RecensionPulp Fiction
Jag hade ganska stora förväntningar på Pulp Fiction, med tanke på dess geniförklaring från många håll, och undrade verkligen om den kunde vara så bra som många tyckte.
Filmens handling kretsar kring många olika parallella historier. De två historierna om torpedparet Vincent och Jules (John Travolta och Samuel L. Jackson) och boxaren Butch (Bruce Willis) är väl de mest centrala, men även historien om Mia Wallace (Uma Thurman), fru till maffiabossen Marcellus Wallace (Ving Rhames), och lite andra gestalter är med ibland mycket och ibland lite.
Själva historien är coolt och tufft uppbyggt, på samma sätt som regissören och manusförfattaren Quentin Tarantinos första film, De hänsynslösa. Tekniken går ut på att man filmar olika historier och händelser i okronologisk ordning som senare klipps ihop på ett mycket skickligt sätt. Ibland visas samma händelse två gånger men då från en annan persons perspektiv. Detta ger filmen en mer spännande- och nästan lite thrillertouch. Ett genialiskt och nyskapande drag av Tarantino.
Manuset är också blytungt och lysande och man kan även här dra paralleller med De hänsynslösa. Genom hela filmen droppas coola repliker. Dialogen är klockren, speciellt mellan Jackson och Travolta. Spelet mellan dessa är fullständigt strålande och bland de bästa roller de spelat någonsin. De babblar om allt möjligt, och inte ens när Travolta skjuter av huvudet på en snubbe slutar de. Absurt men roligt. Skådespelet håller hög klass överlag, mycket beroende på manuset.
Men det finns även många brister. Bristen på en bra handling och på ett djup, man lär aldrig känna någon speciellt mycket, sänker betyget från en 5:a till en fyra. Filmen är väldigt ytlig, som alla Tarantinos andra filmer.
Jag tycker det är en överskattad film och kan verkligen inte förstå att den kan vara den där omtalade kultfilmen som alla talar så varmt om. Nej, det räcker inte med den snygga uppbyggda historien, det tuffa och nyskapande manuset, coola skådespelare som John Travolta och Samuel L. Jackson (som gör sina livs roller) och det snygga våldet genom hela filmen. För utan den tuffa och centrala handlingen och ett djup som gör så att man lider och skrattar med karaktäerna blir det inte den blytunga action- och gangsterrulle som den har kapacitet att vara.
Nu blir det bara som till exempel Hero eller Crouching Tiger, Hidden Dragon, en film som är snygg att titta på. Dock har Pulp Fiction en viss tyngd som inte de koreanska vajer- och actionfilmerna har, men är ändå platt som World Trade Center.
