Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

Alla kommentarer avsunvalley


Känn ingen sorg2019-07-30
Som en alldeles för lång musikvideo. Nej, det är inte en bra sak.
 
Patton2018-11-23
Oerhört imponerad av den här filmens logistik.
 
The Cowboy and the Frenchman2018-08-06
En inte särskilt minnesvärd bagatell. Men det är alltid trevligt att se Harry Dean Stanton sjunga och spela gitarr.
 
Trouble Every Day2018-02-24
Vilken fin överraskning att Tindersticks står för musiken. Sedan uppskattar jag alltid filmer som tror på det visuellas makt och inte belastar tittaren med onödigt många förklaringar.
 
Djävlarna2016-12-12
Oj, det var inte en tebjudning.
 
L'amour existe2016-02-20
Läser man undertexterna så missar man ibland (som flera här påpekar) att ägna hela uppmärksamheten åt de fina bilderna. Kan man franska så tror jag att bilderna och berättarrösten smälter samman mer naturligt. Men jag tycker inte att Pialat ska lastas för det.
 
Junior Bonner2016-02-20
Wild cow milking, vilken bisarr företeelse. Också bra att veta hur man ska göra för att stoppa fyllebråk i en amerikansk bar - spela nationalsången. Filmen då? Jo, finstämd rulle där den gamla genuina västern (pappan Ace) kontrasteras mot det nya kommersiella vulgära USA (brodern Curly).
 
Nunnan2016-02-01
Utsökt komponerad, Anna Karina är bra i rollen som Suzanne, och jag misstänker att jag kommer att tänka tillbaka på filmen framöver. Det räcker till en svag fyra. Slutet, oj, måste fundera på det några gånger. Vill påminna om att Bressons Mouchette kom året därpå. Intressant.
 
Cinéma, de notre temps: Jacques Rivette - Le veilleur2016-02-01
Uppdelad i två delar: le jour och la nuit. Den andra delen, la nuit, är egentligen mycket bättre, för då kommer Rivette in mer i detalj på sitt filmskapande. Det gör iofs dokumentären lite vansklig att titta på, den är något framtung. Men vad gör det, det är ändå två timmar med Rivette som pratar. Det kan inte vara dåligt. Två timmar är en ganska lång tid för en pratdokumentär, men Rivette försvarar långa filmer - vad som för femtio år sedan (sjuttio idag) tog en timme att berätta, tar tre timmar idag - så längden känns kongenialt. Och det är klart att du har två timmar över, latmask.
 
Carol2016-01-22
Snygg referens till Brief Encounter! Filmens upplägg måste vara direkt taget därifrån.
 
Från Caligari till Hitler2016-01-21
Lite hoppig, visst, men materialet binds ju samman av att samtliga filmer producerades under Weimarrepubliken. Dokumentären är som bäst när den håller sig nära Kracauers bok, när vi får ta del av intressanta analyser av filmerna, och inte bara erbjuds en genomgång av filmproduktionen.
 
Spiste horisonter2016-01-08
Oj! Fantastisk otillräcklig men ändå fullödig filmbeskrivning.
 
Bells of Atlantis2016-01-08
Obehaglig. På ett bra sätt. Ännu obehagligare pga Anais Nins brytning.
 
Loony Tom2016-01-08
Blandade känslor inför den här. Tom är både en potentiell våldtäktsman och som trickster/amorfigur en som sätter kärleken i rörelse och river ner hierarkier. Filmarbetet var annars okej. Svag trea.
 
Society2016-01-03
Sista tjugo minuterna är helt galna! Lyckad samhällskritisk äckelfilm.
 
Bridges-Go-Round2016-01-03
Jag gillar filmen bäst med jazzsoundtracket. Det här var min introduktion till Shirley Clarke. Jag ser fram emot att se the Connection.
 
The End of the Tour2015-12-12
Överraskande bra. Jag är kanske lite snäll med betyget, men skådespelarinsatserna imponerar (ja faktiskt). Segel har verkligen lyckats fånga det där sårbara och sköra hos DFW som framkommer i intervjuer. Dessutom är musiken till filmen smakfullt vald.
 
Emak-Bakia 2015-11-23
"Emak Bakia" är ett baskiskt ord och betyder "Stör mig inte". Filmen värjer sig mot alla våra försök att skapa mening bland fragmenten. Man kan ändå inte hjälpa det, och den historia som rullades gång i mitt huvud var bitvis både dramatisk och gripande.
 
Svart Venus2015-09-04
Bland det jobbigaste jag har sett. Men oerhört bra och inkännande av Kechiche.
 
Brottslig kärlek2015-09-01
Givetvis varken kan eller bör en filmatisering följa boken slaviskt, men jag förstår inte varför Carné har valt att förändra omständigheterna kring mordet. Thérèse Raquins roll är en helt annan i boken, och Carnés förändringar gör tyvärr filmen lite fattigare. Annars är det mycket som är bra, särskilt uppbyggnaden till det dramatiska slutet.
 
Spioner är vi allihopa2015-08-08
Chevy Chase och Dan Aykroyd passar bra som radarpar, men gud, det är en ganska kass rulle det här.
 
Kung Fury2015-05-28
Roliga referenser, perfekt som halvtimmesunderhållning.
 
Berg-Ejvind och hans hustru2015-03-13
Gillar det här väldigt mycket. Spännande och med ett hårt och drabbande slut. Victor Sjöström var verkligen en fantastisk skådespelare, han hade ett ansikte som gjort för starka och genomgripande känslor.
 
The Babadook2015-03-13
Inte läskig, så misslyckad ur ett skräckfilmsperspektiv. Inte särskilt bra, så misslyckad ur alla andra möjliga perspektiv.
 
Resan till Kytera2015-03-13
Stundtals fantastiskt vackert om åldrande, hemlöshet och kärlek. Slutscenen är bland det bästa jag någonsin har sett. Emellanåt hade jag dock svårt att hålla intresset uppe, och kanske måste jag se om den under bättre förutsättningar.
 
Serverat2015-03-13
Väl lättviktig för min smak, men alltid en njutning att se Gassman. De 109 minuterna är för övrigt snarare två timmar.
 
Guardians of the Galaxy2015-02-13
Inget särskilt, men ganska underhållande och med - åtminstone stundtals - snärtig dialog. (Eller vad man säger.) Sedan måste man ju gilla en film som använder både David Bowie och Cherry Bomb i soundtracket. (Som passande och smart nog åtföljer en kassettbandspelare i filmen.)
 
Theodore Rex 2014-12-29
Å ena sidan bland det sämsta jag har sett. Å andra sidan hysteriskt rolig och underhållande (om man inte får den dåliga idén att se den ensam). Det blir sammantaget en tvåa.
 
Theodore Rex 2014-12-29
Å ena sidan bland det sämsta jag har sett. Å andra sidan hysteriskt rolig och underhållande. Det blir sammantaget en tvåa.
 
Bomber och granater2014-12-14
Vissa segdragna partier och filmens dramaturgiska sammansättning är minst sagt tveksam, men ändå bra underhållning med den fjärde store vitsminkade ne'er-do-wellern från 20-talet. (Vid sidan av Chaplin, Keaton och Lloyd.) Jag har sett för lite för att avgöra om Langdon är sorgligt bortglömd eller inte, men den här filmen bådar gott. Kul också att ha sett Frank Capras regidebut. Capra och Langdon samarbetade i ytterligare en film innan berömmelsen steg Langdon åt huvudet och han gav Capra sparken. Sedan gick deras karriärer skilda vägar.
 

Nästa sida »