Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionLejonkungen



Lejonkungen från 1994 börjar med att lejonprinsen Simba föds och höjs upp i luften av en klok apa längst ut på ”Pride rock”. Då hör man den pampiga sången ”Circle of life” i bakgrunden. Kungen har fått en son och det är redan bestämt att Simba ska överta tronen. Det är det själva filmen går ut på, ”Livets cirkel”. Att någon dör och det föds en ny, att livet måste fortsätta.

I denna filmen märks det tydligt vilka känslor som huvudrollsinnehavarna har i olika scener. När de skojar och är glada så är det mycket färgglada färger och ”trallvänliga” låtar som hörs. När det är spännande så är det svarta och röda färger och då är det tempomusik. I de allvarliga och känsliga scenerna så är det dova färger och lugn stämningsmusik. I en scen där Scar (den onde) sjunger om att han vill döda kungen så är det svarta och gröna färger. Jag tycker de lyckats väldigt bra med stämningen i varje enskild scen.

Man skulle kunna säga att Lejonkungen har samma grundhandling som Shakespeares Hamlet. Den handlar också om en kung, en ung prins med ond farbror, ett konungamord och att kungens spöke visar sig för sonen. Sedan i slutet så är det en duell mellan prinsen och farbrorn.

I en scen där Scar står ovanför hyenorna (hans undersåtar) som marscherar under honom, får mig att tänka på Hitler. Scar gör samma sak som Hitler gjorde med tyska folket. Scar lurar hyenorna och de hjälper honom att bli kung. Han sprider propaganda och de följer honom.

Lejonkungen är som en vanlig film där det finns gott och ont. Man hejar på de goda och hoppas de klarar det till slut. För hade det inte funnits någon ondska hade det inte blivit någon konflikt. Filmer bygger nästan alltid på att det finns en konflikt. I den här filmen är Scar ”den onde” avundsjuk på sin bror som är kung. Scar vill vara kung och det är det själva konflikten i den här filmen bygger på. I och med att han tillhör familjen så går han runt och smider planer utan att någon misstänker det och lyckas genomföra mordet.

Filmens första vändpunkt är när konungen dör och Simba tvingas fly från hyenorna efter att Scar lurat Simba att han var ansvarig för sin fars död. Den andra är när Simba inser att han måste inta sin rätta plats som kung. En utav huvudmeningarna är ”Remember who you are” och man känner verkligen vad Simba går igenom. Han vill så gärna bli kung när han är liten, men sedan när han träffar surikaten Timon och vårtsvinet Pumba så får han en ny lugn livsstil. Han tar dagen som den kommer och tar det lugnt (Hakuna Matata). När Simba sedan inser att hans rätta plats är som kung så växer han och blir mer mogen. Simba förstår vad hans rätta plats är och att han inte kan ta det lugnt hela tiden, han måste ta itu med sina problem.

Det här är en film som jag starkt rekommenderar till i princip alla åldrar. Det finns liksom något för alla i den. Den är väldigt stark och känslosam för att vara en tecknad film. Men det är också en hel del komiska inslag. Budskapet att livet går vidare är väldigt tydligt och presenteras på ett bra sätt.