RecensionDen oändliga historien
1984 släpptes en av de absolut bästa sagofilmerna för barn någonsin - Den oändliga historien av Wolfgang Petersen efter Michael Endes roman.
Filmen handlar om den lille pojken Bastian som bor i en modern storstad. Han är intelligent men lat och okoncentrerad. Dessutom saknar han sin döda mamma och spenderar den mesta av tiden med att dagdrömma, rita enhörningar och läsa alla de stora klassiska äventyrsböckerna såsom De tre musketörerna, En världsomsegling under havet, Robinson Crusoe och så vidare.
Han är också skolans hackkyckling och blir varje dag jagad av några elaka klasskamrater som slänger honom bland soporna vilket gör att han ännu hellre drömmer sig bort än tar tag i vardagen... vilket hans hårt arbetande far ofta påminner honom om.\"Ta tag i vardagen. Sluta dagdrömma\" säger han allt som oftast.
En dag när Bastian som vanligt har blivit slängd i soporna av elaka gänget, kravlat ut och återigen blivit jagad på flykten råkar han springa förbi en antikvitetsaffär. Han beslutar sig för att gömma sig i affären. Herr Koreander som äger affären tycker inte om barn och säger stöddigt att \"här har vi ingenting som låter eller blinkar. Här säljer vi något som kallas böcker.\" Bastian som är en äkta bokmal säger att han läser massor av böcker och herr Koreander säger hånfullt att det måste vara serietidningar pojken menar. Inte alls säger Bastian och börjar räkna upp de stora klassikerna.
När Bastian får syn på en läderinbunden bok som ligger på bordet blir han genast nyfiken och frågar Koreander vad det är för en bok. Han får ett märkligt svar om att den är ingenting för honom eftersom den är farlig. I ett ouppmärksamt ögonblick \"lånar\" Bastian boken och springer iväg... tillbaka till skolan där de övriga i klassen har matteprov. Bastian hatar matte och går istället upp på skolans vind och sätter sig för att läsa boken - Den oändliga historien.
Boken handlar om landet Fantasien där barnkejsarinnan ligger för döden. Ingen vet hur hon ska kunna räddas och hon låter sända efter en krigare långt bortifrån. Den beryktade krigaren och jägaren Atreyu visar sig dock vara en liten pojke... men eftersom han anses vara kejsarinnan och Fantasiens enda hopp sätter hon sin tilltro till honom.
Samtidigt är det ett märkligt ingenting, ett sorts vakuum som sveper igenom Fantasien. Det sliter med sig allt i sin väg och slukar allt liv och det närmar sig allt snabbare Elfenbenstornet där kejsarinnan bor...
Bastian läser om Atreyus äventyr i jakten på botemedlet mot kejsarinnans sjukdom och får sig en rejäl chock när han själv är omskriven i boken. Nyckeln till Fantasiens räddning kommer från den moderna världen... från Bastian...
Vad ska man säga? Det här är (för att använda mitt redan uttjatade uttryck) en av mina absoluta favoritfilmer från när jag var liten glutt. Om en film kan vara ren och skär magi så är den här filmen det. Den har precis allt som man kan önska sig av en fantasy/äventyr/sagofilm. Den är spännande, välspelad (nåja. För ändamålet välspelad åtminstone), otroligt välgjord med för sin tid fantastiska specialeffekter, schysst makeup (förutom den onde Gmorg - vargen som kunde gjorts betydligt snyggare), soundtracket är fenomenalt och hela filmen får verkligen tittaren att känna med och för karaktärerna.
Miljöerna är omväxlande, fantasifulla och överraskande och ibland ganska skrämmande. De olika varelserna är helt underbara och skådespeleriet är helt okej.
De enda två... tre skådespelare jag kände igen i filmen var Bastian (Barrett Oliver), Bastians pappa (Gerald McRaney från Simon and Simon) och kejsarinnans närmaste man Kairon (Moses Gunn från bland annat Shaft, Rollerball, Rötter och Heartbreak ridge).
Soundtracket med låten Neverending story som framfördes av Limahl (ni minns han med frisyren) blev en riktig jättehit och spelades jämt på radio. Innan kabel-tv blev något för alla såg jag musikvideon hos en av pappas gamla skolkamrater som var ett äkta teknikfreak. Han hade skaffat sig en parabolantenn och hade bland annat MTV vilket var väldigt märkvärdigt då.
Musikvideon var i alla fall helt fantastisk och jag ville verkligen se filmen så fort det bara var möjligt. Musiken fastnade lätt och går faktiskt inte av för hackor även om jag inte går runt och nynnar på den nuförtiden.
Tilläggas bör att soundtracket skiljer sig åt i olika utgåvor av filmen. Filmen som är tysk har i hemlandet ett soundtrack skrivet och framfört av Klaus Doldinger och inte Giorgio Moroder (som även gjorde musiken till Midnight Express) som gjorde musiken till den amerikanska/engelska versionen.
Jag vet tyvärr inte om man kan få tag i den tyska versionen utanför Tyskland. Det vore ju kul att se båda versionerna faktiskt.
Dessutom skiljer det några minuter mellan den tyska och den amerikanska versionen av filmen. Vissa scener är längre, kortare eller i en annan ordning än i originalet. Vissa scener finns inte med överhuvudtaget i den amerikanska versionen.
Filmen och dess usla uppföljare bygger på boken Die Unendliche Geschichte av Michael Ende men eftersom det är så länge sen jag läste den minns jag inte hur trogen filmen är boken. Jag minns bara att första delen av boken (och första filmen) var kanonbra medan andra delen av boken och den andra filmen (har varken sett den tredje filmen eller tv-serien) var mindre bra. Andra delen av boken var bara ganska kass medans andra filmen sög fullständigt. All magi var som bortblåst!
Filmen finns numera på vhs och dvd på region 1. Jag är inte säker på hur mycket extramaterial som är med på dvd-skivan men om jag inte minns fel var det en del.
Ett litet tips: Se den amerikanska/brittiska versionen utan svensk dubbning, den blir mycket bättre. Dessutom blir det mest fånigt när man ser den färgade rådgivaren till kejsarinnan. Man väntar sig en mörk, myndig röst men får världens skrattanfall när mannen börjar prata och man får lyssna till Michael Segerströms (som visserligen är en duktig skådis) skånska.
