Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionBlindness



Högkoncept, ”High concept”, är ett begrepp som har blivit allt vanligare inom film dessa dagar. En idé som kan förklaras med en eller endast några få meningar. Kanske har antalet ökat på grund av färre originella filmer. Vi lever i en tid då de stora studiorna praktiskt taget har låst ute kreativ frihet. Vill man ha tillgång till en större budget skall det helst handla om en remake eller franchise. Gamla, traditionella filmidéer förpassas allt snabbare till återvinningen. Högkoncept-filmer faller någonstans mitt emellan och lever en större chans att klara sig ända till bioduken. Blindness kunde inte vara ett bättre exempel på detta begrepp, men hur kommer det sig att ett så simpelt och intressant upplägg så lätt blir bortkastat?

Blindness är baserad på en roman av José Saramago och följer bokens grundkoncept väl. En man blir plötsligt blind medan han sitter i sin bil och väntar vid trafikljuset. Det är inte vanlig blindhet, utan i stället för mörker är allt han ser vitt ljus. Mannen blir hjälpt av en annan person som erbjuder sig att köra hem honom. Från denna händelse förgrenas det som endast kan kallas en ny typ av sjukdom till alla människor han kommer i kontakt med och alla som de i sin tur kommer i närheten av. Alla utom en. Frun till ögonläkaren som mannen besökte är den enda personen som inte drabbas av blindhet. Då sjukdomen utvecklas till en epidemi skickas alla infekterade till provisoriska karantänläger. Allt eftersom tiden går blir förhållandena sämre och man verkar inte hitta något botemedel mot blindheten.

[-]Om man återgår till begreppet högkoncept kan Blindness enklast beskrivas som en zombiefilm, fast med blinda. Det är en väldigt fascinerande idé att omformulera zombies som blinda människor. Om man tänker efter rör de sig på ett ganska liknande sätt (om man resonerar att blindheten slår till på en gång) och efter lång tid kommer man att märka att självbevarelsedriften tar överhanden och sanitetsproblemen hopar sig om blindheten får en global skala. Det är åtminstone en ganska nära approximering av vissa delar av filmen. Det är själva försöket till handling som ställer till med problem. Den största delen av filmen utspelar sig på ett av karantänlägren och redan från början ser det mörkt ut för alla som skickas dit. Lägret är byggt som ett fängelse med militärstyrkor som ser till så att inga infekterade slipper ut och de blinda har ingen med syn som kan hjälpa dem med navigering och andra bestyr. Ögonläkarens fru råkar dock befinna sig bland dem, men hon avslöjar inte att hon är annorlunda. I stället hjälper hon de drabbade så gott det går. Detta är acceptabelt till en början, men det räcker inte länge förrän man börjar undra om hon verkligen hellre tillbringar resten av sitt liv i misär när hon som kanske den enda individen på jorden kan bära på ett botemedel.

Detta argument kan låta cyniskt, men det fungerar inte att hålla på på samma sätt i en och en halv timme utan att handlingen drivs framåt. Det kan fungera i en bok, men tyvärr inte på film. Det som sker i lägret kan närmast beskrivas som en utveckling från människans tidigaste samhällsstadie med stammar (de infekterade är indelade i avdelningar som på ett sjukhus) till den nivå då maktspel och krig blir aktuella begrepp. Det är i denna, människans mörkaste timme, som de stridande skarorna konstaterar att saker och ting har förändrats, inte bara inom deras isolerade värld, utan även utanför. Det som sker här kan verkligen ifrågasättas. Eftersom handlingen i detta skede redan har skridit ganska långt blir det inga fler avslöjanden i denna recension, men det är uppenbart att man skippat en del logiska detaljer för att satsa mer på cinematografi. Blindness må vara stundtals mycket vacker, men tyvärr behövs det också vanligtvis en trovärdig handling för att en film skall fungera.