Alla kommentarer avfisk0

Monster	2024-04-19
Alla filmer där det första offret är ett barn förtjänar respekt, och även utöver den saken är det här en helt okej 80-talsuppdatering av Creature from the Black Lagoon, mer sex och våld, och sexuellt våld, fint soundtrack och acceptabla skådespelarinsatser. Snyggt gore och det var fint hur avslutningen anknöt till inledningen, men sträckan däremellan var lite ojämn. Läskigt var det aldrig, men heller aldrig riktigt heller särskilt spännande. Ibland brer den på med en massa jumpscares som inte byggts upp i förväg. Nog för att jumpscares kan vara irriterande även när de byggts upp ordentligt, men här var det bokstavligen bara plötsliga ljud eller rörelser (bl.a. ett kattljud utan synlig katt och ett väldigt högljutt tvättställ) utan att tittarna i förväg ens fått sättas in i en tryckt stämning. Ljudeffekterna som används är även i det överdrivnaste laget, berättelsen rör sig väldigt ryckvis, stampar på samma plats i ett par scener för att sedan introducera en bunt exposition på en gång, och sedan stampa igen innan nästa våg av avslöjanden. Masscenerna mot slutet var rätt imponerande, och havsmonstrenas design var inte dum. Finns definitivt både bättre och sämre skräck från perioden, men tycker åtminstone att den förtjänar en trea.
Idioten	2024-04-18
Ojämn. Undrar hur de saknade två timmarna var - nog för att det emellanåt är rätt segt med de tre timmar vi fått, men jag tycker nog att filmens största brist är det svajiga tempot, där vissa viktiga händelser passerar på nolltid medan annat får många minuters spelrum. Kanske hade filmen känts mer balanserad med en del av det bortklippta materialet. Svag trea tror jag det blir.
Big Trouble in Little China	2024-04-17
Det är roligt och rätt snyggt, men oftast går det absurda effektspektaklet för långt så att man inte ser vad som händer.
Otrohet	2024-04-16
Såg den engelskspråkiga versionen som även var tjugo minuter kortare än det stod att den skulle vara. Inte särskilt lyckad Gasljus-aktig thriller. Möjligt att den gör sig bättre på tyska, men tills vidare får det bli en tvåa.
Blod och eld	2024-04-16
Välgjord propagandafilm för de redan frälsta. Rätt extrema skildringar av de fromma frälsningstrupperna och slummens ogudaktiga folk. Manuset känns skrivet specifikt för att skapa underlag för diskussion om tvivel, förlåtelse, ånger, "herren ger och han tar" och sådant efter filmvisningen. Skådespelarna gör ett bra jobb med vad de har, musiken består av snyggt dissonanta tolkningar av frälsisdängor, men jag tvivlar på att någon blivit konverterad av det här. Trea. Gösta Werners "Gatan" från 1949 är en bättre skildring av de icke-religiösa bitarna här.
Pengar	2024-04-15
Ja, verkligen vilt kameraarbete. Snyggt men ganska lösryckt från vad som faktiskt berättas. Kameraåkningar runt tomma bord, handhållen kamera som följer någon som går, flygning över börslokalen - någon tycks ha gett fotografen fria händer med imponerande men virrigt resultat. Berättelsen är inte så dum, men lite segdragen. Skådespeleriet är allmänt bra, men några scener drar verkligen ut på tiden utan synbar anledning. Varför tar avskedet på flygplatsen så många minuter t.ex.? Utdraget där samma kameravinklar används gång på gång utan att tillföra något. Hade även klarat mig utan scenerna i Franska Guinea, vi fick ändå veta vad som hände där genom telegrammen, och hälsoproblemen hade aldrig någon betydelse i det långa loppet. Filmen hade nog kunnat klippas ned till c:a två timmar, och hade den då varit lika snärtig och modern som sitt kameraarbete hade den kunnat vara en klassiker av rang. I nuläget får det bli en stark trea.
Flickan från varuhuset	2024-04-13
Är väl lite kul att se så mycket av interiörerna på PUB på den tiden. Inbrottsscenen var ganska snygg också, utöver det så fanns inte mycket att hämta här. Otroligt dålig ljudupptagning där mycket av dialogen är svår om inte omöjlig att höra, och trots att den bara är 86 minuter så kändes den väldigt lång. Vissa av karaktärernas beteende var också obegripligt, inte bara ur farssynpunkt, utan deras personligheter verkar närmast skifta från scen till scen. Svag tvåa.
