RecensionThe Incredible Hulk
Jag är en stor fan av Ang Lees nu fem år gamla Hulk-filmatisering. Skådespelarna övertygade, produktionen kändes både påkostad och proffsig och handlingen var inte bara djup och ganska svår utan även relativt lågmäld och framförd med en riktigt vacker serietidningsestetik. Dessa artsy-fartsy-fasoner gick dock inte riktigt hem hos gemene man, och även om den drog in sina kostnader världen över med ganska god marginal räknas den ändå som lite av en flopp. Konstigt då att den gröna jätten fick en ny chans, men vad vi bjuds på skiljer sig avsevärt från den gamla filmen, på både gott och ont.
The Incredible Hulk är mer av en nystart än en direkt uppföljare, även om den inte frångår originalfilmens narrativ helt, men det radioaktiva experiment som gick fel och förvandlar forskaren Bruce Banner (denna gång spelad av Edward Norton) till ett grönhyat monster tas bara snabbt upp i filmens förtexter. Efter detta kastas vi snabbt bort till Sydamerika där Banner gömmer sig från den amerikanska armén som vill använda hans kropp i vapensyfte. Här försöker han att kontrollera och hämma hans inre demon, som väcks till liv av starka känslor såsom ilska och upphetsning, samtidigt som han desperat försöker hitta ett botemedel. Det dröjer dock inte länge förrän han åter har en elitstyrka efter sig, och Banner beslutar sig för att även han ta till drastiska åtgärder vilket för honom tillbaka till de förenta staterna. Väl där tar filmen nya tag då Bruce återförenas med sin kärlek Betty Ross (Liv Tyler), och återigen får möta soldaten Emil Blonsky (Tim Roth), som även han nu har utsatts för biologiska experiment.
Det som talar emot The Incredible Hulk är att den i första hand uteslutet känns som publikfrieri. Här har man, istället för att nödvändigtvis först och främst satsat på att göra en bra film, gjort ett verk som mer känns som ett enda stort \"Förlåt för att vi skiljde oss så mycket från källmaterialet den första gången, det ska inte hända igen!\". Även om de flesta nog vill välja att inte jämföra denna med Lees film känns det för mig som en omöjlighet. Visst, den är säkert mer trogen sin serieförlaga, men detsamma kan sägas om Joel Schumachers Batman-filmer om man jämför med Tim Burtons och Christopher Nolans diton, men vilka är egentligen de bättre filmerna? Det här är förenklad popcorn-underhållning, varken mer eller mindre, och det känns väldigt identitetslöst. Varken Edward Norton eller Liv Tyler lyckas heller ge samma tyngd och inlevelse i sina roller som Eric Bana och Jennifer Connelly åstadkom i den förra filmen, trots tappra försök.
Vad man dock kan berömma är regissören Leterriers känsla för action och tempo. Filmen har ett fruktansvärt ös från början till slut, och filmens tre huvudsakliga actionsekvenser känns klart distinkta från varandra och unika i sitt utförande. Även datoranimationen imponerar stundtals, med en klart mer uttrycksfull och välintegrerad hulk sen sist. Marvel har även slängt in en massa små hintar och referenser som serietidningsfanatiker kommer att gå bananas över, vilket kulminerar i ett framträdande av ett visst tekniskt snille till mångmiljardär, och det ska bli väldigt intressant att se hur de lyckas väva ihop allt det här i det kommande Avengers-projektet.
The Incredible Hulk är med andra ord en klart kompetent actionfilm som, om något, lär göra fansen nöjda denna gång. Jag föredrar fortfarande Lees film, men har inga som helst problem med att rekommendera denna till alla som uppskattar serietidningsfilmatiseringar.