Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avmammene


All We Had2024-03-28
Nära att jag satte en etta, men inser att det är mina känslor och min moraliska sida som tar överhanden och det kanske vore lite orättvist mot skådespelet. Har så svårt att se oansvariga människor och allrahelst när det går ut över deras barn. Huvudpersonen här som spelas av Katie Holmes gestaltar den barnsligt oansvarige modern mycket bra, men det är så drygt att se. Att det inte heller finns tillstymmelse till självreflektion får mig att gå i taket, är man pank så är det helt ok att lura till sig och stjäla. Mycket jobbig film.
 
Den tredje mannen2024-03-27
Det här är så snyggt, det är storstilat skådespel och man får fram den rätta noirkänslan med en underliggande spänning. Det blir aldrig sentimentalt men därför inte heller utan känslor, slutet, ja det är just det. Jag är väldigt imponerad av skådespelet av huvudrollsinnehavarna, men också hela ensemblen. De får fram så mycket i gester, blickar och dialoger. Historien är något komplicerad, bit för bit läggs pusselbitar fram och man anar vart det lutar, men det bästa är att historien ligger ett steg före tittaren. Jag är imponerad.
 
Sanningen2024-03-26
Mycket välgjord och komplex serie, där så mycket med skicklig hand till slut sammanlänkades. Långt in i serien så hade i alla fall jag inte någon aning hur det skulle utveckla sig. Många bra skådespelare, vill speciellt lyfta fram Michelle Keegan och Adeel Akhtar. Stark trea.
 
Bänken2024-03-25
Vem kan vara mer perfekt för denna roll än Jesper Christensen, han är verkligen Kaj. Det är eländigt, men samtidigt glömmer man aldrig bort människan bakom misären. Människor med fel och brister, men också med medmänsklighet, även om den kan sitta långt inne ibland. Dialogerna är många gånger dråpliga så till den grad att det blir komiskt, men man håller balansen, imponerande. Stark trea.
 
Mokalik: Mekanikern2024-03-24
En rätt tokrolig film med ett budskap i grunden, en slags uppfostringsanstalt i verkstadsmiljö. Humorn var frimodig, samtidigt fanns det en varm gemenskap och skådespelet var verkligen lössläppt, med andra ord kändes det som de fick agera fritt. En avskräckningsmetod med ett resultat som kanske inte var riktigt väntat. Tvåa +.
 
18% Grey2024-03-23
Allt kändes verkligen grått i denna film, det var nedtonat och då mest hos huvudpersonen. En slags roadmovie i slowmotion, en inre resa. Det intressanta var de olika individerna Zack träffade på efter vägen, men så mycket mer av intresse fanns tyvärr inte, så det var inte mycket här som jag egentligen tog till mig.
 
I lagens namn2024-03-21
Det kändes som man ville skrämma upp stämningen med påträngande musik, men när det övriga inte hänger med riktigt då haltar det istället. Skådespelet från de korrupta poliserna var stelt och överdrivet kallt, det gjorde att man höll på "buset". Många gånger kändes det mer komiskt än spännande och handlingen var en aning förvirrande. Men det är fortfarande värt att se, att komma tillbaka i tiden.
 
Best Sellers2024-03-20
En film som innehåller Michael Caine och handlar om bokbranschen är svårt att motstå. Historien var tyvärr rätt förutsägbar och Caine var i det stora hela ett rätt stort svin, det som sedan hände kändes rätt förenklat. Caine spelade bra som vanligt och även Aubrey Plaza, men det måste till något mer för att helt fånga mig.
 