Christine	2024-04-13
Tre-fyra scener är helt fantastiska, ännu ett par är väldigt bra. Resten är tyvärr inget vidare. Lite väl mycket highschooldrama, och det som Cunningham beskriver som ömsesidig kärlek mellan honom och Christine känns aldrig trovärdigt, inte ens ur något manipulativt perspektiv, och jag tror absolut att det hade gått att få fram, likaså en trovärdigare skildring av föräldrarna. Men relationer är väl inte precis Carpenters starkare sidor. Hade nog kunnat klippas ned med 10-15 minuter. Den fenomenala bensinstationsscenen och alla scener i garaget gör åtminstone att den håller sig kvar på en svag trea.
Scarface - Chicagos siste gangster	2024-04-13
Såg ett riktigt risigt spanskt exemplar med insättningsbilderna på spanska, men det är ändå en väldigt imponerande film. Även om den inte är blodig så håller de flesta av effekterna fortfarande, särskilt barbombningsscenen var mer imponerande än när Brian De Palma försökte sig på en liknande i De Omutbara. Över lag väldigt bra kameraarbete och ljussättning. Intressant med likheterna och kontrasterna till De Palmas remake. I remaken har ju musiken en väldigt stor roll, medan denna har sån tyngd på tystnaden som bryts av skottsalvor. Det är väldigt nära en fyra, kanske når den dit om jag ser om en bättre kopia.
Att leva	2024-04-11
Ja, det tar tid innan filmen får fart. Stundtals både frustrerande och tråkig, men allteftersom berättelsen rullas upp blir det tydligt att det är ett medvetet drag. Över lag tycker jag inte om när man använder ett "dåligt" inslag för att exemplifiera just det, men här fungerar det faktiskt. Riktigt stark avslutning, fantastiskt foto och fin ljudläggning och rätt lågmält skådespel för en Kurosawafilm, som annars ofta brukar ha en del överspel, balanserar mellan stark fyra och svag femma. Tror det blir fyra för stunden.
O, en så'n natt	2024-04-11
Jag tycker nog att Thor Modéen var svagaste länken i den här. Kanske jag allmänt inte förstår mig på hans humor, för åtminstone bland 30-talsfilmerna jag sett gör han i stort sett samma sak - mycket oartikulerat svammel där han, om han inte improviserar, snubblar över orden och nog hade behövt en till tagning, en märklig kontrast till hur tydligt alla andra levererar sina repliker. Även om det nog knappast är min genre var det nog en av de bättre pilsnerfilmerna jag sett från perioden i alla fall, ett par riktigt roliga skämt, Sickan Carlsson och Allan Bohlin hade fin kemi och över lag var de flesta scenerna utan Modéen rätt fina. Cinematekets inledning talade om hur filmen hade såpass rapp dialog att man inte hann märka hur dumt allt var, men tror nog den hade behövt vara lite rappare och mer artikulerad för att riktigt fungera ändå, men en stark tvåa kan den få.
Barry Lyndon	2024-04-09
Väldigt vackert kostymdrama, men nog spelar den sönder Händels Sarabande? Ljudeffekterna rätt ur någon Bruce Lee-film under slagsmålet var också rätt distraherande, men över lag var det här väldigt bra. Solid fyra.
Förtrollad av Paris	2024-04-09
Det finns ju något här, scenerna med körskolepappan är mestadels bra, stundtals fantastiska. Tyvärr är det inte mycket annat som håller samma nivå. De digitala måleri- och vattenfilter som dyker upp rätt regelbundet är gräsliga, relationen mellan Sandro och Louise snabbspolas igenom och de flesta karaktärer blir aldrig djupare än den grimas de introduceras med. Synd att det mesta är så uselt när det finns stunder då det verkligen är riktigt bra. Vill nästan ge en trea för den fantastiska bilresan genom Paris nattetid, men tyvärr förtjänar nog inte filmen mer än en tvåa.
The Thing	2024-04-07
Spännande att se om efter en tjugo år, och att då se om både denna och 1951 års inspelning direkt efter varandra på bio. Intressant att se likheterna och skillnaderna, där Hawks/Nyby nog var träffsäkrare på personregifronten, med trovärdiga karaktärer, konflikter och dialoger, något som är lite tunnare i den här versionen, även om det inte för den delen är dåligt. Effekterna är fortfarande helt fantastiska, och det är snyggt hur den norska basen knyter an till slutakten. Den här är fortfarande snäppet bättre än originalet, men det är ett mycket jämnare lopp än jag mindes det.
