RecensionDragon Tiger Gate
Kampsportsaction enligt mallen, baserat på en serietidning från 70-talet. Den fagre Donnie Yen i huvudrollen spelar Dragon Wong, en yngling med osedvanliga kunskaper i kampsporten tai chi, och tillhörandes kampsportsskolan Dragon Tiger Gate. Hans bror Tiger å andra sidan har sedan länge tillhört den rivaliserande och synnerligen onda organisationen Luosha Gate. Det är med andra ord bäddat för en konflikt.
Som läsaren kanske anat vid det här laget är det inte för den intellektuella stimulansens skull man ser Dragon Tiger Gate. Det här är underhållning rakt igenom. I centrum står självfallet slagsmålsscenerna, vilka ofta är mycket väl utförda. Med hetsig musik, snabba klipp, specialeffekter och (naturligtvis) vansinnigt snygg koreografi skapas ett högt och adrenalinstint tempo. Den vanligaste varianten är en eller två av huvudpersonerna mot en hord stendumma fiender. Hjältarna är lika osårbara som sina rockstjärnefrisyrer och skurkarna lika blåsta som de är många (utom naturligtvis Herr Storskurken himself, men ni kan ju gissa vilken sida det är som vinner till slut). Underhållande är det dock icke desto mindre. Dessvärre är utfyllnaden mellan slagsmålsscenerna inte lika spännande, och det är särskilt här som filmen brister. Ingen av aktörerna kan agera, så varför man valt att proppa filmen full av urtråkiga dialoger förstår jag verkligen inte. Vi vill ju se rumpor sparkas, inte en massa känslor och bjäfs!
Har man inga högre ställda krav på en filmupplevelse än att bli underhållen är Dragon Tiger Gate ett filmval så gott som något. Men vill man slippa de tråkigaste scenerna är det kanske smartast att vänta några månader tills den kommer ut på DVD, för att sedan kunna spola förbi dem vid tycke. Då kan man gå direkt till kärnan och det enda som spelar någon roll i den här typen av film nämligen action.
