RecensionBrudens bäste man
Tom (Patrick Dempsey) är en obotlig Casanova i sina bästa år, som är van vid att få det han vill ha när det gäller kvinnor. Han har alltid haft en stark rädsla för att gänga sig, och den verkar sitta i för all framtid. Toms bästa vän Hannah (Michelle Monaghan) är raka motsatsen. Hennes stora mål i livet är att hitta den perfekte mannen, gifta sig, skapa familj och leva ett lyckligt liv. När så Hannah åker i väg på en sex veckor lång jobbresa till Skottland så vaknar Tom helt plötsligt upp. Saknaden av Hannahs långa frånvaro är så stor att han till sist inser att det är hon som är kvinnan i hans liv, och beslutar sig därför att när hon kommer hem bedyra sin kärlek och fria till henne.
Väl hemkommen från Skottland så ringer hon upp Tom och föreslår en middag, på en utav deras favoritrestauranger. Tom blir så klart överväldigad och anser att detta är det perfekta tillfället att fria. När han väl anländer till restaurangen med en blombukett i högsta hugg, så får han en smärre chock. Hannah är inte ensam. Med sig har hon den skotska mannen Colin (Kevin McKidd) som hon träffat under sin vistelse i Skottland. Hon berättar att han har friat till henne, och att de nu tänker gifta sig och flytta till Skottland för gott, där för övrigt bröllopet skall äga rum, och inte nog med detta. Som ett slag i ansiktet så får Tom förfrågan om han vill bli Hannahs hederstärna. Chockad av erbjudandet så ber han att få tänka på saken, men håller masken och tackar till slut ja, med förhoppningen om att kunna stoppa vigseln och vinna hennes hjärta.
När regissören Paul Weiland gick ut inför pressreleasen och sa att han alltid drömt om att få göra en romantisk komedi, så var det med vissa förhoppningar som jag satte mig i biosalongen. Nu har inte Mr. Weiland i mitt tycke någon gedigen historik när det gäller produktioner. Det mest uppseendeväckande är en medioker uppföljare till City slickers och en rad plågsamma episoder av den monotone och överskattade Mr. Bean. Här har han alltså fått sin chans att bevisa att han kan göra romantisk komedi.
En romantisk komedi måste innehålla tre ingredienser. Humor, romantik och en röd tråd, unik just för den befintliga filmen, och det är bara att konstatera att Brudens bästa man (Made of honor) inte uppfyller något utav dessa tre kriterier. Här radas det upp med pinsamma klichéer från början till slut. Humorfaktorn är på lägsta nivå. Här levereras allt från klantiga Mr. Bean vurpor, pinsamma dialoger, till den klassiska supertönten med monstruösa glasögon som bara är i vägen för allt och alla. [-]Vad Weiland saknar i sin regi är rytmik och timing. Karaktärernas replikerande kontra agerande och handlande smälter inte alls in i varandra, vilket gör att när det väl ska bli roligt så försvinner humorn bort i intet. Endast en gång drog jag lite på mungipan, och det är när Colins skotska faster försöker föra en konversation med den blivande bruden på sin konservativa urdialekt, vilket resulterar till missförståelse gentemot varandra. Som sagt, förutsägbar och torr humor.
När man ska leverera romantik och passion så krävs det att man tar fram hela innebörden i de båda begreppen. Det är skådespelarnas och regissörens ansvar att förmedla allt vad begreppen innebär, och jag måste säga att där tycker jag Patrick Dempsey som Tom misslyckas helt. Tom är en karaktär som brottas med sig själv när det gäller att visa känslor, och när han så till sist samlar mod och kraft för att ta det stora klivet så brakar allt samman för honom. Han lyckas hålla masken med nöd och näppe, men inombords så måste han verkligen känna sig så ledsen och uppriven som man bara kan bil i en sådan situation. Här misslyckas Dempsey helt och hållet. Hans sätt att frambringa sin vilja för att vinna Hannahs hand ger mer en känsla av ironiskt beteende, precis som att han njuter av att befinna sig i denna outhärdliga situation.
Passionen saknas helt i hans agerande, och det verkar som att han snarare driver ett spel med Hannah istället för att ge signaler om sina känslor för henne. Visst ska man spela med en viss ironi när det handlar om komedi, men är det tema kärlek och djupa känslor inblandat så måste det finnas en trovärdighet i det ironiska, och det gör det inte här. I och med att regin är fulkomligt urusel, så blir så klart även skådespelarinsatserna drabbade.
Dock kan man se att det finns potential i en sådan skådespelerska som Michelle Monaghan, som mest har gjort småroller i storfilmer. Hon är naturligt vacker och utstrålar kärlek och romantik, så med rätt regissör så kan hon säkert spås en ljus framtid inom den romantiska komedigenren. Sen att Sidney Pollack har blivit med på ett litet hörn är för mig en gåta. Han måste fått bra betalt för att spela Toms lättfotade far, en karaktär som inte fyller någon funktion alls. Att man har valt Kevin McKidd som vi framförallt känner till som Lucius i tv-serien Rome som Colin var i och för sig inte ett fel val. Problemet är bara att Colin blir i skuggan av Tom hela tiden, och någon rivalitetskänsla dem sinsemellan får man aldrig.
Som romantisk komedi så fungerar inte Brudens bästa man över huvud taget. Den är helt känslolös i sitt berättande, har ingen substans i sin humor, och har urusel regi. När jag har sett en ny romantisk komedi så vill jag komma ut ur biografen med ett leende på läpparna, fast med en viss tänkvärd och allvarig efterklang inom mig. Efter att sett den här filmen så känner jag mig bara tom och frågande, varför måste vi utsätta oss för detta?
Det här blir utan tvekan betyg 1/5
