RecensionLejon och lamm
Vi befinner oss i Afghanistan. En handfull amerikanska soldater blir utskickade på ett uppdrag som går ut på att ta en bit land i de afghanska bergen. Något går fel och helikoptern blir beskjuten, två soldater ramlar ner bland klipporna och skadas i fallet.
Vi förflyttas till Washington där en liberal journalist blivit erbjuden en stor intervju med en republikansk senator som lovar henne ett scoop, en story som enligt honom ska hjälpa regeringen vinna tillbaka det amerikanska folkets hjärtan.
Vi förflyttas än en gång och befinner oss slutligen i ett kontor där en högskolelärare har ett seriöst samtal med en desillussionerad elev, orolig över landets politiska läge. En oro och misströstan som satt spår även i hans närvaroprotokoll. Läraren konfronterar honom med att alltför sällan dyka upp på föreläsningana och ger honom ett svårt val.
Som man kunnat ana lång väg så är Lejon och Lamm en redigt politisk film. Karaktärerna är alla egentligen representanter för olika politiska ståndpunkter och attityder i det nutida USA och i den här filmen ställs de mot varandra i konfrontala och intensiva samtal karaktärerna imellan. Frågor om sensationalism i media, krig, moral och patriotism tas upp.
Jag antog att filmen skulle vara vinklad åt något håll, men dåligt påläst som jag var visste jag på förhand inte vilket. Inte heller under filmens gång förstod jag riktigt vart den ville ställa sig, alla får komma till tals och ingen framställs som direkt osympatisk. Det är kanske det största med den här filmens budskap, att den river ner den ofta i media förekommande föreställningen om att någon part, må så vara läskiga liberaler som krigsgalna republikaner, vill ont. Filmen menar på att alla egentligen vill väl; men att alla lyckas inte lika bra.
För visst uppenbarar det sig snart vart filmen ställer sig politiskt, det USA-kritiska och liberala får i slutändan ett svagt, nästan subtilt, övertag. Detta innebär oundvikligen att många inte kommer kunna gilla filmen av rent principiella skäl.
Mig gör det detsamma, filmen får mig att tänka och ifrågasätta mina egna värderingar och ståndpunkter, och budskapet trycks inte ner i halsen på mig á la typisk hollywoodfadäs. Att filmen sedan inte endast bygger på politisk dialog utan även är gripande, välspelad och bitvis spännande gör att jag kapitulerar.
En klart sevärd och tänkvärd film.