20 dagar i Mariupol2024-03-18
Väl värd sin Oscar. Detta är gjort med försiktighet, samtidigt som krigets fula ansikte visas så håller sig Mstyslav Chernov på en värdig nivå. Han berättar det han ser, inget mer och hans rösts ton är så passande här. Det är människorna som är i fokus, deras rädsla, förvirring, sorg och förtvivlan. Mitt i alltihop finns medmänsklighet, men också motsatsen, som en läkare säger, "all human insides become visible. Good people become better, bad people worse". Chernov brottas med frågan ska man filma människor som inte vill, i denna situation kanske det behövs, för samtidigt säger många han träffar, det här måste ut till världen. Det är svårt att se detta, men ska kriget i Ukraina dokumenteras så är jag glad att just Mstyslav Chernov fick den uppgiften.
 
Hvidstensgruppen2024-03-16
Här har man koncentrerat sig på hur innevånarna i byn mer och mer kände missnöje över hur Danmark hanterade den tyska ockupationen. De började sakta och lite taffligt organisera sig. Just det kom fram så bra att de var vanliga människor som kände att de bara måste göra något, de var inte vana och det gjordes misstag. Man kan säga att de både var naiva och modiga, framför allt modiga. Så skådespelet är mycket bra, för man fick fram allt det där. Inte så mycket våld och action behövdes för att få fram det grymma och tragiska som skedde i deras land. Att det är verklighetsbaserat och att det görs film om dessa modiga människor kan det aldrig visas för mycket av.
 
Father Stu2024-03-15
Ett starkt porträtt av en kämpande person som jag borde gillat mer. Men jag blev aldrig riktigt betagen av detta. På något vis tyckte jag inte att Mark Wahlberg passade för den här rollen, nog för att han kunde spela otrevlig men de övriga personförändringarna kändes inte naturliga. Så mer än en tvåa kan jag inte sträcka mig till.
 
Avgrunden2024-03-13
Vet inte vad som var värst, de stolpiga dialogerna eller de överdrivna katastrofscenerna. Kan inte skådespelet föra en naturlig dialog med varandra utan att det ska låta som de krystar fram orden. Tuva kändes här bara fånig i sin ansträngning att prata någon slags tuff norrländska. Man prickade också av klyscha efter klyscha, tror inte man missade någon, full point! Jag börjar helt tappa förtroendet för svensk film. Här hade det kunnat göras mer sansat, nu spårade det bara ur.
 
Love Is in the Air2024-03-11
Här visste man vad man skulle bjudas på, då blir ju inte heller besvikelsen så stor. En historia som följde en viss mall, kärlek och förväxlingar, rätt fånig men med underbara vyer. Ett tidsfördriv.
 
Himmel över Libanon2024-03-10
Det här kändes bara konstigt utfört, någon slags blandning av film/teater, skulle det vara roligt så fungerade det inte heller. . Skådespelarna sprang omkring som marionetter och handlingen bara kom, inga förvarningar. Jag blev ordentligt uttråkad.
 
Drive My Car2024-03-09
Det här är svårt, svag trea eller stark tvåa. Det är en film som jag borde tycka om för den har det som jag uppskattar hos en film, det långsamma berättandet utan stora åthävor, det som händer det händer i människorna, det är blickar och tankar. Men jag tappade intresset då och då, allra mest tycker jag teaterrepetitionerna blev något tråkiga och de eviga berättarmonologerna. Fotot är så snyggt och när den röda Saaben glider omkring med den sparsamme Yûsuke och hans ännu sparsammare chaufför Misaki som sakta närmar sig varandra så känns det fulländat. Samtidigt som den tränger sig på så håller den inte riktigt hela vägen, så jag stannar vid en stark tvåa.
 
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri2024-03-07
I vissa filmer infinner sig en känsla direkt, det gjorde det här, man bara slöts in i miljön, i människorna. En handling som verkligen kändes åt alla håll, humor så svart den kan bli. Det är många gånger väldigt brutalt både i handling och dialog. Frances McDormand kommer här verkligen till sin rätt, känns som hon ofta spelar samma typ av roller och det är den här kärva, brutala men också varma personen hon gör så bra. Resten av skådespelarskaran går verkligen inte heller av för hackor. Ska jag lägga in en anmärkning så tycker jag Rockwell spelar över rätt rejält och att filmen byter skepnad som jag inte riktigt är bekväm med men samtidigt sympatiserar med, låter antagligen konstigt. Men i det stora hela delas det ut så mycket här som smälter samman efter hand, en härlig blandning. Tre + får den.
 
