Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionDarjeeling Limited



Wes Andersons senaste skapelse berör tre bröder och deras långa resa igenom Indien.

Förhoppningen är att resan skall få bröderna att återigen finna varandra och framförallt finna sig själva. Precis som brukligt när det kommer till Wes Anderson så omger han sig av vänner när han skapar film, i detta fall får vi återse såväl Josh Schwartzman (Rushmore) som Owen Wilson (The Royal Tenenbaums, med mera) och naturligtvis även en hel del andra kända ansikten i mindre biroller. Adrien Brody spelar den tredje brodern och kan numera räknas in i Wes Andersons skådespelarstall.

Wes hävdar själv i intervjuer att den kreativa processen stimuleras av att omge sig av bekanta ansikten, vilket för mig inte är en helt oäven tanke. Det är i mångt och mycket Wes Andersons återkommande ensemble som tillsammans med den säregna estetiken tilltalar kritiker och åskådare världen över. Så även i ”The Darjeeling Limited”. Berättelsens fokus ligger i första hand på det band som dessa bröder har och återigen utvecklar. Enligt mig känns porträtteringen både genuin och äkta. Brödernas olika roller inom gruppen och det konstanta smågnabbandet är lysande! Att dessa skådespelare sedan tidigare är bekanta med varandra och har umgåtts utanför filmvärlden betyder förmodligen en hel del för denna gestaltnings autentiska touch.

Nåväl, berättandet är inte helt optimalt filmen igenom. Vi följer bröderna ombord på långdistanståget med samma namn som filmen. Relativt snart får vi veta att brödernas mor har kontaktats av Francis (Owen Wilson) och att ett besök hos henne skall fullborda resan. En del inslag under resans gång känns mindre nödvändiga än andra och ibland går det lite på tomgång. Berättelsen i sig gör mig inte lyrisk, men gestaltningen av berättelsen gör det. I det långa loppet finner jag trots allt mig själv sittandes i biomörkret njutandes av denna skapelse. Den älskvärda uppvisningen av broderskap, den fantastiska musiken och framförallt Wes Andersons säregna estetik och detaljrikedom fyller alla hål som berättelsen kan tänkas lämna. Det är trots allt inte händelseförloppet i sig som är det intressanta utan brödernas inställning och kärlek till varandra.

Filmen kan i det närmaste ses på Stockholms Filmfestival där Wes Anderson själv kommer att närvara för en ”face-to-face”-utfrågning. Därefter kommer filmen att gå upp på biografer runt om i landet. Gå och se, det är min rekommendation!