Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avprogram2


Rött hav2021-09-22
Det man älskar med ubåtsfilmer är att de i kontrast till andra thrillers eller krigsfilmer inte innehåller så mycket egentliga actionscener eller visuellt material som är tänkt att imponera genom typ storslagenhet. De är liksom i sin ubåt hela tiden, som ser ut som ett maskinrum eller en kommandobrygga, och fokus blir istället på dramtiken. Några ganska dumma repliker från Gene Hackman (i sin Trump-keps) men Denzel W är den värdigaste och mest graciösa actionhjälten jag vet. Det är spännande, bra jobbat med musiken, jag är nöjd.
 
Path to War2021-09-06
Gillar verkligen sådana här filmer, där dialogen är så viktig, nästan med större roll än i en teaterpjäs. De har liksom satsat på det talade ordet och på dess framförande av skickliga skådespelare. Men efter halva den här filmen inser man att dess drama är rätt begränsat, med ett fokus på LBJ:s våndor inför sina krigsorder som känns för enkelspårigt. Det är liksom inte så konstigt att en man som skickar soldater i krig känner en viss ambivalens när han svär på bibeln. Vi hade behövt mer djup, antagligen i utbyte mot tidslinjestrukturen som följer krigets utveckling med hur många hundratusental män som skickas till Vietnam. Den borde lära sig av andra presidentfilmer som W eller för den delen Vice.
 
Avdelning 291 - Detroit2021-03-31
En korsning mellan Jönssonligan och The Wire: först pajigt om tre killar som blir körda med på fabriksgolvet men också har små kokainfester hos en kompis på vardagskvällar, sedan på riktigt spännande kring en stor korruptionsaffär som de snubblar på av misstag. Allt sker under den stora digitala nummerskylten där antalet bilar som producerats i "Motown" Detroit 1978 tickar upp. Det är miljontals bilar och den som hittar ett sätt att få del av vinsten tar chansen. Likt i The Wire har vi här en skildring av den amerikanska arbetarklassen i en skorstensgrå bilstad, och även här är fackföreningen korrupt. Den trevligaste karaktären verkar komma från FBI. Något jag uppskattar med filmen är att den inte faller ner i socialrealismens självtillräckligt pretentiösa allvar utan istället satsar på att till exempel ha svängig musik. Slutet kanske inte funkar så jättebra eftersom det är lite förutsägbart men det är en bra avvägning med ca 45 sekunder biljakt. Faktiskt en riktigt fin scen där biljaktens och actionfilmens, ja kanske själva brottets klaustrofobi och melankoli skymtar fram – och bekräftar att denna film lyckats med vändningen från ploj till de välstämda och spända strängarnas thrillergenre. Det sker just genom att den korta biljakten nästan spelas upp i tystnad, med Harvey Keitels ångest-pressade uttryck och de monotont förbiflimrande väglamporna som enda element.
 
Heat2021-03-07
Svinbra musik av Terje Rypdal bland annat, vilket bidrar till en sällsynt gedigen stämning för att vara en film i denna genre. Al Pacinos skådespel har för mycket troper men gillar De Niro och de andra starkt. Det är inte sofistikerat i sitt innehåll men genomförandet gjorde att jag njöt.
 
The Children of the Dead2021-02-28
Flippig såklart men måste ändå säga att jag älskade den, inte minst musiken gjorde att det liksom fungerade trots all sin dumhet, excess och bakvändhet. Att läsa Jelinek är ju en speciell upplevelse, hon skriver liksom på ett motsvarande utflippat sätt, och jag är imponerad av att filmmakarna lyckas göra något så betydande av en så svår uppgift att arbeta utifrån något så säreget.
 
Prinsessa på vift2021-02-20
Ovanligt bra romantisk komedi. Står också för en era med andra ideal, så som all lättare underhållning tenderar att representera sin tid snarare än mer allvarligt syftad konst, och här får man ibland vissa obehagskänslor av det trots att det inte är så problematiska representationer som det väl kunde varit i en film från 1953.
 
Pepparmint Soda2021-02-05
Håller verkligen med KimEkbergs kommentar här bredvid, filmen sitter mitt i den konstiga franska sub-genren med filmer som är sinnessjukt snygga, så välgjord och sofistikerad och clean scenografi/kostym att de inte alls är sexiga längre. För att inte tala om skådespelarna, ser ut som nån sorts ralph lauren-reklam från nittiotalet. Samma sak med filmen La meilleure façon de marcher eller L'Accompagnatrice av Claude Miller. Blir tyvärr inte så konstnärligt intressant, men man kan absolut se det som en studie i design och strömlinjeformning; på det planet slår den många extremt dyra filmer från usa.
 
Casino Royale2021-02-05
Grymma actionscener. Ganska fattig handling
 
Barcelona2021-02-05
Otroligt tramsig men också väldigt rolig!
 
Jagad2021-02-01
Riktigt stabil
 
Följeslagerskan2021-01-11
Väldigt tydlig och bra franska... nej men en stabil film med bra musik av Schumann, Schubert och Strauss, inte så unik men en film som till skillnad från t.ex Polanskis Dreyfusfilm lyckas vara klyschig utan att vara dålig.
 
En officer och spion2020-12-22
Tyvärr inga överraskningar, snyggt och välgjort men inte särskilt intressant.
 
Uncut Gems2020-05-19
Alltför stiliserad för att riktigt fungera. Den intar avantgardefilmens pose men kommer inte med något nytt och misslyckas därför. Den 90-talsstil och "febriga dekadens" som utgör så stor del av filmens poäng är redan ganska uttjatat, åtminstone i mer trendkänsliga delar av konsten osv. Kanske är det mina referenser som gör att jag redan är trött på det, men det är alltid tråkigt att se något som safear sig till en aura av förment nyskapande.
 
Dom över död man2013-06-29
filmens fokus ligger nästan helt på segerstedts otrohetsaffärer. ulla skog och pernilla august med flera spelar otroligt dåligt. per albin hansson pratar småländska men han och flera andra av de (manliga) birollerna är helt okej och hade kunnat rädda socialrealismen lite. men allt är klichéer: historien om segerstedts tapperhet som vi redan hört, händelser i sverige under kriget som vi definitvt redan känner till tas upp som om dom vore nyheter för oss, förhållandet mellan livet och döden. nästan allt i filmen känns som något sånt som togs med bara för att handlingen skulle passa ihop. egentligen är ingenting intressant.
 
12 edsvurna män2013-03-23
jag gillar formatet, att filmen utspelar sig i ett enda rum på ett sätt som mer liknar teater än andra filmer. skådespelarnas agerande blir livligt och dynamiken dem emellan fyller hela rummet. tyvärr bygger filmen på att man som tittare engagerar sig i vad som faktiskt händer och vad som avgörs, vilket är svårt. karaktärerna och storyn är irriterande svartvita och förutsägbara. hjälten är så endimensionellt god, tålmodig, underdog. sensmoralen är bara löjlig.
 
Dubbla verkligheter2012-11-14
detta var det första jag såg av eric m nilsson och jag tyckte om det rätt mycket. det är ju helt klart en avskalad film men det som den innehåller är bra, om det är något sånt man vill titta på. det är en lugn intervju, som tar upp massa fina saker och behandlar olika ämnen på ett sätt som tilltalar mig. på ett sätt är det rätt standard men tonen är himla nice.