Ett hus byggt av skärvor2024-03-03
Hjärtskärande att se barnens smärta när föräldrar sviker, inte orkar. Då också hjärtevärmande att se den fantastiska personalen på barnhemmet, som inte verkade skygga för de svåra samtalen och gjorde allt för att barnen skulle få det bra. Fattigdom, våld och sprit hade de här barnen upplevt, nu också krig. Svårt att ta till sig.
 
Babyteeth2024-03-02
Eliza Scanlens rollfigur visade sig vara en väldigt dryg människa och det hjälper inte att hon är sjuk. Hör själv hur hemskt det låter, känns bara så svårt att tycka om självcentrerade människor. Så hon gör sin roll bra om hon får fram dessa känslor. Tidvis gillade jag det här, familjen som famlade sig fram i en outhärdlig situation och dessutom få en knarkare på halsen, fast lite dubbelmoral var det. En starkare tvåa kan den få.
 
Bait2024-03-01
Ska erkänna att jag kände motstånd mot detta, är lite misstänkt när man måste göra svartvit film. Här har Mark Jenkin löpt hela linan ut med gammaldags metod från början till slut och då blir det en upplevelse i sig. Precis som handlingen i filmen, det är allt eller inget. Den arge fiskaren Martin är inte bara arg han är mer än arg, han är arg på utvecklingen, på turister, på sin bror som tvärtemot honom accepterat läget. Det är mycket som är övertydligt, överklassen vanor kontra bybornas, det är korthugget och kargt, men också lite komiskt och på något konstigt vis vänjer man sig med det svartvita och raspiga filmandet. Trean är inte den starkaste.
 
Inte den du tror2024-02-29
En högst obehaglig film, men det betyder inte att den är dålig. Tvärtom det är mycket bra gestaltat och då allra helst av Juliette Binoche, hon verkar inneha en förmåga att personifiera det mesta. Men jag har mycket svårt att sympatisera med Claire och blir illa berörd av hennes spel. Många tankar snurrar efter denna historia, man börjar fundera hur många av de människor man möter har något fuffens för sig när ingen ser. Här visas så tydligt hur Claire är en i sitt yrkesliv och en annan privat, två skilda personligheter. Psykologens roll blir också intressant, även de fiktiva inslagen. Så allt sammanlagt en obehaglig historia som verkligen sätter sig och men en vändning som fick mig att tappa andan för en sekund.
 
The Dark Knight Rises2024-02-28
Nu var det 10 år sedan jag såg föregångaren så glappet blev väl stort, hade varit mer rättvist att se dem i följd. Det jag uppskattar med de här"superhjältefilmerna" är att det just inte handlar om en övernaturlig hjälte, visst han är ingen dussinmänniska precis, men ändå. Det jag också uppskattar är att det finns en historia genom det hela. Just i denna film blev det i mitt tycke mycket action och skränande folkmassor, men det fanns fortfarande en handling. Men inte mycket Michael Caine och det saknade jag. Man knöt ihop säcken bra till slut i alla fall.
 
Wil2024-02-28
En förskräcklig film med mycket brutalitet och våld som var mycket svårt att se. Här sätts människors lojalitet på prov, vissa blir medlöpare, andra försöker hålla sig flytande och balansera på gränsen och vem kan man lita på. Fanns mycket här i människors psyke som visade upp många sidor, svårast att se är gatloppen på judarna, avskyvärt.
 
Fasanjägarna2024-02-27
Kändes att man verkligen ville att förövarna skulle hatas ordentligt. Det blev för mycket utstuderad ondska för min del, då tröttnar jag när det blir det enda syftet. Lite roligt emellanåt mellan paret Fares och Nikolaj, men det räckte inte riktigt denna gång.
 
