myrna Loy, och fortfarande en deckargåta som heter duga, trots att mordutredningarna aldrig ligger bakom filmernas styrka. Bra skådespelare som till exempel Otto Kruger. Och även Nat Pendleton från första filmen är tillbaka för att hjälpa Nick Charles lösa mysterier. Av alla sex Thin Man-filmer är "Another Thin Man" den absolut mörkaste i tonen, vilket ger den här filmen en råare effekt. Samtidigt är Nick och Nora föräldrar och gör därför så att filmen blir en aning löjligare. Men "Another Thin Man" är fortfarande i toppklass. Och blir tyvär den sista riktigt bra Thin Man-filmen.
 
Efter den gäckande skuggan2007-12-09
Här gör man en uppföljare som nästan känns lika bra som orginalet. Och trots att filmen är ungefär uppbygg på samma sätt som föregångaren känns "After The Thin Man" fräsch och inte på något sätt upprepande. Filmen bjuder på många bra skådespelare, därav framförallt James Stewart i ena av hans första stora roller. Tonen i "After The Thin Man" är aningen mörkare än föregångaren, vilket fungerar fint så länge William Powell och Myrna Loy får briljera och leverera sin undebara äktenskapshumor som faktiskt är skälet till att både "The Thin Man" och "After The Thin Man" är så bra och underhållande. Obs! Jag ger den här filmen 4.5
 
Den gäckande skuggan2007-12-09
Detta är film för dig som gillar klassiska mordgåtor. Men "Den gäckande skuggan" (Thin Man) erbjuder mer än en mordgåta, här blandas även humor och romantik. William Powell är helt oslagbar som den ofrivilliga detektiven. Hans charm och utstrålning är något som de flesta av dagens filmstjärnor saknar. Myrna Loy är även hon fantastisk som hans lek(fulla) fru. Det unika med filmen är egentligen inte dess handling kring mordgåtan, utan den ovanliga relationen mellan William och Myrnas karaktärer. Filmen var från början tänkt som en B-film, och däför gav filmbolaget regissören W.S. Van Dyke, endast två veckor att göra hela filmen på. Och trots detta så blev filmen en sådan stor sucée så att det till och med gjordes fem uppförljare. Även vissa av dessa håller thin man-måttet, men man måste ändå konstatera att den första är den bästa.