Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionI'm a Cyborg, But That's OK



Vi har sett det förut. Pojke möter flicka. Pojke blir kär i flicka. Och efter att ha övervunnit alla hinder slutligen vinner hennes hjärta. Men med Chan Wook-Park bakom rodret blir inte mycket sig likt.

Något så egendomligt som ett relationsdrama mellan en cyborg och en man med kaninmask. Det är vad den egensinnige Korea-regissören nu tar sig an efter att ha utforskat hämndens alla mekanismer i sina tre hämndfilmer Oldboy, Lady Vengaence och Hämnarens Resa.
Man brukar tala om att genialitet är på snudden mot galenskap. Det stämmer särskilt när vi talar om denne herr Chan-Wook Park. Inget kan förvåna mig när det kommer till honom, som att få saker kan överraska när det kommer till film från Asien, där en av den mest intressanta filmen befriad från hollywoodifiering görs.

Wooks senaste I’m a Cyborg but that’s OK handlar i korta drag om Young Goon, en ung tjej som tror sig vara en cyborg (alltså hälften människa, hälften robot) och därför hamnar på pskykhem. I fruktan att hennes system ska kollapsa vägrar hon äta. Psykvårdarna försöker allt för att få henne på andra tankar, som chockterapi och matning via sugrör. Men inget hjälper, absolut inget. Räddningen blir Park Il-Sun, en ung manlig psykpatient som är den ende som verkligen bryr sig om Goon, som spelar tärningen efter hennes villkor och inte påtvingar något. Han förstår hennes ”sjukdom” och börjar successivt närma sig Goon och hennes ”mekaniska kropp”.

På ett närmast magiskt vis målar Wook upp Goons egna vackra och färgsprakande drömvärld, där människor kan flyga, sväva ovan moln eller krympa till lilleput-storlek. Det är en magisk realism man inte kan annat än älska. Ett visuellt skådespel i nästan samma klass som Michel Gondrys skruvade Science of Sleep. Det tekniska, foto-, klipp- och färgmässiga är onekligen herr Wooks starkaste sida. Den tillskruvade storyn kan däremot bli lite väl. Det finns ett flertal karaktärer och sekvenser här som bara verkar syfta till att spädda på det bisarra, konstiga och som inte har någon annan funktion. Men för det mesta är I’m a Cyborg en fröjd att se. Allt flyter på bra och den innerliga charm och värme filmen erhåller smittar av sig i alla fall på mig.

Gillade du Chan Wook Parks tidigare? Då ska du definitivt se Im A Cyborg but that’s OK.

Tycker du om asiatisk film i allmänhet, se I’m A Cyborg. Eller se den oavsett, speciellt om du som jag är trött på SF och dess allt för förutsägbara och tråkiga utbud och du suktar efter något mer, något genuint, annorlunda och eget. Se Cyborg. Believe me you’re in for a treat!