Drömmen2024-02-25
Här fick man verkligen med så mycket, maktmissbruk, psykisk ohälsa, barn som mitt i det kommer i kläm. Men också vad det betyder att någon ser, men att i slutändan är inte alla starka nog. Handlingen flyter på, det är landsbygd i slutet på 1960-talet. En despot till rektor som sprider skräck, men också en film om drömmar och medmänsklighet. Skådespelet är bra, även av barnen.
 
Den vita tigern2024-02-23
Har vanligtvis väldigt svårt för när det finns en berättarröst. Här är den närvarande i hela filmen och kanske behövdes den för oss okunniga om Indiens kastsystem, så efter ett tag märktes den inte lika mycket. Mycket här är svårt att se, behandlingen av Balram både av släkt och arbetsgivare och hans undergivenhet och fjäskande, hur han används lite som det passar för tillfället. Det som är intressant att se är hur hans person börjar vakna, lära och planera. Egentligen är väl ingen i detta någon sympatisk person och för att nå sitt mål så måste det offras på vägen. Tyckte aldrig den kändes lång, så jag var engagerad hela vägen känns det som. Man kanske i alla fall ska passa sig vem man när vid sin barm.
 
Journal 642024-02-21
Börjar en aning groteskt, som blir ett nystande i ett gammalt fall som går tillbaka till ön Sprogø där "fallna" kvinnor förvisades, ett mörkt förflutet i Danmarks historia. Mycket av behållningen står Fares Fares och Nikolaj Lie Kaas för, ett minst sagt omaka par som också kompletterar varandra så det många gånger blir komiskt. Vill också lyfta fram Johanne Louise Schmidt som spelar Rose, hennes roll blir att navigera mellan de två. Det bjuds på överraskningar i hur olika de kan reagera.
 
The Undoing2024-02-20
Många bra skådespelare och Susanne Biers regi, då är förväntningarna stora. Det är skickligt utfört med en historia som genomgår många vändningar. Fascinerande att uppleva hur karaktärerna ändrar form ju mer tiden går, det görs sakta, det smygs på misstankar men inget är säkert. Slutet drog ner lite, blev lite för forcerat i mitt tycke. Men trean är ändå stark.
 
Black Mercedes2024-02-19
Det här var lite lurigt gjort, mycket som kom fram stegvis, lite som ett pussel och det uppskattar jag. Det som drog ner var att jag tyckte det spårade ur för mycket när det byttes stil för brutalt och för fort och då rasade mycket av det som man lyckats förmedla.
 
My Heroes Were Cowboys2024-02-18
Efter att sett serien Yellowstone så kände jag för att se lite mer cowboys, här hittade jag en riktig. En småsorglig men också fin historia om en man med en tuff barndom som hittar en mening i livet som hjälper honom, men även hästar som behöver omvårdnad. Det ena gör det andra. Påminner om serien Yellowstone på det viset att det fanns en patriark som hade som syfte att förstöra livet för andra, har svårt att förlika mig med det. Stark tvåa.
 
Nyad2024-02-17
Kan inte säga att jag blev fångad av det här. Visst det är mer än en bedrift att ge sig ut och simma från Kuba till Florida, så jag vill inte förminska den "riktiga" Diana Nyads bedrift. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera varför man överhuvudtaget kommer på en sådan ide, kan hända för att bli av med sin ångest, fanns ju en del mörka stråk i hennes liv. När jag ser detta och andra filmer om människor som vill utföra stordåd så är de ofta mycket hänsynslösa mot sina medhjälpare och vänner, så ock här. Måste säga att jag tycker att både Benning och Foster spelade uruselt här, enda gången jag tyckte Benning var bra var i vattnet, den scenen var nog inte lätt att spela.
 

Nästa sida »