RecensionThe Harder They Come
Jimmy Cliff spelar Ivan (!) som kommer tillbaka till stan för att söka framgång som sångare, något han inte är ensam om. Utanför den lokala studion slåss flera lokala talanger om att få stå framför mikrofonen, för att inte istället hamna i den andra stora lokala handelsvaran; ganja. Studion och musikmarknaden toppstyrs av en enväldig och girig chef som bestämmer vem som får chansen och sedan kontrollerar vilka låtar som spelas ute på haken. Men Ivan är fast besluten att bli någon och han kommer göra allt för att sätta ett avtryck i sin omvärld.
Det här var den första filmen som gjordes på Jamaica. Precis som Ivan har den också något att förmedla, mer tack vare sin vilja än sin perfekta yta och form. Det är hackiga gryniga bilder, hopfogade med ryckiga klipp. En hel del verkar bortklippt här och där, andra luckor förklaras av att äldre filmer som bekant efter en tid blir av med sekvenser på grund av ålderdom.
Tempot är lojt och ofta handlingsfattigt med en enda mans starka strävan som ensam dragkraft för hela filmen. Ibland hettar det till i en och annan actionscen. Då bjuds det på tafatta eldstrider med pistoler på ett sätt som doftar amatörfilm och man påminns om vilket pionjärverk detta är.
Men den riktiga styrkan och kraften kommer, som filmen också säger själv, från musiken. Bredvid Ivan är det denna komponent som står som självklar huvudrollsinnehavare hela tiden, dels som ledsagare genom handlingen med sina mycket tydliga kopplingar mellan texter och vad som händer i bild, men dels också som en väg ut ur fattigdomen. Det var också musiken som sålde filmen och sannolikt har långt fler lyssnat till någon av låtarna än sett bilderna som var tänkta till. Å ena sidan finns urkraften i kyrkan, där församlingen enligt texten på omslaget till filmmusiken sjunger tills den får orgasm.
Men framför allt handlar det om reggae.
Det är en formidabel räcka hits som radas upp. Så svängig att även den mest strakbente och tondöva tvingas ut på dansgolvet. Det är jamaicansk musik när den är som mest lättillänglig. Knackigt och stompigt men oerhört melodiös på samma gång och med låtar som You can get it if you really want, Pressure Drop, samt det ofta upprepade titelspåret The Harder They Come som mantra och budskap.
Ibland känns det nästan som att det är en lång räcka av utkast för musikvideor man sitter och tittar på.
Filmen var först förbjuden i hemlandet eftersom regeringen tyckte att den visade upp fel bild, och nog är det lätt att förstå en viss oro från makthavarna. Inspelad i slummen vid West Kingston är det här från början till slut en film som ifrågasätter samhällets strävan efter materiell rikedom. Här finns kritik mot västerländska värderingar på i princip alla plan.
Ivan ställs mot lagen på olika sätt (polisen, armén, domstolen), de kristna värderingarna (kyrkan), det politiska systemet (arbetsmarknaden, ganjamarknaden) samt den privata affärsvärlden och kapitalismen.
Allt detta leder till hyckleri, korruption och hänsynslöshet.
Det är uppenbart att Ivan och filmen måste känts farliga för Jamaica då de avslöjar hur samhället fungerar och vad som krävs för att lyckas.
Det är ofta sorgset och nedslående men samtidigt är det också ett kraftpaket som tar sin energi från just rätt ställe och visar på vägar ut ur de fattigas återvändsgränder. Kulturell rikedom och kreativitet formligen sjuder och kokar över i arbetarklassen.
The Harder They Come är bitvis osammanhängande och fladdrig. Den saknar traditionell klippning och dramaturgi men vad den erbjuder på andra håll är den hel ensam om i sitt slag. Den är ett nyckelhål mot en sällan dokumenterad, och i västvärlden allt mer sällan uppvisad värld. För denna rent antropologiska insats kräver den uppskattning. Och musiken, som förstås finns utgivet på ett fullmatat soundtrack, blir ännu bättre med bilder till.
