RecensionBabel
Fan. &½#%¤ människor... Jag såg just klart Babel, är lite förbannad. En film som handlar om, tja... att folk är totalt dumma i huvudet, enkelt sagt. Om man nu tillåts en så opoetisk och brysk formulering. Men den gör så med en, den här filmen. Upprör en till den grad att man mest vill tjuta och slå ohämmat på saker.
Många vill säkert hitta en benämning, sortera, etikettera - säga att den här filmen handlar om \"bristfällig kommunikation\", men det är mer spännande att låta bli. Hellre än drygt två timmar med bara \"bristfällig kommunikation\" ser jag ett slags uppvisning i känsloregister - tre berättelser från Mexiko, Japan och Marocko, som ändå är samma berättelse. Inte ett smäktande olyckligt melodram, där filmskaparna girigt suger ut och slickar i sig av varje droppe som skådespelarna svettas, gråter och blöder. Snarare riktiga, enkla människor med odramatiska förutsättningar, som placeras i situationer som du och jag aldrig kommer hamna i. Situationer där tankarna och rationaliteten så enkelt ger vika för det där känslosvallet. Och det presenteras alltid enkelt, försiktigt, med ett slags skyndande långsamhet.
Babel ÄR en extremt pessimistisk film. Man ju längre den går, desto mer förstår man att allt kommer gå skitjävligt. En utflykt kommer inte sluta med en fridfull hemkomst, ett vapen kommer inte att stoppas undan på en säker plats, en person kommer inte att svara rationellt och förstående för någon annans svårighet. Människor presenteras verkligen som djur, vars första reaktioner alltid är rädsla, panik, och självförsvar. Karaktärerna hamnar inte i svårigheter av olyckliga omständigheter, de försätter sig själva i dem, när de så egentligen så enkelt kunnat undvikas.
Flera gånger, eller oavbrutet genom filmen faktiskt, kommer jag på mig själv med att vilja vara där, i öknen, på bussen, vid bilen, gå fram och RUSKA om någon, SMÄLLA TILL den med handflatan, och ROPA i ansiktet: \"&½#%¤ människa! Du har levt i en helvetes massa år, NÅGOT sunt förnuft måste du väl ändå samlat på dig!?\" Det finns en massa såna filmer. Där man sitter och vrider och vränger på sig upprört av alla orättvisor, och bara vill gå fram och misshandla tv:n i brist på annat. Jag har aldrig riktigt gillat såna, där ett dåligt humör är det enda man får tillbaka. Men Babel är för... bra, för att kunna viftas undan som aggressiv hetsfilm.
En dövstum flicka som bara behöver någon som vill komma henne närmare, en kvinna i USA som försöker åka hem till Mexiko för att se hennes sons bröllop, och det amerikanska par som stiger på en turistbuss osams, med ett äktenskap som brister i kanterna, och stiger av den med fullt av blod på sina kläder. Det är bra berättelser. Sannolika. Värda min tid, och min uppmärksamhet. Jag minns inte om det var en Golden Globe han fick, Inarritu, för sin regi, men han förtjänar belöning i alla fall. Det här hade precis lika gärna kunnat vara en film där intrigerna går en obemärkt förbi. Men de blir intensiva och viktiga.
Sistnämnda makar spelas av Brad Pitt och Kate Blanchett. Nog förstår man att det bara är för att få snygga namn att sätta på affischerna, men de sköter sig riktigt bra, båda två. Det är enkla, om än tråkiga, fakta; vi trivs alltid bättre med ansikten vi känner igen. Brad behöver inte vifta med spjut i homoerotisk rustning heller, han gör sig faktiskt riktigt bra som härjad, sliten och deppig medelsvensson.
Ett par timmar in i intrigerna är man ganska nedtryckt. Men - allt slutar inte i misär. Det verkliga och trovärdiga är det som är viktigast genom hela filmen, och saker och ting slutar som de brukar sluta i verkliga livet; vissa bra, vissa dåligt. De flesta ganska ovisst.
Så; hatar de alla människor som nånsin funnits, regissör Inarratu och manusförfattare Arriaga? Nja, lite kanske. Inga jag skulle låta gå okopplade bland mina potentiella barn i alla fall. Är vi alla verkligen så här dåliga på att kommunicera? Förmodligen. Men provokation är alltid nyttigt. Och kanske anstränger man sig en aning mer när man kommunicerar efter att ha sett denna. Åtminstone, efter att man tagit en kalldusch och hämtat sig från allt dåligt omdöme och all tjurskallighet.
&½#%¤ människor...
