RecensionSicko
Jag har officiellt inte gjort mig skyldig till något brott men jag är ändå skyldig till en annan människas död genom att säga nej till en livräddande behandling
Linda Peeno, före detta försäkringsläkare.
Efter succéer, åtminstone utanför Amerika, med Bowling for Columbine och Fahrenheit 9/11 serverar dokumentärfilmaren Michael Moore sitt tredje stora verk, Sicko. Här möts tittaren av drygt två timmars besök på försäkringskontor, hos olyckliga amerikaner och på obekväma stolar i sterila väntrum. Denna gång är det vårdpolitiken han vill åt. Men han slår inte lika hårt som tidigare.
Andra filmare har redan påtalat hur många amerikaner det finns som går utan sjukförsäkring. I Sicko tar Michael Moore, mannen som fått hela världen att älska Kanada, upp problemen som rör de som faktiskt är försäkrade. De som trots sin försäkring tvingas välja vilket finger de har råd att få tillbakasytt på handen. De som blir tvungna att sälja allt de äger och flytta hem till barnen. De som står ensamma efter att partnern nekats behandling och gått bort. Det är gripande, hjärteknipande och förbluffande, kryddat med klipp och ljudupptagningar där onda politiker kommer till tals. Där Hillary Clinton, 1993 års stora förespråkare för fri sjukvård, tystas ner. Där Michael Moore reser mellan olika länder för att ta reda på hur sjukvården och försäkringssystemet fungerar. Där han plockar med sig en hop sjuka World Trade Center-hjältar till Kuba där de efter noll väntetid får all den behandling de behöver.
[-]Jag kan konstatera det direkt. Jag har svårt för propaganda där endast svart och vitt existerar. I Sicko är det knappt så att ens det vita får rum. Var är motståndarsidan? Den lyser med sin frånvaro. De två timmarna består av massor av källor, fakta och olika röster. Det kan verka övertygande, men det är svårt att missa att ingen som kan säga emot får komma till tals. Ingen amerikansk läkare, ingen politiker, ingen från försäkringsbolagen. Vad skulle de ha sagt om de fått yttra sig? Michael Moore låter klippning och vinkling tala, och står vid filmens eftertexter helt oemotsagd.
Jag hoppas det inte är så lätt att lura tittaren.
Hur som helst så lyfter Michael Moore upp en viktig fråga. Personligen tror jag att han behövs i USA, republikanerna behöver någon som vågar knäppa dem lite på näsan, oavsett hur det görs. Och flera av hans dokumentärer har startat diskussioner som förhoppningsvis gör några tittare mer medvetna om olika samhällsfrågor. Inte minst i Sverige, där Michael Moore överlag är en omtyckt filmskapare. Han står starkt för sina åsikter och han kanske inte berättar hela sanningen, men han berättar några personers sanningar och han gör det på ett minst sagt underhållande och intressant sätt. Stundtals är dokumentären mycket bra, men tyvärr visar den sin tillrättalagda, väl vinklade sida alltför ofta.
Jag är ändå glad över att någon tar upp frågan. Visst, alla sjukhus dumpar inte patienter på gatan när de inte kan betala för sig, men det är illa nog att några gör det. Det är inte omöjligt att få sjukförsäkring i USA, men det är tillräckligt svårt för att vara värt att ifrågasättas. Självklart ska det göras en dokumentär om detta. För jag kan då inte komma på ett enda argument till varför inte alla människor har rätt till sjukvård. Kan du?
