RecensionSicko
Efter succéerna Bowling for Columbine och Fahrenheit 9/11 hade Michael Moores senaste dokumentärfilm Sicko svensk biopremiär nu i fredags. Den här gången tar Michael Moore sig an den amerikanska sjukvården och jämför den med några andra länder med en annan typ av sjukvårdssystem.
I USA drivs nästan all sjukvård i privat regi och finansieras nästan enbart genom privata försäkringar eller genom försäkringar som kommer med anställningen. Detta gör att kvalitén på den vård som ges kan variera väldigt mycket beroende på om man är rik eller fattig och beroende på om man har jobb, vad för slags jobb man har eller om man är arbetslös. De dryga 40 miljoner amerikaner som helt saknar sjukförsäkringar får praktiskt taget ingen vård alls.
I Sicko väljer Michel Moore att fokusera på alla de människor som trots att de har sjukförsäkring inte har råd att betala för den vård de är i behov av på grund av ett sjukvårdssystem där vinstintresset har fått fritt spelrum.
Vi får bland många andra träffa den 79-årige mannen som aldrig kommer att kunna gå i pension eftersom han måste städa toaletter på en supermarket för att han och hans fru skall ha råd med mediciner, vi får träffa kvinnan som berättar om hur ett sjukhus inte tog emot hennes akut sjuka barn för att deras försäkring gällde ett annat sjukhus varpå barnet dog under transporten till det andra sjukhuset och vi får träffa det äldre paret som har tvingats att sälja allt de äger och flytta in i sitt vuxna barns garage för att kvinnan skall kunna få den behandling hon behöver.
Sedan beger sig Michael Moore i tur och ordning till Kanada, Frankrike och England för att undersöka hur deras offentligt finansierade sjukvårdssystem fungerar och finner, inte helt förvånande för oss icke-amerikaner, att vården i dessa länder fungerar riktigt bra. Det visar sig att dessa sjukvårdssystem förutom att de är minst lika bra som USA: s dessutom är mer rättvisa eftersom alla får vård efter behov istället för efter hur bra försäkringar man har haft råd med.
Som vanligt lyckas Michael Moore göra en lysande dokumentär, rolig och sorglig om vartannat, på ett ämne som inte bara är viktigt för amerikanerna utan även för oss själva då den borgliga alliansen är i full färd att bryta ner välfärdssystemet och genomdriva privatiseringar inom sjukvården. Michael Moore, som alltid har varit en mästare på att göra poänger och marknadsföra sina filmer, tar den här gången med sig några av hjältarna från 9/11, folk som deltog i räddningsarbetet efter terrorattacken, till Kuba för att de skall kunna få den vård som de förvägras i USA. Här visar han hur ett fattigt u-land som alltid har attackerats och förtryckts av USA och som alla amerikaner sen barnsben har fått höra är helvetet på jorden solidariskt ger de skadade amerikanerna samma vård som kubanerna själva får. Detta om något kan nog få en och annan amerikan att tänka till över hur deras sjukvårdssystem fungerar.
