Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionInfernal Affairs



En polis som egentligen är en gangster, och en gangster som egentligen är polis. Förvirrande? Kanske till en början, men detta är upptakten till Mak Siu-fais och Andrew Lau Wai-keungs kritikerhyllade Hongkong-film, Infernal Affairs. Filmen kretsar kring två män. Två infiltratörer. Chan (Tony Leung Chiu-wai) är ett praktexempel på en hemlig polis, smart, tuff och extremt hårdkokt. Innan utexamineringen från polisskolan blir han placerad som infiltratör i Hongkongs undrevärld.

Samtidigt har en av Hongkongs gangsterbossar Sam skickat in ett gäng av sina unga adepter in i polisskolan för att så småningom få fram infiltratören hos poliskåren. Tio år senare har en av Sams mullvader Ming (Andy Lau) avancerat kraftigt och är nu polisinspektör, medan polisens mullvad Chan nu blivit Sams närmaste man och den han litar på mest. Med hjälp av Chan ser nu polisen sin chans att ta fast gansterbossen Sam på bar gärning mitt i en stor leverans av narkotika. Men mitt i tumultet lyckas Sam undkomma, till stor del på grund av att Ming lyckades förvarna honom i sista sekunden. Spänningarna mellan Sams gangstergäng och polisen eskalerar, och båda parterna har nu fått reda på att det finns infiltratörer i de egna leden, men inte vilka det kan vara. Mitt i denna drabbning börjar även en jakt på de skyldiga infiltratörerna. Både Ming och Chan får det yttersta ansvaret för att hitta mullvaden i sina respektive organisationer, att hitta sig själva så att säga. Dessutom börjar en dödlig katt-och-råtta-lek infiltratörerna sinsemellan, där endast en man, en infiltratör kommer gå segrande ut striden.

[-]Innan 2000-talets ingång var det inte ofta jag tog mig tiden att blicka österut mot den asiatiska filmindustrin. Hongkong-filmer innehöll nästan alltid överflödiga kampsporter, dåliga repliker och överflödiga slow-motion scener. Därför hade jag inga större förväntningar på Infernal Affairs, men när sluttexterna rullade förbi satt jag med öppen mun och undrade hur i all världen denna film kunde vara så bra![*] Visst finns det fortfarande vissa Hongkong-tecken, såsom återkommande flash-backs, men det fungerar väldigt bra i denna film. Manuset är väldigt smart och välskrivet och tillsammans med den skickliga regin så dras man snabbt in i filmens handling. Kameraarbetet är genialt, speciellt i filmandet av Hongkongs stadsmiljö. Musiken har de lyckats otroligt bra med vilket gör att man direkt sätts i rätt stämning.

Skådespeleriet håller högsta klass. Huvudrollerna spelas av Andy Lau och Tony Leung Chiu Wai som båda lyckas göra trovärdiga tolkningar av en infiltratörs liv och de uppoffringar man måste leva med. Jag tycker Tony Leung håller en högre klass, där han lyckas ge sin karaktär mer trovärdig men också lyckas framhäva den oerhörda sorg han bär på. Birollerna håller också exceptionell klass. Speciellt Eric Tsang som gangsterbossen Sam samt Anthony Wong som polischefen Wong Chi Shing.

Filmen bygger mycket på de spännande scenerna och de oväntade vändningarna, men det är något helt annat som fångar mig. Filmen tar tydligt upp den uppoffring som infiltratörerna får leva med: Hur påverkas man av att leva i en lögn? Att i tio år fullt ut låtsas vara någon man egentligen inte är tar på psyket. En scen kopplad till detta utspelar sig på ett hustak i centrala Hongkok där Chan träffar polischefen Wong i hemlighet för att prata. Polischefen är den enda personen som vet om att Chan egentligen är en polis, och är på så sätt den enda Chan kan prata med om sin riktiga identitet. I scenen är Chan mentalt sliten, och ber mer eller mindre Wong om att få sluta som infiltratör eftersom han börjar få svårt att veta vem han egentligen är. Bara att föreställa sig vad tio år som en gangstermedlem har gjort med honom. Alla de hemska sakerna han fått se och själv varit tvungen att ta del av, när hans egentliga syfte som en polis att förhindra det han själv håller på med. Hur kan man leva med det?

Med skådespelare av världsklass, oväntade vändningar, snyggt foto och ett rappt tempo är Infernal Affairs den absolut bästa thrillern på 2000-talet. Se till att inte missa denna psykologiska thriller som i mina ögon sett är dimensioner bättre än remaken The Departed.