Fantomen från Mars	2024-04-07
Omtitt tjugo år senare och jag vill nog höja från trea till fyra. Kan väl önska att man inte fått se så mycket av utomjordingen i närbild när den inte hade någon jättespännande porträttering, men allt annat i filmen är absolut toppklass för sci-fi från perioden. Välskriven dialog, över lag intressanta karaktärer med väldefinierade konflikter (även om bråken mellan journalisten, militären och vetenskapsmannen gick lite till överdrift ibland - verkligen karaktärer som under inga omständigheter kunde sätta sig in i de andras perspektiv). Stämningsbyggandet var fint och det förekom en hel del naturlig humor som fungerade utmärkt, och en del av effekterna var riktigt imponerande, växterna i synnerhet - men de lyckades även förmedla storleken på rymdskeppet med genialt enkla medel. Såg denna och Carpenters remake direkt efter varandra, och uppskattade verkligen att se såväl likheterna som skillnaderna på det sättet. Carpenters version är väl fortfarande snäppet vassare, men det är ett mycket jämnare lopp än jag mindes det som. Personregin lyfter verkligen den här otroligt mycket. Carpenter gör inget uselt jobb på den fronten, men hans karaktärer känns inte alls lika levande eller professionella. Ursprungskommentar 2005-12-14: En mysig 50-talsskräckfilm. Remaken är betydligt bättre dock (undantaget som bekräftar regeln?).
Rödskägg	2024-04-04
Likt Barneyk tycker jag inte det här var solklart. Några scener, som brunnen, är helt fantastiska, men det är även en hel del överspel och övertydligheter - det är inte precis subtilt vad den nya läkaren tycker när han kommer dit, men ändå känner de sig tvungna att tydligt förklara allt i ett feberrus senare i filmen. Kan ändå uppskatta en del av teatraliteten, särskilt i den vackra scenografin, men det blir för mycket melodram emellanåt, med musik som inte lämnar något tolkningsutrymme. I det stora hela kanske det rör sig i trakterna kring stark trea och svag fyra, lutar åt en trea just nu.
Dimman	2024-04-03
Omtitt efter tjugo år. Höjer från trea till fyra. Härligt stämningsbyggande, fin ljud- och musikläggning. Effekterna håller rätt bra, och berättelsen om tidigare generationers synder som måste betalas är lika aktuellt som någonsin.
Machine to Kill Bad People	2024-04-02
Riktigt rolig emellanåt, och premissen är kul och rätt genomtänkt, där vi får se fotografen experimentera lite för att hitta ramarna för sin nya superkraft. Det börjar tappa lite mot slutet, även om det även finns intressanta idéer där också. Ganska nära en fyra, men tror ändå en stark trea är mer passande.
Den bästa av mödrar	2024-04-01
Löjligt att de pratar stockholmska. Behövde de nödvändigtvis den här castingen hade de ju lätt kunnat förflytta historien till en gård i Uppland istället för Skåne. Utöver detta var musiken rätt klibbig också, med en överdrivet melodramatisk avskedsscen i slow motion. Synd att de gjort såna val som bara drar ned en annars intressant historia, med lite återhållsamhet och ett par strukna repliker hade det nog varit nära fyran, men nu blir det en svag trea
Elena och männen	2024-04-01
Såg den tyvärr hemskt engelskdubbad. Det fina fotot, den härligt kakafoniska musiken och viss charm lyste ändå igenom, och gör att jag ändå är benägen att ge den en svag trea. Hoppas på att kunna se den på franska en dag, även om jag tvivlar på att betyget skulle öka nämnvärt. Ändå intressant att se efter "Frukost i det gröna", som släpptes tre år senare. Känns som att den här ändå försöker säga samma sak, men utan att säga det rakt ut på samma sätt som den senare filmen gjorde.
Primadonna	2024-03-31
Otroligt gapig, sidohistorien med bedragaren som sätter upp klistermärken var kul, men annars vet jag inte om jag uppskattade så mycket. En tvåa kan den få.
Bröllop i Buenos Aires	2024-03-30
Fina musiknummer och snygg scenografi, men undermålig skådespelarensemble. Tvåa.
Alla helgons blodiga natt	2024-03-29
Det här har aldrig varit en av Carpenter-favoriterna, men jag tror jag uppskattade den mer nu än förra gången jag såg den för 20 år sedan. Det var både mindre Giallo och Psycho än jag mindes det, och det är intressant hur mycket uppbyggnad det är innan det sätter igång - mycket som i andra slasherfilmer inte dyker upp förrän mot slutakten etableras redan i öppningsscenerna. Vi vet vem mördaren är och att polisen är uppmärksammad redan innan vi får möta offren, som också de får mer bakgrund än man är van vid i genren vid det här laget. Tycker konceptuellt om den långa uppbyggnaden, men den är lite seg i längden. Kanske hade vi inte behövt se precis vilka filmer de tittade på under kvällen - även om det såklart var kul att se The Thing dyka upp ett par år innan Carpenters egna remake på den. Trean jag satte förra gången får sitta kvar.
