RecensionGhost Rider
Marvel Comics är superhjälteförlaget som på senare år tagit över filmvärlden med sina actionhjältar. Efter \"Blade\", \"Hulk\", \"X-Men\", \"Fantastic Four\", \"Daredevil\" och framförallt \"Spider-Man\" är det nu dags för en filmatisering av den i Sverige ganska okända förmågan \"Ghost Rider\". Johnny Blaze är en andra generationens motorcykel-daredevil i gammal klassisk \"Evil Knievel\"-anda. Han uppträder som 17-åring tillsammans med sin pappa på en karneval och hoppar genom eldringar på små fåniga 3-metershopp. Johnny är ihop med sin tjej Roxanne, vars pappa inte har höga tankar om sin dotters val av pojkvän. Johnnys pappa röker och att döma av den unge Johnnys skådespeleri inser biopubliken ungefär en minut in i filmen (efter förtexterna i form av en berg- och dalbana i eld!) att han har cancer. Johnny får reda på detta efter att omotiverat ha vecklat upp en pappersboll från sopkorgen när han skall vara en god son och slänga de produktplacerade cigaretterna. Han blir \"förkrossad\". Entré: Djävulen i form av motorcykelfilmlegendaren Peter Fonda (\"Easy Rider\") som erbjuder sig att rädda fadern från cancern om Johnny säljer sin själ till honom. Johnny impulshandlar och tackar ja, men nästa dag dör pappan knall och fall på sitt fjantiga 3-metershopp strax efter att han deklarerat att han är frisk från cancern. Hoppla - djävulen lurade honom med en snygg fint!
Djävulen förklarar att Johnny är hans nu, han kommer aldrig att behöva familj, vänner eller kärlek och när djävulen behöver honom kommer han att kalla. Johnny skiter i sin flickvän han nyss sade sig älska och drar ifrån karnevalen. Vi hoppar framåt 20 år i tiden till Johnny Blaze (Nicholas Cage) har blivit ett gigantiskt affischnamn och byggt en karriär av att göra livsfarliga motorcykelstunts där han tenderar att krascha och överleva (en av filmens stora behållningar är ett skitsnyggt stunt där han ramlar av motorcykeln och landar med ansiktet på framhjulet). Det är som om han skyddas av en högre makt. Vad som följer är ett virrvarr av oklar serietidnings-logik: Djävulen kontaktar Johnny och förklarar att det är dags att betala tillbaks hans skuld - ett gäng demoner har flytt helvetet och härjar på jorden och Johnny skall agera prisjägare åt honom. Detta går ut på att han skall ta deras själar (som demoner har?) och lämna \"kontrakt\" med dessa insamlade själar till djävulen ibland. Just dessa demoner som nu är lösa är på jakt efter ett kontrakt på 1000 själar som en Ghost Rider innan honom lurade sin onda arbetsgivare på genom att helt sonika rida ifrån honom (!?).
Vad vi har att göra med är en rejäl serietidningssoppa, skriven och regisserad av Mark Steven Johnson - mannen bakom skitfilmen \"Daredevil\" och som vanligt kan det vara lite svårt att hänga med om man inte har varit i kontakt med serierna innan. \"Ghost Rider\" är en synnerligen konstig seriefigur vars superkrafter känns vaga och den märkliga kopplingen till vilda västern kommer ifrån att originalversionen var en cowboy, som senare transformerades till en stuntförare. Inte blir det bättre av att Nicholas Cage, som är ett stort fan av serien och har en gedigen samling tidningar, har gått in och ändrat på Ghost Riders fabläss för whiskey och hårdrock och gjort honom till en godisätande, alkoholföraktande, regressiv fjant. Johnny Blaze är alltså en motorcykelstuntförare på dagen, men på natten förvandlas han till en brinnande dödskalle om han konfronteras med ondska. Hans superkrafter bygger mycket på eld och han kör på natten självklart en skelettpimpad chopper med brinnande hjul. Saker exploderar av tryckvågen när han kör förbi dem och han lämnar dessutom ett pampigt brinnande spår efter sig. Han kan tvinga skurkar att se honom i ögonen där de får bevittna allt ont de har gjort varpå de dör av skräck (!?). Annars piskar han dem med en brinnande kedja.
Vi kan tillägga att dessa brinnande effekter i åtta fall av tio ser ut som skit och det är svårt att bli imponerad om man är äldre än 12 år. Skådespeleriet är lurigt att bedöma eftersom filmen utspelar sig i en slags serietidnings magiska vilda västern-nutid...sdimension. Klart är att Mark Steven Johnson inte har personregi som en stark sida. Eva Mendes (\"Training Day\", \"2 Fast 2 Furious\") spelar Roxanne som är en B-reporter (vad annars?) på Channel 3 och därmed förmodligen skall vara så dålig som hon spelar. Peter Fonda är bedrövlig som den otroligt fåniga djävulen (han kan få glödlampor att gå sönder) och är endast med av anledningen att få säga \"Nice bike!\" till Johnny som en rolig \"Easy Rider\"-referens. Demonerna har en intressant tendens att liksom stanna upp och vända kinden mot kameran för att man i post-produktionen skall kunna lägga på samma effekt hela tiden, nämligen att deras demontänder/dödskalle/blodådror skall lysa igenom kinden. Sam Elliot (\"Thank You for Smoking\", \"Tombstone\") gör sin klassiska cowboyroll ganska bra, denna gång som dödgrävare och läromästare åt Johnny Blaze. Nicholas Cage är kanske den mest ojämna skådespelaren i branschen och gör här en schizoid insats där han är ömsom bra, ömsom katastrofal. En ganska bra grej med filmen är ljudet som är mäktigt och högt - förutom Ghost Riders röst som enligt pressmaterialet är filtrerat genom tre olika djurvrål spelat baklänges, sedan kört genom en \"mechanical volumizer\" innan man lagt på eldsprak. Resultatet är inte bara skrattretande utan låter också förjävligt.
Sammanfattningsvis kan man säga att filmen \"Ghost Rider\" är - för att använda en gammal klyscha - så dålig att den blir \"bra\". I detta fall flera varv runt. Behållningen är att vi faktiskt har att göra med en brinnande dödskalle som kör en chopper med brinnande hjul uppför väggar och under vatten. Handlingen är så otroligt crazy bananas att man inte bara kan avskriva den som en helt genomvärdelös film - den är faktiskt underhållande också. När Johnny visslar på sin motorcykel så den kommer åkande får man lov att acceptera det trots att ens naturliga instinkt är att lägga sig på golvet och vrida sig av skratt. När eftertexterna rullar och tidernas sämsta cover av \"Ghostriders in the Sky\" spelas är det bara att inse att man just bevittnat en framtida kalkonklassiker.
