Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThirteen Ghosts



Ibland är film underlig. Ibland visar den att helheten är så mycket viktigare än de enskilda delarna. Filmen ”Thirteen Ghosts” är en film som del för del är oerhört misslyckad, men gör det som den senaste tidens skräckfilmer alla misslyckats med, nämligen att skrämma.

Vi har ju under de senaste åren översköljts av dåliga skräckfilmer från USA som alla försökt upprepa ”Scream” filmernas succé. Det som de alla har haft gemensamt är att de varit dåliga och inte lyckats skrämma upp någon. Därför var det överraskande att se ”Thirteen Ghosts”. Den har på ytan många av de tecken som kännetecknar den senaste amerikanska skräckvågen; en snygg tjej som varit med i ett par ungdomskomedier (Elizabeth Shannon från ”American Pie” filmerna”), en allmänt accepterad bra skådis (F. Murray Abraham) och naturligtvis Matthew Lilliard som slog igenom i självaste ”Scream”.
Handlingen är inte heller mycket att hänga i granen; En man får ärva ett hus av sin galna farbror och där finns ett antal vålnader och naturligtvis visar det sig att det hela är en del av en större plan, kanske rent av större än vad vi kan föreställa oss?
Regissören Steve Beck som debuterar här visar sig vara riktig dålig på att berätta en historia. Filmen är gjord i ett antal segment som i sig oftast är bra, men när de ska klippas ihop blir det problem. Sällan har jag sett en så dåligt monterad film.

Trots dessa problem, som är stora problem, är ”Thirteen Ghosts” den bästa skräckfilmen jag sett på flera år, inte sedan Takashi Miike’s ”Audition”. Filmen är så spännande och skräckinjagande att jag glömmer bort allt som kan tänkas vara dålig och under en halvtimmes period kommer jag på mig själv att krama stolkarmarna. Genom att använda väldigt enkla metoder och skapa en mycket speciell atmosfär (med hjälp av Tricky’s musik och underbar scenografi) lyckas Steve Beck skrämma skiten ur publiken.