Santa Brigida	2024-03-29
Svårt att säga mycket om en ofärdig film där Ingrid Bergman och två nunnor mest går runt och pekar på saker, och där ungefär lika mycket filmmaterial består av själva filmklapporna som av personerna. Filmen saknar även ljud. Det var ett intressant val av Cinemateket att visa den ihop med Europa '51, då kombinationen nog antyder att Rosselini såg på Ingrid på samma sätt som filmens huvudperson.
Den stora kärleken	2024-03-28
Den är inte precis subtil, stundtals är den lite smålöjlig i skildringen av klasskillnaderna, men sista akten lyfter den rejält. Kul av Cinemateket att visa den ihop med kortfilmen Santa Brigida, som väl antyder att Rosselini närmast hade bilden av Ingrid Bergman som den Irene som skildras här. Filmen hade gärna fått lämna mer tolkningsutrymme åt tittaren (fast det kanske var hans reaktion på mottagandet Stromboli fick, som jag inte var ensam om att inte fatta poängen med), men det lutar ändå åt en svag fyra.
Eyes Wide Shut	2024-03-27
Fotot är verkligen snyggt, och situationerna är väl i grunden intressanta, men tycker verkligen inte att dialogen var något vidare. Även om man inte kunde säga "fuck" med den här frekvensen innan nittiotalet så känns de flesta replikerna klyschiga. Det är kanske ett medvetet drag för att bygga på obehaget, men scenerna känns även frustrerande långa. Som sagt finns det nog en tanke bakom det, men tycker inte det fungerade i praktiken. En stark trea kan den få.
Fazil	2024-03-27
Orientalistisk melodram med Romeo och Julia-vibbar. Explicit rasistiskt och överdrivet, men emellanåt är det ändå rätt snyggt. Trots att en av mellantexterna förkunnar att det skiljer 3000 år mellan västerländska civilisationen och arabien så är det emellanåt en smått sympatisk skildring av Prins Fazil, som väl mer är grundad i "separate but equal"-idén under perioden. Svag tvåa, men känner man för att se lite tjugotalsorientalism så finns det sämre filmer.
Inringade	2024-03-27
Jag såg den åtminstone textad, även om det var en finsk kopia med både finsk och (halvdan) svensk text, där textaren skippade att översätta all planering, så det var lite svårt att hänga med i vad soldaternas taktik var när allt som översattes var "kom närmare! vi måste dela upp oss!", följt av en halv minut utan text. Men det är över lag en imponerande film, vackert foto och en hel del inblick i civila flyktingars tillvaro under kriget. Stridsscenerna var av lite varierande kvalitet, vissa hade väldigt imponerande folkmassor, men ibland fanns ingen riktigt övertygande dramatik - vid flygbombningarna gick de verkligen till överdrift med effekterna, där bomberna bokstavligen exploderade rakt intill folk utan att någon tog skada eller ens tappade balansen, medan andra scener visade enskilda bomber som sprängde hela hus (om inga människor var nära), och en tysk officer med pistol tycktes skjuta fler personer än fem minuter oavbrutet beskjutande från tre flygplan. Filmens ton var lite svajig också, över lag var det ju en väldigt dyster krigsfilm om hopplös kamp mot överväldigande odds, men ett par scener kändes rätt farsartade. Särskilt en scen där en tysk soldat förblindats av granatsplitter i ansiktet var nog väldigt effektfull på pappret, men genomförandet kändes mest som en Mr Bean-sketch där han irrade runt och slog huvudet mot träd med ett ljudligt "bonk". Musiken var väldigt fin, både av det klassiska krigsfilmsslaget samt folkmelodier och kyrkomusik. Filmen lyckas med tillräckligt mycket för att göra sig förtjänt av en svag fyra.
Jules och Jim	2024-03-26
Gillade hur det blandades in arkivbilder och hur filmen ändå kändes ganska tidsenlig. Håller väl egentligen med om att triangeldramat inte var särskilt intressant, men vänskapen mellan titelpersonerba skildrades ändå fint, även om det fanns noll igenkänning. Över lag gillade jag även berättaren, även om det inte fungerade precis hela tiden. Tyckte mycket om den fördröjda brevkorrespondensen. Trea för filmformen.
Våldets män	2024-03-24
Kändes rätt sönderklippt, vet inte om det var svenska censurens fel eller studioklipparna. Trots att premissen var intressant och skådespelarna gör ok ifrån sig, så är det rätt rörigt berättat där en familj försvinner spårlöst halvvägs genom historien, en annan romans plötsligt kommer in och slutet är väldigt abrupt. Svag trea, kan nog vara bra material för en nytolkning.

Nästa sida »