Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionAlien återuppstår



200 år efter Alien 3 så klonar ett företag fram Ellen Ripley då de vill åt varelsen i hennes kropp, vilket de även lyckas med och snart så har de en alldeles egen Aliendrottning. Men för att få Aliens så måste man ha värddjur och enklaste sättet att få värddjur är såklart att be ett gäng smugglare att smuggla hit oskyldiga människor som är nedsövda för att åka på semester. Företaget tyckte det verkade som en bra plan till en början. Som nog alla förstod så rymmer alla Alien-varelser från forskningsstationerna och börjar med det de gör för det mesta, det vill säga käka och befrukta. Även Ripley-klonen som hållits vid liv måste rymma och det tillsammans med smugglarna, men även om hon till ytan verkar som en vanlig människa så har hon ärvt lite av Alien-varelsernas egenskaper, som syra till blod och ökad styrka.

Alien: Resurrection är den fjärde och sista delen i Alien serien och denna gång så får den franske regissören Jean-Pierre Jeunet (Delikatessen) jobbet att regissera, vilket absolut inte är enkelt då materialet han fått att jobba med är bland det hemskaste i manus-väg jag upplevt i en storfilm. Vad som gör det så dåligt är att filmen är uppbyggd som ett Tv-spel där det handlar om att ta raka vägen från punkt A till punkt B med en massa banor. Om man ska enkelt beskriva filmen så är den uppbyggd av en massa avsnitt, till exempel att först så möter de ett Alien och efter det är klart så drar Johner (Ron Pearlman) ett skämt och det klipps till nästa scen där de möter en massa facehuggers och efter det drar Johner ett skämt och så fortsätter det tills filmen är slut.

En annan grej med filmen är den nya Alien-varelsen, som nog ska föreställa någon form utav mutation mellan en människa och en Alien. I ärlighetens namn har jag ingen aning om vad det är jag ser förutom att den är vit, stor, smal och har ”puppy eyes” och verkar gilla att gå som om den vore hög på någon slags drog. Filmen är även full av ologisk dialog, som till exempel det som Johner säger till Ripley, efter att hon brutalt förvandlat en Alien-varelses ansikte till något som inte längre påminner om en Alien längre med ett gevär. Johner: Hur känns det att döda en av dina egna? vad ska det betyda egentligen, människor dödar varandra hela tiden fast å ena sidan så är det en av bevisen av hur lite arbete som lagts ned på manuset egentligen.

Fotot är inte heller speciellt snyggt och ljussättningen är hemsk på Alien-varelserna som visas alldeles för mycket i bild. Sen är inte heller specialeffekterna något att komma med heller då det ser mesta ser ut som om det är taget från en mellansekvens från ett Playstationspel. Och spänning finner man inte heller i denna film hur hårt man än letar, filmen är inte heller något läskig så man kan beskriva den som en Aliens utan skräck fast med jättekassa actionscener som inte alls fungerar, vilket av ett stort sammanträffande är samma ord som man kan beskriva denna film med.

Jean-Pierre Jeunet har verkligen misslyckats med denna film ty inget av hans annars fantastiska regi märks av i Alien: Resurrection utan i stället får man nöja sig med underliga actionscener, påtvingad humor, malplacerat gore och fasansfullt kasst manus.