Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionFriday the 13th



Här bjuds det på skräckfilm, återigen av Marcus Nispel som gjorde en småintressant remake 2004 av klassikern ”The Texas Chainsaw Massacre” från 1974. Den här gången har han dock lyckats med något eget.

Myten kring olycksdagen Fredagen den 13:e har hängt med i skrifter sedan 1800-talet. Ingen vet säkert varifrån den härstammar. Att ha världspremiär för en skräckrulle på denna dag och dessutom väva in datumet som psykopatens födelsedag i filmen är ett fantastiskt genidrag.

Filmen inleds lite hastigt och klantigt med en historia kring en mor som hämnas sin son (Jason) som drunknat olyckligt på grund av klantiga lägerledare vid ett sommarläger (Crystal Lake) för ungdomar. Det känns lite som att Nispel här tror att vi skulle ha koll på denna bakgrundshistoria och han går lite för fort fram. Den galna modern blir hursomhelst dödad av den sista överlevande lägerledaren och sedan hoppar filmen fram till nutid.

Och det är nu det blir spännande och filmen växer. Ett gäng med ungdomar kommer till trakterna kring Crystal Lake. De har hört att det växer marijuana i skogarna. Jag tycker det är väldigt kul hur Nispel ,och kanske manusförfattarna Shannon och Swift, målar upp dessa ungdomar som lösaktiga och morallösa. Man bryr sig inte alls att hela gänget blir slaktade av psykopaten (kan det var Jason som är tillbaks?, det vet vi inte ännu) som lurar i skogen. Kul grepp!

Spänningen trissas upp ytterligare och det är nu 6 veckor senare och ytterligare ett gäng ungdomar kommer till trakterna. NÄSTAN alla är lika hemska personligheter och avrättas NÄSTAN alla på väldigt underhållande sätt. Med nästan alla menar jag att den snälle Clay som letar efter sin försvunne syster Whitney åtminstone klarar sig hyfsat bra. För han är ju lite snällare än alla andra. Bra grepp igen!

[-]Vad Nispel gör med denna film är att hedra klassiker som ”Halloween” (psykopaten i denna film har för övrigt en hockeymask) och även den italienska skolan av blodiga filmer från 70-talet. Och han lyckas riktigt bra. Det känns som hela 80-talet och till viss del 90-talet var ett stort hål när det gäller denne genre och att blåsa nytt liv i det på detta sätt på självaste Fredagen den 13:e är något sensationellt. Gå och mys på bion! En blivande klassiker.